Annas Tre Roller!
Isabella Löwengrip skrev ett inlägg hur hon var som mamma, chef och vän. Intressant tycker jag, så jag gör likadant.
Anna som mamma:
Den här biten har varit den som varit svårast att anpassa sig till. Jag trodde mig vara en viss mamma innan jag fick barn och sen blev jag en helt annan, såklart.
Jag är ganska easy going när det gäller Knut, vet att han klarar så himla mycket själv så jag är väldigt sällan där och daltar eller hjälper till när det egentligen inte behövs. Han klarar ypperligt att leka själv så jag lägger mig inte i om han inte ber mig vara med vill säga.
Jag är tyvärr väldigt lat och har till viss del väldigt dåligt tålamod, så ja jag låter honom sitta med ipaden och spela spel. Men på andra saker är jag väldigt tålmodig och påhittig, tex gör jag trolldeg, pysslar och lägger pärlplattor och spelar spel med honom en hel del.
Jag tycker jag har blivit en bättre mamma nu när han är lite större, nu när vi kan vara kreativa ihop, då blomstrar mitt föräldraskap!
Det bästa med att vara mamma tycker jag är att lyssna på allt roligt han berättar, titta över bordet och möta Emils blick och liksom känna kärleken bubbla över till den här underbara lilla människan!
Att bli mamma har lärt mig väldigt mycket om mig själv, lära mig prioritera någon annan före mig själv och att det är i samtalen med Knut jag lär mig allra mest.
En gång när jag hade varit borta i Stockholm och kom hem så sa han: Jag älskade dig när du var borta
Det är det finaste jag har hört (om det nu betydde att han saknade mig och inte att han älskade att jag var borta vill säga….) En annan mycket poetisk sak han sa för några veckor sen: Jag äter luft mamma, det smakar vind.
Anna som företagare:
Jag är mycket mer strukturerad på jobbet än i vardagen. Även om mitt skrivbord ser ut som ett bombnedslag så har jag total koll på allt.
Jag gillar att ha klara direktiv och ordning och reda på vad som ska göras. När jag och Cissi gjorde Fislandet så var det jag som kom till förlaget med listor att pricka av och allting i rätt ordning och strukturerade upp allt arbete. Jag behöver sånt för att kunna fungera och utan listor ligger jag vaken om nätterna och försöker komma ihåg sånt jag glömt.
När man är företagare är man ju både VD och vaktmästare så att säga så jag måste hålla koll på alla steg i kedjan och missar jag nått så är det bara mig det hänger på. Därav listorna.
Min mobil är fullklottrad med kom ihåg saker, skicka den dit, lägg fram den bilden, maila den personen osv osv.
Jag är väldigt rak och ärlig i min framtoning på jobbet. Jag vet att jag är jättebra på det jag gör så jag behöver inte linda in det i en massa dravelsnack. Det har jag lärt mig med åren och det är så skönt.
Jag har också lärt mig sätta ner foten när nått inte känns bra. Det har jag lärt mig först på senare tid och det är den bästa känslan.
Bättre att avsluta om nått skaver än att finna sig i saker som inte känns helt hundra.
Anna som vän:
Jag har hellre få men nära vänner än många olika att hålla koll på. När jag träffar sådana jag inte känner sådär jättebra får jag alltid sån ångest när jag anförtror för mycket. Jag är så himla öppen med hur jag känner och hur jag mår så jag vill gärna kunna ventilera det med vänner men ibland glömmer jag bort att jag kanske inte känner personen i fråga så väl och då ångrar jag direkt att jag öppnade mig och blir knäpptyst istället.
Därför har jag helst mina bästa vänner bara, där jag vet att jag kan säga vad jag vill utan att bli bedömd.
Jag har kvar några från mitt barndomsgäng där jag verkligen känner mig totalt trygg men även en del vänner som ändå kommit på senare år som jag ändå litar fullt ut på.
Jag gillar att lyssna på skvaller till viss del men det är långt ifrån det jag pratar med mina närmsta om. Då pratar vi om livet, hur det känns längst in och sånt.
