Annas Rygg!
När jag var uppe i Stockholm i början av sommaren och gick på Skansen med min familj och min storebror, så hade jag ett par skor på mig som var en halv storlek för små.
De första timmarna kändes det knappt, i slutet av dagen hade jag så ont så jag knappt kunde gå.
Jag höll in tårna för allt vad jag var värd, vilket resulterade i sjuk träningsvärk i vaderna dagen efter.
En träningsvärk som sedan gick upp och satte sig i korsryggen.
Sen dess har den suttit där.
Jag har alltså haft fruktansvärt ont i ryggen över fyra månader nu.
Vissa dagar är det överkomligt och andra dagar orkar jag knappt ur sängen.
Jag har lånat en TENS-maskin, som ger små elstötar in i ryggen för att göra det lite lättare att hantera det onda, men det är fortfarande så olidligt och påfrestande att ha det såhär!
Jag började få ont i ryggen när jag jobbade som tatuerare för en herrans massa år sedan. Jag satt som en ostbåge och tatuerade i de konstigaste vinklar flera timmar i sträck:
Det gjorde att ryggen tog mycket stryk.
Minns en gång när jag höll på att börja gråta i studion och la mig på golvet och lät en tjej GÅ på min rygg för att den skulle knäckas rätt (inte så klokt beslut, men det finns ju de som borrar sig i huvudet när de har migrän också så…..)
När jag sedan blev gravid var ryggproblemet ett faktum.
Mycket foglossning och väldigt stor mage och tunga bröst pajjade min rygg helt.
Efter bröstförminskningen blev det lite bättre, men jag är helt enkelt för otränad som gör det hela ännu värre.
I ett försök att träna upp ryggen gick jag i våras på några skivstångspass på gymmet.
Med noll kunskap och tunga marklyft så kämpade jag på och lyfte totalt fel.
Dvs ÄNNU mer ont i ryggen.
Nu, efter en evighet med den här onda ryggen, har jag äntligen beslutat mig för att på bukt med det hela.
Jag har bokat tid hos både sjukgymnast och hos en ”alternativ medicin” person.
Jag lägger faktiskt nästan mer tilltro på att den senare kommer bota mig mer.
Vad han ska göra märker jag på tisdag när jag har min inbokade tid. Så spännande!
Jag tänker inte ha en ond rygg resten av mitt liv.
Mitt jobb klarar inte av att jag har ont i ryggen och nu har jag bokat en plats på Tjejmilen nästa år, för att ha ett ordentligt mål att sträva mot med träningen och för att fira att min rygg förhoppningsvis är bra tills dess!
Dagens Porträtt!
Igår målade jag den här bilden, på Isabella när hon dricker kaffe. Tyckte det var en fin kombination med det klassiska och sen datorn, som en modern klassiker på nått sätt.
Måste passa på att visa den här jättestora målningen jag gjorde på beställning. Hade ganska fria tyglar, enda direktionen var en fransk smal gränd. Älskar sånt! Såhär blev resultatet, i 50×70 mått!
Dagens Färglösa Kläder!
Så länge jag kan minnas har jag varit anti beige, tyckt att det varit en ickefärg. Det tycker jag förvisso fortfarande, enda skillnaden är att jag nu har det på mig. Tycker nämligen det passar så ypperligt bra med denim och ännu bättre mer orange!
Så numera är även jag en medlem av beigemaffian.
Idag ser jag ut såhär:
* Stickad tröja, H&M
* Avklippta jeans, H&M
* Skor, Blankens
* Klocka, JORD
Anna och Mediumet!
Heter det medium eller medie?
Aja i vilket fall som helst som var ni några som undrade hur det hade gått när jag gick till det där mediumet/mediet för några veckor sen.
Som sagt, så är ju jag skeptiskt troende till sånt där, men ändå väldigt nyfiken kan man väl säga.
Jag hade redan innan bestämt mig för att inte säga någonting och låta henne klura ut allting, visa vad hon gick för så att säga.
Jag kom in, satte mig mitt emot henne och hon fipplade lite med sin mobil först men sen så körde vi igång.
Hon började med att fråga om jag jobbade med händerna, om jag var frisör (kan bero på att mitt hår va grönt tänker jag) men då sa jag vad jag jobbade med och då sa hon att jag gjort det redan i tidigare liv, att jag jobbat i Montmartre med de stora konstnärerna. Hon trodde jag börjat som modell hos någon av dom och sen börjat måla själv.
Ooooooookej…..
Sen frågade hon om jag hade planer på att flytta utomlands, hon sa att hon såg mig sitta med utsikt mot vattnet vid medelhavet.
Inte mig emot, men skulle aldrig flytta från Sverige (om inte New York ringde vill säga)
Sen avbröt hon sig och frågade vad som hände mig för tre år sen.
Min pappa dog sa jag (fast sen kom jag på att det var fyra år sen).
Sen började hon beskriva honom, säga att han var en typiskt positiv person som alltid var glad och lätt att ha omkring sig.
Ehhh, nej.
Jag skulle inte beskriva min pappa som glad och positiv, snarare tvärt om.
Sen frågade hon om jag kände någon Carl? Att hon hade med sig en man som hette Carl eller nått på C.
Känner varken nån på C eller nån Carl.
Ungefär här började jag tappa intresset helt, hon hade ju inte ett enda rätt kändes det som.
Sen började hon beskriva Emil, det var väl det närmsta sanningen hon kom när hon sa att hon tänkte på raka gräsmattor när hon tänkte på Emil. Det stämmer ioförsig, för är det nått Emil gillar så är det raka gräsmattor.
Annars pratade hon om att hon trodde min ekonomi skulle få ett rejält lyft snart, att jag skulle jobba mer åt tidningar och att nått livsomvälvande skulle hända mig mellan 38-42. Hon kände även ett tryck över bröstet sa hon så jag hoppas verkligen att jag inte dör.
Speciellt inte i fyra år, det hade varit långdraget!
Efter en stund frågade hon varför jag var så bitter och kändes avskärmad från resten av världen, men det var jag ju, jag var bitter för att hon inte hade några rätt och jag helst bara ville gå hem.
Hon tyckte jag skulle kolla upp mitt blodvärde och sa att det var därför jag var så introvert (???)
Summa summarum, det var skitdåligt!
I alla fall för mig, har hört andra som gått dit och älskat det.
Så kanske är jag svårläst eller så är alla andra som öppna böcker.
Jag kommer i alla fall inte gå dit igen.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
