Det är studenttider nu.
Gammal som jag är tycker jag såklart att det är en smula jobbigt med skrikande studenter, nu när man själv inte längre är där.
Men åhhhh vad roligt det var att få vara en skrikande student!
Att få springa ut genom de där dörrarna för sista gången och veta att nu blir det aldrig mer såhär!
Det kändes som man var friast i världen och att man blivit utsläppt på grönbete.
ATt åka flak ska vi inte ens prata om, det var nog den lyckligaste stunden på jorden! Att stå på flaket, med en hel trumorkester ombord och bara vara med de man tyckte om! Det var så fint.

Men sen kom allt det där andra också såklart. ATt behöva lämna Karlstad för stora läskiga STockholm. ATt behöva flytta hemifrån och inte längre ha mamma och pappa i rummet intill.
Jag grät och grät när jag skulle säga hejdå till mina föräldrar. Hela kvällen grät jag och i säkert tre månader framåt och undrade vad fan jag hade gett mig in på.
Men jag överlevde även det och man vande sig vid att gå fort, stå på rätt sida i rulltrappan och äta konstig mat.

Jag har utbildat mig i en halv evighet, har egentligen bara jobbat ett enda år sen studenten.
Jag trivs i tryggheten av att plugga och älskar att få lära mig mer och mer inom det jag tycker är roligast.
Nu hoppas jag på tre år till innan jag KANSKE kan erkänna att jag är färdig.

Grattis alla fina små studenter. Hoppas ni får lika roligt som jag!

Nu är det slut.
Skolan är över och jag grät en halv niagaraflod igår när jag skulle gå hem från vår avslutningsfest.
Att alla de man tycker mest om ska försvinna känns så himla sorgligt. Det kommer aldrig bli såhär fint igen.
Aldrig kommer vi ha så roligt som igår! Jag fick en flaska färdigblandad mojito av klassen för att jag varit lärare i fackteckning. Bästa lärarpresenten!
Jag har haft den bästa klassen, verkligen!

Nu är det dags för andra saker, nya tider och nya besked.
Men jag kommer sakna allt det här. Folkhögskoleliv är något utöver det vanliga.
Jag rekomenderar det varmt.