Det Är Hit Man Kommer När Man Kommer Hem!
Måndag igen men mina batterier är fulladdade med Värmland!
Har haft en helt fantastisk helg, om än alldeles för kort. Men jag kompenserade genom att ta med mig mamma hem till oss. Win win!
Karlstad alltså, den finaste staden jag vet (helt opartisk förstås) men titta bara!
Lördagen började med att jag och Emil fick några timmar själva på stan. Det är höjden av vardagslyx, att bara få gå själva en stund och prata med varann.
När vi var nöjda och belåtna med shoppingen så åkte vi tillbaka till mamma och tog med oss henne och Knut på teater.
Knut var lyrisk!
På hemvägen tog vi ett ölstopp på Bishops. Sånt gör jag och Emil ofta, så nu var det dags att få med mamma på den traditionen. Hon var inte direkt svårövertalad.
Väl hemma igen tog vi bullpaus.
Och mormorlek.
På söndagen åkte vi till Mariebergsskogen. Det är obligatoriskt när man är i Karlstad. (när jag var tonåring brukade jag gå på disco här, då kallade vi det för Mariebärsskogen)
Sånt som Knut tycker är roligt….
…sånt som mamma och jag tycker är roligt!
Färgglad kille med nya snabba skor! Knut ´hade nämligen somnat i soffan i fredags när vi skulle åka till mormor, så vi bar in honom i bilen och åkte. Sen när han hade kisspaus efter halva vägen insåg vi att vi glömt hans skor, så det fick bli ett hastigt inköp av nya dojor på vägen. (jackan är Marimekko, mössan Mini Rodini och byxorna från wish)
Vi gick ut på spångarna.
Till utkikstornet.
Hej Karlstad!
Och hej skitsnygga man!
Sen gick vi tillbaka för det var dags att gå in på Naturum!
Taggad kille!
Dagens höjdpunkt var att mata gäddan!
Kolla och lyssna (!) på fiskar.
När vi kikat och klämt på allting åkte vi hem igen. Efter lunchen var det dags att åka tillbaka till Småland.
Men först ett fikastopp hos min mormor och Knuts gammelmormor!
Dom här två alltså, så gulliga mot varann och pratar om livet som om de vore jämngamla.
Mormor har dessutom fått en Fislandet av mig, som hon redan hade läst ut. Jag tror faktiskt hon kvalar in som vår äldsta läsare med sina 97 år! Heja mormor!
Annas Helg!
Imorgon ska jag bara jobba halvdag för sen ska vi hoppa in i bilen och styra kosan mot Värmland!
Det är nått visst med halvdagar, känns ännu mer semester på nått sätt än att vara ledig hela dagen. Då får man ju gå och suga på karamellen en stund och sen bara dra när man börjar bli lite jobbseg efter lunch.
Jag har inte varit i Karlstad sen april och det var så snabbt att jag knappt märkte att jag var där ens. Jag får utan tvekan Värmlandsabstinens efter en stund, så nu är det verkligen hög tid att bege sig dit.
Min plan är att gå promenad längs Klarälven in till stan. Den här sträckan är den finaste i hela stan! Speciellt nu på hösten kan jag tro.
Jag, mamma, Emil och Knut ska gå på barnteater på Arenan, där jag alltid gick på teater när jag var lite. Minns precis hur det luktar därinne och hur det känns när man går in på heltäckningsmattan!
Jag hoppas även att jag ska hinna med en runda på stan, sånt måste alltid prioriteras när jag är i en stad med fler än två affärer som det finns här i Värnamo.
På söndag är det dags att åka mot Småland igen, men för att kunna få lite mer mammatid så tar jag helt enkelt med mig mamma hem till oss!
Älskar när min mamma hälsar på, då kan jag andas lite lättare och axlarna sjunker ner några centimeter.
Dessutom ska vi in och dricka kaffe med min mormor, Knuts favorit, gammelmormor Uggla (hon heter Ulla men Knut tror hon heter Uggla och det är för gulligt för att rätta honom)
När man åker till Karlstad från vårt håll, så åker man förbi en stor handmålad skylt med en älg på, någonstans innan Gullspång, där det står Välkommen till Värmland. Det är min favoritskylt. Då vet man att man snart är hemma.
