Den här julen har varit så oerhört lugn och det var precis vad jag behövde. Inga måsten, ingen kalabalik och en massa sömn då vår familj är en stor förespråkare för att sova middag. Så det har vi gjort.
Men nu kikar vi på hur vår jul såg ut.

Vi började med julbordsfrukost eftersom vi hade rester kvar från dagen innan (nej vi dricker inte festis och julmust till frukost i vanliga fall) Emil vaknade med ögoninflammation och tänkte ställa in hela julen, ni vet män och sjukdomar. Jag droppade i lite ögondroppar på honom och så var julen räddad.

Den här lillfisken var taggad på jul!

Vi tog familjebilder i våra matchande jultröjor från Christmas Sweater Shop!

Sen åkte vi till Emils moster och där mötte vi Tomten minsann! Knut presenterade sin familj, mamma Anna och pappa Emil och att han själv hette Knut. Så Tomten skulle veta säkert vem han skulle ge julklapparna till.

När vi ätit världens godaste julbord och sett på Kalle Anka och druckit kaffe, packade vi in hela familjen i bilen och åkte 30 mil till Karlstad och mormor!

På juldagen firade vi jul med mamma och det blev paketöppning igen (note to self: köp färre julklappar nästa år!)

Det här fina fick jag (bland annat) en ljusstake från Paradisverkstaden, vi var där i somras när vi bodde på Öland men jag kunde inte bestämma mig för vilken jag ville ha så jag blev utan, men nu fick jag en orangerandig av Emil! De otroligt fina, hemstickade vantarna med feministmotiv hade mamma gjort till mig. Det finaste jag äger tror jag bestämt. Må jag aldrig tappa nån!

Ett år gick och sen var jag tillbaka igen.
Jag älskar vardag så himla mycket mer än ledighet så det känns skönt att vara på plats i ateljén igen. Dock har det här jullovet varit både behövligt och fantastiskt. Det känns som jag sovit mig igenom hela ledigheten och det var precis det jag behövde.
Som att jag äntligen kommit ifatt mig själv.

En liten resumé tycker jag ändå 2017 är värd, då det klassats som ett av de bättre åren för min del. Speciellt karriärsmässigt. Vi kikar:

I januari var jag besatt av Skam, precis som alla andra, så jag gav mig på att teckna karaktärerna, men kom bara till tre innan jag tröttnade.

Jag vann en tävling hos Lion Alpin och blev utsedd till årets skidbloggar trots att jag inte kan åka skidor. I priset ingick en resa till Alperna. Ska man lära sig, ska man göra det på ett ställe med sån här utsikt! Den här resan, en vecka ensam med min man, har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Som vi njöt av den egentiden alltså (trots en miljon blåmärken)

I februari fyllde den här fantastiska lilla killen tre år och fick sin första riktiga cykel. Lyckan alltså!

I Mars var det min tur att fylla år och vi mötte våren i Köpenhamn. Det här borde förövrigt bli en tradition, Köpenhamn vid den här tiden är sannerligen magiskt!

I April var det dags för skidsemester igen, fast den här gången i Värmland och Branäs. Knutte gick i skidskola och vi hade det fint.

I Maj var vi på traditionsenligt kosläpp. Det är det bästa, som en galen kickstart inför sommaren.

Jag och mamma åkte till Akvarellmuseét och målade i tre dagar. En av topphändelserna under året helt klart.

I Juni gifte sig min bästa kompis i Hagaparken i Stockholm och vi firade midsommar hemma på vår bodega.

I Juli hyrde vi ett hus på Öland som jag hittat på Blocket. Det visade sig vara det finaste hus jag sett och jag hoppas kunna hyra det alla somrar framöver i resten av mitt liv. Kände mig så himla hemma direkt jag satte foten där. Den bästa sommaren i mitt liv.

I Augusti hade jag fem dagar ensam i Stockholm med min kompis Johan. Sånt vinnande koncept att ge varann egentid på semestern! De här dagarna var magiska, förutom båtturen då som höll på att kosta mig livet, men annars!

I September hade vi releasefest för Fislandet och jag var så himla nervös innan och alldeles hög på livet efteråt. Så sjuk grej och så mäktigt och stort på alla sätt och vis!

I Oktober åkte jag på mitt livs första bokmässa i Göteborg. Var på fest med Rabén & Sjögren och fortsatte vidare ut i natten med bland annat Lilla Berlin-Ellen!

I November åkte vi till Karlstad. Ett välbehövligt besök för att landa efter en händelserik tid. Det är liksom lättare att andas när man är i Värmland.

I December flög jag till Umeå för att medverka i Musikhjälpen. Så långt utanför min comfortzone man kan komma, men ack så roligt efteråt.

Vi hade en riktig Bullerbyjul när vi högg gran hos Emils pappa:
Julen avslutades i Karlstad och det nya året firades in med pompa och ståt omringad av vänner, precis som det ska vara.

2018 ser jag fram emot ett annat tempo, inte nödvändigtvis lugnare, men kanske inte lika orutinerat.
Jag har inga nyårslöften, jag borde träna och äta bättre och allt sånt där värdsligt, men det orkar jag inte ens lova.
Det enda jag lovar mig själv, är minst en hotellnatt ensam om året. MINST, en, helst två.

Så, kära 2018, bring it on!