Jag skulle nog ändå beskriva mig som en ganska dålig vän eftersom jag ändå alltid kommer föredra att vara ensam framför att vara med vänner.
Dock är jag superkärleksfull mot de få jag har nära. Då älskar jag skoningslöst.
Dagens Lista!
Vi sparkar igång den här måndagen med en mastodontlista som jag hittade hos Elsa!
Humör idag?
– Jag vet inte riktigt. Tog sovmorgon ihop med världens gulligaste sjusovare bredvid mig imorse och sen blev allt stressigt och rutorna skulle skrapas (min värsta grej näst efter dammsugning) och nu är jag på kontoret och är alldeles för varmt klädd. Men jag har ändå en bra känsla inför den här dagen, så jag hoppas det ordnar upp sig snart.
Vilken svordom använder du mest?
– Fan. Kort och gott.
Äger du en Podd?
– Nej och jag är inte särskilt förtjust i att lyssna på poddar heller. Tycker mest det är en massa tjat. Fast jag lyssnar ändå på Skäringen & Mannheimer för jag tycker Anna Mannheimer är så ohyggligt rolig. Jag och en kille på jobbet pratade dock om att ha en podd ihop ett tag, den skulle heta ”veckans vinare” och handla om ingenting. Tur det rann ut i sanden….
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
– Erik efter min morfar. Fint tycker jag. Att jag nu heter Anna hade pappa bestämt långt innan jag ens var påtänkt, efter sången ”Lilla vackra Anna”.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
– 6.40 men brukar snooza till 7 och sen blir det stressigt som sagt.
Hur många resväskor äger du?
– Äger väldigt många snygga i skinn, men utan hjul så de är så himla tunga att släpa på. Men Emil fick en gigantisk resväska i sommarpresent från sitt jobb, så den kanske jag kan säga att jag äger litegrann? Den är i alla fall skitbra eftersom hela familjens grejer går i samma väska.
Vad gör du exakt just nu?
– Svettas, blir irriterad över att mina nystrukna byxor blir skrynkliga så fort man sätter sig ner och tänker på att jag ska teckna beställningar idag och absolut inget annat än det. Punkt.
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
– Om vi är utomhus så är jag gärna ihop med en barnfamilj, hemma får jag lite panik när det är för mycket barn och folk och skrik. Så ute = barnfamilj. Inne = en vän.
När var senast någon stötte på dig?
– I lördags när jag var ute och dansade kom det fram en ohyggligt full man och frågade mig och min kompis om vi var singlar. Är det verkligen det första man frågar tänker jag? Man kan ju börja prata först och sen, om det skulle vara aktuellt, fråga om nån är singel.
Dagens planer?
– Teckna en beställning till ett trädgårdsföretag och ett julkort till en byggfirma. Hinner nog inte båda dock.
Helgens planer?
– På fredag ska jag och Knut åka själva till Karlstad! Jag har sett fram emot det här med skräckblandad förtjusning så länge! Jag har aldrig kört så långt själv, så det återstår att se hur det ska gå. Hoppas det inte är halt bara.
Vad ser du mest fram emot i helgen?
– Gå promenad in till stan med Knut i vagnen och mamma bredvid.
Vad åt du till middag senast?
– Isterband och potatis med massa smör. Antagligen en av mina topp tre måltider i livet. Det var min pappas favoritmat och blev också det sista han åt innan han dog. Minns det så himla väl, han hade inte ätit nått på flera veckor, vägrade allt. Sen var han hemma på permission några dagar och Emil gjorde isterband. Pappa kunde knappt prata vid det här laget eftersom han fått en stroke, men åt för första gången och sa till och med att det var gott. En vecka senare fanns han inte längre.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
– Det är jag övertygad om.
Är du blyg inför det motsatta könet?
– Absolut inte alls. Är nog snarare blyg inför tjejer isåfall. Killar är så lätta att läsa, det gillar jag som annars överanalyserar allt som sagts.
