Anna om Drivkraft!


Såhär är det, genom hela mitt liv har revanch varit min största drivkraft.
Att varje gång någon säger att det inte går, att jag inte kommer klara det eller säger åt mig att sluta drömma så går mantrat i huvudet ”jag ska allt visa dig din jävel, jag ska minsann visa dig!”. Om och om igen. ”jag ska allt visa dig!”
Det kanske inte är så för alla, men för mig finns det inget som funkar så bra som just det. Hade jag inte haft min revachlust, eller hämnbegär kanske det är, så hade jag aldrig kommit såhär långt.
För jag älskar att få visa idioter att de har fel.
Att visa alla trångsinta, odrömmande, dömande människor att man kan göra precis allt man vill om man bara ger sig f-n på det!
Sådeså.
Så sen, när jag skriver mina memoarer på min ålders höst, då ska jag minsann ha flera långa kapitel där det bara ska stå ”vad va det jag sa?!”
Anna och 4:de Tatueringen!

Det här är min fjärde tatuering jag gör (återigen, där jag HÅLLER i nålen, den sitter alltså inte på MIN rumpa!)
Jag fick den stora äran att tatuera Tobbes rumpa! Tobbe är bra snäll, ställer upp i alla väder trots att jag satt och karvade i honom nästan outhärdligt länge!
Så tack!
Det här med tatueringsyrket, jag har inte hållit på länge, men än så länge så ÄLSKAR jag det!
Det är en mansdominerad värld och då är det lite extra roligt att få vara tjej, speciellt tjej och duktig!
Jag trivs med att jobba med killar, det känns lättare på något sätt, som att man kan be dom dra åt helvete rakt ut, utan att säga det bakom ryggen. Det tycker jag om.
Sen är det här en värld, där jag , trots mina minimuskler kan få en stor starka karl att pipa som en liten flicka. JAG har all makt för det är jag som håller i nålen.
Fånigt kanske, men det känns som jag får en revanch genom att sätta på mig de där svarta handskarna (fast Jojje har gett mig egna, rosa!). Som att jag hämnas alla gånger någon sagt att jag borde skaffa tandställning, något kallat mig tjock eller ful, alla gånger jag blivit lurad, ledsen och förstörd, alla uteblivna sms och tysta telefoner, alla vidriga facebookuppdateringar och statusändringar, alla ovetande jobbiga stunder och allt hemskt som någonsin hänt mig.
Det hämnas jag för nu.
Genom att försöka bli en grym, kvinnlig tatuerare i en värld full av män!
Anna Målar!

Här är den nya oljemålningen jag håller på med! Anledningen att det ser lite skumt ut på sina ställen är att jag målar över en gammal målning med den här.
Vet ni vad som hände igår?! Vi va på tippen och skulle slänga skräp och när jag gick till elbehålaren och skulle slänga sladdar så låg det en bumlinglampa där! Eller iallafall NÄSTAN en bumling! Dock var den i guld men nu när den inte är äkta är det helt okej att lacka om den till gul!
Dock får man ju inte ta grejer från tippen och han som jobbade där var sur redan innan. Men när han vände ryggen till snodde jag åt mig lampan och sprang in i bilen och sen körde Emil snabbt därifrån!
Haha ödet alltså, är det inte konstigt?
Anna om Käring!

Att bli kallad kärring är ett riktigt slag i magen, det låter som om man inte kan eller förstår bara för att man av en händelse är en tjej.
Men att bli kallad käring, det är en helt annan sak.
Det brukar Emil säga till mig och jag blir alldeles varm i magen när han säger det.
Käring är ju en sån man är kär i, som älskling ungefär, fast ännu gulligare.
När vi släcker lampan och Emil säger -Godnatt jästra käring
Då kan man sova gott, speciellt när hans hand trasslar in sig i min.