Värmland kommer alltid vara hemma, även om jag så skulle bo i Småland i hundra år.
”Värmland är inte ett landskap, det är ett sinnestillstånd” som det så fint står på muséet.
Teckningar Nu & Då!
Tänkte vi skulle rota lite i arkivet och hitta de teckningar jag gjort för lääääängesen men som ändå var mina favoriter då. Vissa av dom tycker jag fortfarande mycket om. Då var mina konturer livsviktiga och numera gör jag närstan aldrig bildern med konturer längre. Tänk vad mycket som ändå händer på några år när man övar konstant. Kul att se tycker jag! Vi kikar:
Annas Ögonbryn!
Överallt ploppar det upp bilder på tjejer som fixat till sina ögonbryn med microblading. Det ser ju himla fint ut så jag blev sugen på att testa.
Idag var det alltså dagen D när jag hade tid hos Studio Fashion här i Värnamo.
Måste erkänna att jag var ganska nervös, trots att jag tatuerat mig både här och där. Men det är ju egentligen helt galet att betala pengar för att någon ska skära (!!!) en i ansiktet utan bedövning!
Microblading eller taffybryn som det också heter är alltså när man skär små små jack i huden som sen fylls i med färg, så det blir som att tatuera in extra hårstrån kan man säga. Resultatet håller mellan 1-3 år, så det är inte for Life som en vanlig tatuering är.
Jag gick till Linda efter att ha hört mig för noga och va bombsäker på att hon va duktig, vill ju inte gå till vem som helst (sök på misslyckade microblading så förstår ni vad jag menar)
Hon började med att noppa mina ögonbryn i önskad form. Jag har ju redan ganska mycket bryn av naturen, men de är glesare på vissa ställen så där behövdes det fyllas i.
När vi fått en bra form fick jag lägga mig ner och ta några djupa andetag för nu var det skärdags!
Alltså ljudet! Det låter ju inuti huvudet när hon sakta skär med en tunn tunn skniv/nål och jääääävlar vad ont det gjorde!
Jag trodde mig ändå vara ganska smärttålig och van från alla tatueringar, men AJ. Som fan.
När hon skurit ett varv på båda så stod jag inte ut längre utan fick på lite bedövning och sen var det en smooth ride i jämförelse. Pjuh! (andra som gjort det har sagt att det knappt känns, det kan jag då rakt inte hålla med om!)
Nu är de alldeles mörka förstås, men kommer läka som vilket sår som helst och skorpan kommer trilla av och kvar blir ett naturligt, blekare intryck av fler hårstrån och tätare bryn!
Sen när det gått några veckor är det dags att göra hela processen igen för att få ett jämnt resultat. Jag bävar redan.
Men såhär blev det i alla fall, nu när de är helt nya och mörka vill säga. Återkommer med ny bild när de läkt sen.
(den översta bilden är innan om det mot förmodan inte skulle framgå)
När vi ändå är inne på det här skönhetsämnet kan vi ju reflektera en stund över vilka sjukt långa ögonfransar jag fått efter att ha använt Lash Boost i några månader. Min kompis jobbar med Rodan + Fields i USA och gav mig den här för att prova och det är ju helt sjukt hur bra det funkar! Tyvärr har de inte lanserats i Sverige än. Men finns säkert liknande produkter här med. Det var ju ett väldigt ståhej för några år sen om att det var farligt, men tror de förbättrats sen dess. (obs, har inte stenkoll på det här, så läs på om ni är oroliga!)
Just nu är det ju väldigt poppis att förlänga ögonfransarna med artontusen lösögonfransar så det närstan ser ut som man har en fjäril i ögat till slut, då tycker jag nog det här naturliga men ändå väldigt långa alternativet är betydligt bättre.
Så, det var dagens ytliga inlägg men jag tycker ju allt sånt här är så himla roligt. Trots allt.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