Vad var det roligaste som hände i veckan?
– Äventyrsbadet i Växjö med Emil, Knut och Thom. Det var verkligen en succé!
Veckans fundering?
– Hur ska jag lägga upp min tid resten av det här året för att hinna med allt jag måste göra men ändå inte tappat flowet för mitt egna?
Vad gjorde du för ett år sedan?
– Kollade på programmet Konstnärsdrömmen och var så himla avundsjuk på deltagarna för jag ville så gärna vara med och bli utmanad jag också.
Pratar du några andra språk?
– Engelska förstås, fast skriver det betydligt bättre än jag pratar det. Är för blyg för att våga prata engelska.
Diskar du din egen disk?
– Det gör min eminenta diskmaskin som tur är.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
– Tycker inte att det finns några borden, vill han bjuda får han gärna det, annars bjuder jag och så var det inte mer med den saken.
Vad har du med dig in på bion?
– Går verkligen aldrig på bio, men om jag gjorde det skulle jag inte ta med mig popcorn för det sätter man ju jämt i halsen och det känns olägligt just på en bio.
När sov du senast på golvet?
– Aldrig? Fast jag låg på vårt köksgolv häromdagen för jag frös så mycket och där inne har vi golvvärme.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
– Minst åtta, helst mer. Är en riktig sömnjunkie och innan jag fick barn kunde jag sova upp till 13 timmar per dygn. Älskar´t!
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
– Ja! När folk använder de och dem på fel sätt så kryper det i hela kroppen på mig! Om du inte vet skillnaden så skriv dom då, det är nämligen helt okej nuförtiden. Men meningar som ”Finns dem kvar?” ahhhhhh strider mot alla principer och ger mig kalla kårar! Sen min värsta grej i talspråk, när människor säger ”ejenkligen”. Det värsta är att nästan alla i Småland säger det, så jag får helt enkelt vara irriterad jämt. EGENTLIGEN för fan, sluta uttala ett K som uppenbarligen inte ens finns med!! (gud blir alldeles upprörd nu bara jag tänker på det)
Vad var det senaste du åt?
– En kopp kaffe om det kan räknas som mat, annars popcorn igår kväll framför allt för Sverige.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
– Aldrig i livet. Jag är så långt ifrån en adrenalinjunkie man kan komma. Hatar alla saker där man eventuellt kan slå sig och just hoppa ut från ett plan, känns som ganska höga odds för att just slå sig.
Tycker du om att krama folk?
– Nej. Är inte en sån som kramar vänner på stan (fast ibland måste jag ju, för det sociala spelets skull) men Emil, mamma och Knut går bra. Men det är ju en heeeeeeelt annan sak.
Vad är du allergisk mot?
– Folk som hostar så det låter som att de ska spy.
Har du några tvångstankar?
– Nej, konstigt nog inte. Jag känns annars som en typisk person som skulle ha det. Hela jag är rätt manisk av mig.
Annas Senaste Teckningar!
De senaste dagarna och veckorna har jag varit inne i ett sånt fantastiskt flow och bara tecknat och tecknat och tecknat.
Det märkliga är att det har hänt nått, jag vet inte vad det är, kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag har blivit så himla mycket……bättre?
Får man säga det om sig själv?
Ja det får man.
Jag har gått upp i storlek och har på de senaste tre bilderna tecknat väldigt stort (65×50 cm) Jag tror att det kan ha med det hela att göra. Att jag slipper bli begränsad av papprets storlek.
Dock tar det ju en mindre evighet att göra de här enorma teckningarna, men det är otroligt tillfredställande när de är klara.
Den här senaste jag gjorde är nog den bästa teckning jag gjort i hela mitt liv!
Älskar ljuset i den och att alla tre tycks vara inne i sig själva trots att de står tillsammans. Sånt gillar ju jag. Känslan av ensamhet i grupp.
Som sagt, det hade varit så fint att teckna en hel serie av såna här bilder och sen ha en utställning någonstans.
