Anna Om Stoltheten!
Nu är boken Fislandet släppt med buller och bång kan man lugnt säga!
Det känns nästan som jag är mitt i en dröm, så overkligt att mitt namn plötsligt hörs och syns överallt. Tänk om femtonåriga Anna hade vetat det här!
Igår var Cissi med på Nyhetsmorgon på TV4, klippet kan ni se här och mina bilder fick en stund i rampljuset.
Så surrealistisk känsla att höra Tilde De Paula säga mitt namn!
Cissi är ju verkligen otrolig på att berätta om boken och det är såklart sån himla lyx att släppa en bok med henne, som syns överallt. Är evigt tacksam att hon ville ha med mig på det här tåget.
Igår stegade Fislandet in på första plats på Adlibris topplista också! Så himla roligt! Nypa-sig-i-armen-roligt till och med!
Jag är så JÄVLA (ursäkta språket) glad över allt det här!
Men samtidigt känner jag en liten sorg för jag vet att den som hade varit absolut allra stoltast inte är här.
Min pappa var stolt som en tupp när jag ställde ut mina bilder på en hembygdsgård när jag var ung, där det enda kravet för att få vara med var att man bodde i den lilla byn.
Tänk då hur stolt han hade varit nu!
Hoppas han ser allt det här ändå, fast lite från ovan.
TACK, tack, tack till alla ni som köpt boken! Hoppas ni gillar den!
Dagens Porträtt!
Josefina var en av de första personerna jag la märkte till när jag flyttade till Värnamo för nio (!!) år sen. Tyckte hon var det snyggaste jag sett.
Sen kom hon fram till mig en gång när jag var ute och sa att hon älskade min blogg. Jag kontrade med att säga att jag älskar henne.
Sen en vacker dag dök hon upp utanför mitt kontorsfönster och hade börjat jobba här, i rummet bredvid mitt!
Så då kunde vi ju faktiskt bli vänner på riktigt.
Jag har tecknat Jossan många gånger, för jag tycker fortfarande att hon är den snyggaste person jag mött.
Härom dagen gjorde jag det igen:
Såhär har de tidigare bilderna sett ut, en hyffsat ny och en som är väääääääldigt gammal. Som var en del av när jag tecknade landskapsflickorna om ni minns det? Roligt ändå att jämför gamla bilder med nya tycker jag. Lite har det trots allt hänt sen dess.
Annas Instagram!
Igår när jag satt och jobbade så började telefonen ringa, sms strömmade in och mailkorgen fylldes på.
Anledningen?
Isabella Löwengrip hade lagt upp min teckning på sin instagram (det är andra gången hon gör det!)
Det här är en så himla fin sak att göra!
Det kostar henne ingenting, men det ger mig oändligt mycket. En länk kan vara ett stort steg till något nytt, utan att ta något från den som gav bort den.
Det finaste som finns med bloggvärlden och instagramvärlden tycker jag.
Tack snälla Isabella!
Annas Moment!
För några dagar sedan hamnade jag i något av en rättstvist, eller snarare, någon använde min design utan att ha ett avtal med mig först.
Behöver inte gå in på hur och när och vad, men i alla fall hade vi då ett möte om saken.
Jag var så jäkla nervös, har liksom aldrig varit i en sådan sits förut även om jag nu visste att jag hade rätten på min sida.
Man kunde skära stämningen i det rummet med kniv!
Men jag lyckades hålla mig cool trots att hjärtat och pulsen rusade både en och två gånger.
Jag höll mig till sakliga argument och lyckades parera smällar åt höger och vänster.
Till slut kom vi överens och vi skakade i hand och skiljdes åt.
Alltså jag var så orimligt stolt över mig själv!
Att jag lyckas lösa hela grejen ensam (vill inte ens säga att jag klarade det som ensam tjej mot två äldre män, men ändå, yaaay) att jag stod på mig och stod upp för mitt företag och mitt jobb.
Kände mig som en riktigt företagsledare för första gången i mitt liv kändes det som att det här faktiskt är ett riktigt jobb som räknas och inte bara nån jävla hobbyverksamhet som många tror.
Hurra för mig och för Anna Ritar!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
