Igår ringde jag min mormor och skulle berätta om det nya jobbet.
Hon är den klokaste människa jag vet. Kanske beror det på de 88 levnadsåren eller så beror det helt enkelt på att hon är fantastisk.

Min mormor är liksom luden på kinderna, ett vitt fint ludd och när man klappar henne på håret piper hon till för att det kittlas.
Hon har alltid skor på sig inne, ”inneskor” och hon sitter med en kudde bakom ryggen.
Hon är snabbkäftad och inte det minsta rädd för att säga ifrån, hon säger själv att hon är för gammal för att vara tyst.
Hon har alltid halstabletter längst ner i väskan, fast vi säger inte halstabletter, vi säger ”vill du ha en blå?”.
Vi dricker madeira ihop och hon tycker om att knipsa buskar och sitta i skuggan bakom buskarna och lösa korsord.
Hon är blind på ena ögat men lyckas ändå plocka flera lite trattkantareller varje år men bäst tycker hon nog om kaffe och bulle i skogen.
Hon har mött älgar och varit Närkes lucia, hon är mormor och farmor och gammelfarmor och den finaste människan jag vet!

På måndag ska jag dit och dricka kaffe ur hennes Stig Lindberg porslin. Då ska jag säga till henne hur söt hon är.

Det knakar och rör sig i bloggen, för snart kära vänner händer det grejer!
Stora saker på gång och jag är liksom lyckligare än på länge.
Det finns folk, som genom alla tider sagt att det inte går att leva på att teckna. Men jag har som drivkraft att bevisa motsatsen och idag hände något som gör att min motivation blev ännu lite starkare.

För om man vill nått, riktigt jäkla mycket då går vad som helst!
Sen kan alla surgubbar och bittertanter sitta där och muttra om att man inte bara kan ha roligt hela tiden.
Man kan visst ha roligt hela tiden, om man bara ger sig fan på att det går och aldrig finner sig i något mindre.
Så snart börjar mitt nya genomroliga liv!
Jag tror bestämt jag ska fira detta med en avokado!

(bilden är från min favorittecknare Joanna Rubin Dranger, har ni inte läst Fröken Märkvärdig och Karriären så är det mitt absolut bästa boktips för PRECIS så är det att försöka vara kreativ)

Nu ska jag erkänna nått, som officiellt gör mig gammal.

Jag minns det som igår, jag va och hälsade på min bror och Matilda i Sala. Jag stod och gjorde mig i ordning i badrummet när jag upptäcket ett långt hårstrå. Jag borstar bort det och antar att det kommer från deras hund.
Till min förskräckelse så försvinner det inte, jag borstar och viftar men icke.
Det sitter det fast!
Jag har alltså skägg.
Jag är officiellt gammal och en gång i månaden får jag dra bort ett litet, hårt skäggstrå från hakan.

Nu har jag erkänt.

Jag älskar söta saker, 50-tals inspirerat och retro. Lite det som påminner om när man va liten och allt va mycket enklare.
Jag frågade Emil en gång vad han gillade för underkläder, han svarade – Vad som helst, bara nått annat än det du har nu.
(jag har mest randigt å prickig, bekvämt och utslitet)
Så då köpte jag volangtrosor och tänkte jag skulle överraska honom! Kände mig superfin. Hans reaktion: -Men du ser ju ut som en femåring!
Åh.

Så visade jag de nya vita sandalerna. Jag tycker dom är docksöta och jättefina, Emils reaktion: – Är inte det där barnskor? Såna hade iallafall min syster när vi va små.
Attans.

Vi är som natt och dag jag och Emil. Nu låter det som han är otrevlig så gott som alltid men så är det verkligen inte, när han gillar nått så säger han det! Och när han ogillar nått så säger han, på småländksa och så snällt han kan att det kanske inte va hans favorit.
Men ja, vi är som natt och dag.
Kanske därför det funkar så bra.