Fast jag har fobi för utställningar just för att jag tänker att ingen skulle komma. Så det måste vara på ett galleri där jag vet att det kommer komma folk. Annars får jag ångest och vill inte ställa ut alls.
Den här teckningen är den senaste, den började jag på igår. Jag tänker att även den ska ha en ensamhetskänsla, precis som de två andra.
Ensam måste inte betyda något dåligt. Tänk på det.
Anna & Emil Som Föräldrar!
Alla familjer är olika, tänker olika och lägger upp sitt föräldraskap olika. Det vet jag. Ändå finns det ingen större triggerpunkt hos mig än just det, pappor som inte är hemma med sina barn tex får mig att koka trots att jag VET att alla får bestämma själva!
Eller pappor som säger att de vill ha söner, så de har någon att spela fotboll med.
Gaaaah, trodde i min enfald att världen kommit längre, men hos en del har tiden tydligen fortfarande stått helt still.
Såhär har jag och Emil lagt upp vårt föräldraskap (och ja jag vet att inte alla kan göra så, ni behöver inte gå bananas över det)
När Knut var fyra veckor gammal, började jag jobba. Jag jobbade torsdagar och fredagar och Emil jobbade måndag, tisdag och onsdag. Vi delade alltså upp föräldraledigheten varje vecka. Att vi valde att inte ta varannan dag berodde på att det är skönare att få jobba flera dagar i sträck så blir det inte lika hackigt i själva arbetet.
Jag ammade bara i en månad för det funkade helt enkelt inte, Knut var för liten och hade noll sugteknik och jag var alldeles för frustrerad så vi körde på ersättning direkt (de gav även ersättning redan på BB) vilket såklart gjorde det lättare att kunna jobba som vanligt.
Eftersom jag är egenföretagare så blev det svårt att bara vara borta ett helt år, syns man inte så finns man inte i min bransch. Emil började på nytt jobb precis i samband med att Knut skulle komma och förhandlade in vid anställningen att han skulle vara ledig två dagar varje vecka.
Oftast går det faktiskt, på många arbetsplatser att göra så, för då behöver de inte ta in nån vikarie heller och man hamnar inte helt utanför vad som händer på jobbet.
Nu när Knut är större så jobbar vi ju båda två förstås. Knut går på förskolan mellan 8-16.30 varje dag. Jag lämnar och Emil hämtar.
Om Knut är sjuk vabbar vi varannan dag, oftast är Emil hemma första dagen och jag den andra.
Jag tycker att vi är ett så himla bra team jag och Emil när det kommer till föräldraskap.
Vi låter varandra få göra mycket själva, så länge man bara stämmer av innan och inte bara räknar med att den andra tar Knut.
Jag tror det är när man tar varann för givet det blir problem.
Att Emil har varit hemma redan från början har gjort att han och Knut har en otroligt fin relation. De känner varann så väl. Knut tyr sig inte mer till mig än Emil och det är så himla skönt för alla inblandade, att alla kan trösta, alla kan natta och alla kan hjälpa till, utan inbördes ordning.
Vet ni att statistiskt sett så jobbar nyblivna pappor mer än de gjorde innan de fick barn?! Det är ju helt befängt!
Jag vet att det kan vara knapert att vara föräldraledig, men mycket går ju faktiskt att skära ner på. Skit i lekland och kanarieöarna och var hemma lite mer på vardagarna istället.
Det är inte semestern man minns, det är det där vanliga, köttbullar och makaroner, sandiga gummistövlar och nyvakna ungar. Det är DET som är det viktiga!
Jag förstår att alla yrken eller alla liv inte går att lösa så som vi gjort. Men fråga på jobbet vettja, om det går att lösa på nått annat sätt än det gamla vanliga. Oftast går det ju och man kan ändra mycket om man bara går utanför det ”som alla andra gör”.
Jag tror det är oerhört viktigt att se att vara föräldraledig inte är någon ledighet, det är minst lika hårt jobb om inte mer än att faktiskt vara på ett jobb. Det vet man inte om man aldrig är hemma.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
