Hela livet är ett Disco!

Tack och åter tack för alla fina kommentarer! Ni är bäst! Skönt att ni tyckte jag gjorde rätt och inte tycker jag är en otacksam snorunge som inte snällt ler och jobbar gratis för glamour.
Hellre fattig och min egen än fattig och någon annans!
Trots sönderskurna fingrar, jeansludd i håret och alldeles för stor dos inandad klorinhalt så är jag så jästrikens lycklig just nu (kanske det beror till viss del på klorinet som sagt)!
Imorgon har jag ett inplanerat möte med Herr Cheap Monday himself-Örjan! Jag ska visa min portfolio. Känns helt sjukt.
Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle sitta här idag så hade jag aldrig trott dom!
Idag gick Örjan bananas över sin nya jeansidé. Han var alldeles uppspelt. Fint, att man fortfarande, trots att man sett miljarders miljarder jenas fortfarande kan bli så lycklig över just….jeans.
Jag träffade min kompis Elin på lunchen, hon praktiserar på Minimarket. Vi satt och kände oss märkvärdiga. Fast mest av allt va vi nog glada att få prata med någon som förstår hur det är att vara utlämnad till en alldeles för stor stad.
Nu, teckna!
(ni undrade var jag bor, svaret är Värmdö. Sen undrade någon om RSS grejsimojs, men jag ve inte vad det är eller hur man gör, help me?)
Väääääääääääääääääääääälkommen Tillbaka!

HÄR är jag hemma, HÄR är min plats i internetvärlden, HÄR bestämmer jag!
Åh jag får gåshud av lycka över att vara hemma på Anna Ritar igen, visst är det väl ändå bättre här?
Det tycker iallafall jag.
Idag va första dagen på the big job! Jag va ute i alldeles för god tid (som vanligt) så jag satt och drack ensamkaffe på Wayne´s bredvid Ann Söderlund.
Väldigt Stockholmigt.
Sen gick jag iallafall till Cheap Monday, fick hälsa på alla (Ann-Sofie Back hade minsann pälsmössa inomhus hela dagen, det får man om man är fräsig designer)
Sen kom Örjan! Åh vad jag hade sett fram emot det!
Jag fick en hög med jeans som jag skulle slita och dra i, skära, slipa och trasa.
Jag hittade på lite nya fiffiga saker och Örjan kom förbi och älskade det! Han sa att de absolut skulle använda det till vårkollektionen!
Min mage skuttade av lycka! Om jag skulle välja en människa i Sverige jag skulle vilja få beröm av så var det just honom.
Resten av dagen flöt förbi på rent lyckorus.
Tänk att vissa får sitta och klippa och sy, måla och kladda medans andra sitter med en hög siffror på ett kontor och har slips.
Det här är en stor möjlighet, jag kan knappt tro att det är jag som sitter där, med Örjan i ena rummet och Ann-Sofie Back i det andra.
Hur i hela fridens namn hamnade jag här??
Fan vad lycklig jag är!
Annas nya Utsikter!

Det är inte längre Värnamohimmel utanför fönstret. Nu är himlen mörklila istället för svart, det är Stockholms natt och jag ska sova ensam för första gången på länge.
Jag kan undra hur jag hamnade här, hur allt det här plötsligt blev en del av mitt liv?
Jag var ju en av alla dom som bara smälter in, som bara följer med och i hemlighet drömmer om att få vara del av ”den riktiga, häftiga världen”.
Nu är jag plötsligt nästan en del jag också.
Jag behöver inte längre tacka och buga och vara tacksam för att få vara med. Jag får erbjudanden jag kan välja att tacka nej till. För jag är inte längre tvungen.
Plötsligt finns det en efterfrågan.
En efterfrågan på det jag gör. På det bara jag kan.
Då behöver man inte längre bara vara tacksam att få vara med.
Den här nya, lila himlen har fört med sig nya utsikter.
Anna Dammar av Bloggen!
Det rör sig i den gamla bloggen Anna Ritar.
Jag städar av, dammar och öppnar fönstren på vid gavel. Gammal luft byts ut mot ny och bloggen får åter se dagens ljus.
Den här bloggen andas jag.
Den utrålar kreativitet, individualism och egenhet som är lite sådär irriterande självgod men ändå ganska upplyftande i tråkiga medelSverige.
Glossiga modetidningar i all ära.
Men ingenting går upp mot att ha en egen, handknåpad och alldeles underbar blogg!
En som är min egen.
Som jag får säga och skrika och gråta och skratta hur mycket jag vill i.
För den är min.
Välkommen tillbaka till Anna Ritar!
Nu kör vi!


