Saker Jag Hoppas Inför 2018!
- Att vintern håller sig såhär fin och vit länge. Orkar inte med mer slask nu.
- Att jag inte ska ha lika ont i ryggen 2018, så jag kanske kan börja träna igen.
- Att jag får åka utomlands någonstans där det är varmt och jag inte behöver göra någonting förutom att smörja in mitt barn med solcreme och tänka ut vad jag är sugen på att äta.
- Att vi blir gravida.
- Att jag tar mig råd och äntligen köper en flap-it, efter flera års suktande.
- Att jag och Cissi ger ut en till bok.
- Att jag förhoppningsvis är gravid så jag slipper springa tjejmilen som jag så dumt anmält mig till, eeeeehh….
- Att jag kan följa med på tjejresan till Kroatien jag fått av min faster! Det är jag och nio damer i 60-års åldern. Love it!
- Att vi får hyra huset på Öland i år igen.
- Att jag får gå på minst en Winnerbäckkonsert.
- Att något storslaget händer, som att jag typ får teckna adventskalendern för Svt.
- Att saker jag lägger oerhört mycket tankekraft på men ändå inte kan påverka, löser sig till det bättre.
- Att nått oväntat och fantastiskt händer.
Annas Vecka!
Jag är färdig med julbeställningarna nu, eller rättare sagt, det jag LOVAT att jag ska hinna har jag gjort klart. Resten får faktiskt vänta tills nästa år.
Jag känner mig lite nere, det gör jag alltid efter storslagna saker. Att vara i Umeå och Musikhjälpen var en sån där stor sak som kräver mycket energi och tankekraft från min sida och då blir jag alltid lite ledsen efteråt av någon anledning.
Kanske beror det på att livet är så maxroligt för en liten sekund att man efteråt känner sig helt tom?
Efter min och Cissis releasefest i höstas grät jag i flera dagar. Jag hade mitt livs bästa kväll och kände mig så hög på livet att verkligheten kändes så himla grå när det var över.
Underligt det där.
Men nu är det i alla fall en sån där grå period igen för att hinna klart med beställningarna till jul ligger alltid över mig som en blöt filt fram till jul och när det sen är klart blir jag alldeles vimmelkantig av trötthet.
Samma sak varje år.
Så den här sista veckan innan jul ska jag bara försöka njuta och inte vara tvungen till någonting.
Jag har precis börjat på en ny stor teckning, bara för att det är roligt. Ännu ett motiv från SVT serien vår tid är nu, som är så jäkla genialisk och superfin på alla sätt. Väldigt inspirerande.
Annars så hörde jag av mig till min frisör som lovade att pigga upp mig med lite ny färg i håret innan jul, så det ska jag hinna med på torsdag tänkte jag.
Mina julklappar är färdigköpta och inslagna, granen är klädd och allting är fixat och klart.
Så nu måste jag försöka släppa ner axlarna.
Det ordnar sig.
Andas bara…
Vi Hugger Julgran!
I lördags var det dags för den traditionsenliga julgranshuggardagen hemma hos Emils pappa.
Han bor så himla fint och kolla vad mycket snö vi har!
Jag fick hälsa på Fia i väntan på att Knut skulle vakna. Han somnar ALLTID i bilen, även om man bara ska åka tre meter.
När han till slut vaknat (okej jag fick väcka honom) så anslöt Emils syster Lina med familj. Då blev det snöbollskrig!
Sen lastade vi på sågar, barn, fika och sittunderlag på kärran till traktorn och sen åkte vi ut i skogen.
Med kusinen Malte på ett skumpigt flak i världens finaste Smålandsskog.
Såhär hugger man alltså en smålandsgran på riktigt, när man inte beställer den i en pop-up store på Stureplan.
Alltså så mycket hjärtemojiögon på dom här två!
Vi var också ganska gulliga.
Sen gällde det att hitta den vi hade märkt ut med ett litet rött band. Det var ju en del snö om man säger så.
Nöjda granletare!
Sen gick vi till grillplatsen som Bengt byggt och värmde oss med kaffe och korv.
När alla var mätta och belåtna hoppade vi upp på släpet och åkte tillbaka hem igen.
Kan mycket väl ha varit vinterns finaste dag! Älskar att jag kan ge mitt barn den här Bullerbyuppväxten med allt vad det innebär.
Om Att Påminna Sig Själv!
Åh jag tänker och jag tänker, klurar och funderar på hur allting funkar.
Det här med lyckan tex. Hur man strävar och jobbar och sliter för att bli lycklig och sen när man är mitt i det man drömde om, så glömmer man alldeles bort det och är redan på väg mot något annat.
Jag måste bli bättre på att stanna upp och tänka efter var jag befinner mig. Påminna mig själv om att jag faktiskt är mitt i drömmen jag hade tidigare.
Allt jag drömde om och strävade efter när jag var en oerhört olycklig femtonåring har jag nu.
Om jag hade sagt till unga Anna att jag skulle få ge ut en bok ihop med Ica-Cindy (som Cissi var på den tiden) hade jag aldrig trott på det.
Om jag visste när jag satt på folkhögskolan och sydde och lyssnade på Musikhjälpen att jag några år senare skulle sitta i just den buren, så hade jag aldrig trott på det.
Om Jag hade sagt till avgrundsolyckliga Anna för några år sedan, som förlorade både bebis i magen och pappa på samma gång, att jag nu fem år senare sitter här med den finaste ungen i världen, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag hade sagt till femtonåriga och totalt hjärtekrossade Anna att jag till slut skulle hitta den bästa killen i världen, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag visste när jag var tio år att jag tjugo år senare skulle få ett tackbrev från kronprinsessan Victoria, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag hade vetat att jag skulle sitta och titta ut på samma utsikt som Astrid Lindgren gjorde när hon levde, så hade jag aldrig trott det.
Om jag hade vetat när jag gick på gymnasiet och precis hade varit hos frisören med en bild på Ola Salo, att jag nu satt och pratade med honom om livet, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag hade vetat för några år sen när jag var nära att ge upp hela mitt företag, vad jag vet nu, så hade jag aldrig trott på det.
Livet ändå va, så himla fint!
Det gäller bara att komma ihåg att stanna upp och se det också.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
