Annas Egentid i Stockholm!
I år delade jag och Emil upp semestern så att först hade vi en vecka ihop, sedan var Emil ute och paddlade havskajak med sin bästa kompis i några dagar (och mamma var här och tog hand om mig och Knut) och sen fick jag hela fem (!!!) dagar ensam i Stockholm! Så jäkla fenomenalt upplägg, lite av allt och de där dagarna i storstaden kan jag leva hela året på. När jag fick gå tillbaka till att vara bara Anna, inga måsten, ingen matlagning eller legolek och matsäcksfixande. Bara jag.

Johan, min bästa kompis från Karlstad, som jag alltid bor hos när jag är i Stockholm, hade bunkrat upp med inte mindre än tre flaskor cava, bara för att den hette Anna. Gullig kille.

När vi druckit upp bubblet gick vi ner från hans lägenhet och vips är man på en engelsk pub! Fördelen med att bo mitt i stan, man kan dricka öl i strumplästen om man vill (vi hade dock skor, för vi är civiliserade människor trots allt)

Lycklig tjej på finaste gatan i stan. Ser ni hur peppad jag är på egentid?!

Vi strosade genom ett lummigt sommarstockholm, ner till Rålambshovsparken….

Så mysigt ställe! Vi hann gå hit två gånger under mina Stockholmsdagar pga bäst plats.

Vi drack öl och åt godsaker. Johan har minimalt kök i sin lägenhet så han äter alla måltider ute, dvs sjukt dyra fem dagar för min del som är van vid matlådor och nudlar. Men det är till att unna sig när man är på semester.

Vi satt kvar tills det började skymma.

Då gick vi vidare längst vattnet och jag ohh:ade och åhh:ade mest hela tiden över att Stockholm är så fint att jag får ont i hjärtat.

Sen gick vi och satte oss här, på Mälarpaviljongen.

Vi satt precis vid vattnet, drack hutlöst dyrt rosévin och jag kämpade för att inte börja gråta över hur fint allting var. Det känns som att Stockholm är en hemlig älskarinna som försöker lura in mig i sina trådar varje gång jag är där, kämpar för att stå emot men sablans vad hon är vacker!

När det blivit alldeles mörkt ute gick vi gatorna upp till lägenheten igen.

Över bron och Karlbergskanalen och mina axlar sjönk längre och längre ner, kunde andas ut för första gången på länge. Stockholm alltså, vilken helande kraft du har på mig.
Arga Anna!
Både Sandra och Clara hade en så rolig arg-lista, så tack för lånet i efterhand!
Obehagligaste jag vet: Åka bil/buss med skitfulla personer. Det här är min största skräck, skyr alla nattbussar som pesten. Peta bort fasttorkad, utspottad tandcreme i handfatet. Oberäkneliga personer på tunnelbanan. Då går jag av och går hellre tvärs över hela Stockholm än sitter kvar bland massmördare och psykopater.
Absolut inte min killtyp: Killar som inte har något vax eller annat i håret, som bara har flygigt nyduschat hår, i 99% av fallen så jäkla fult. Killar i piké. Killar utan hår. Killar med små händer. Killar med ”allvädersskor” till vardags. Killar med de där gamla 90-tals finskorna som hade fyrkantig tå. Killar som bara pratar om sin karriär och hur bra det går. Blyga killar som inte vågar ta för sig. Killar utan personlig stil, som har rutig skjorta som alla andra och ser precis ut som vem som helst. Ohändiga killar.
Äckligaste mat jag vet: Kalles kaviar. Chevré. Alla former av gröt. Rödbetor.
Blir arg på: Människor som stannar precis ovanför rulltrappan och kollar var de ska gå, FLYTTA DIG DITT KLAPPTRÄ! Telefonförsäljare som vägrar ta ett nej, jag har börjat lägga på istället.
Sämsta bok jag läst: Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden. Den här läste vi i bokklubben och jag klarar inte av såna här lättsamma böcker helt utan djup. Som en romantisk komedi, med andra ord bara slöseri med tid. Jag vill bli påverkad, annars får det va.
Något som får mig att byta radiokanal: P3 (förutom morgonpasset för det är ganska okej) Cissi var med nyss och pratade om vår bok så då lyssnade jag såklart, men fick kämpa för att inte stänga av för satan vad de tjatar och pratar i munnen på varann och gapar och har sig. Orkar inte. Med vänlig hälsning/ gammal person.
Sist jag ville ta till knytnävarna: När människor kallar Anders Borg för mänsklig som kallar tjejer hora.
Sämsta serien jag nyligen sett: Ser ju aldrig på serier just för att jag inte orkar sätta mig in i en massa karaktärer. Så jag undviker allt för att slippa bli besviken.
Fulaste plagg jag vet: Tights med spetskant längst ner. Sen är det så himla fult att ha jeansjackan/skjortan sådär på halvkant som alla modebloggare har nu, så den ser ut som den ska hasa av nedåt. Ser ju skitdumt ut.
Äckligaste drycken: Oboj. Skulle aldrig kunna dricka ett glas oboj utan att få kväljningar.
Det skriker jag när jag blir arg: F***a
Annas Nya Hus!
I helgen som gick så var det dags för fasadbyte på vårt hus, äntligen!
Det som satt på huset när vi köpte det såg ut såhär, grå/vitt och så himla slitet så det var verkligen hög tid att byta. Grunden målade vi för några veckor sedan, från brun till grå.

Emil och Johan rev den gamla panelen (jösses vilka mastodontstora getingbon det gömde sig där bakom)

Sen reglade de upp och satte upp den nya panelen, liggande den här gången. Jag hade grundmålat alla brädorna med falu rödfärg (fast svart då)

Tadaaaaa!! Har ni sett något så fint någongång?! Jag är så himla nöjd (och helt slut i armarna efter att ha rivit den där ställningen) Vi bytte givetvis på baksidan också. Nu ska bara dörrarna antingen bytas ut eller målas svarta.

Vi kan ju ta en rundtur när vi ändå håller på. På högersidan ser det ut såhär, med burspråk och solrosor mot vår altan. (tanken är att det ska bli liggande panel även på burspråket sen)

På altanen gömmer sig Ileby´s bodega! Just nu ligger den nästan lite i dvala efter sommaren, i väntan på lite varmare kvällar.

På baksidan är det några trappsteg ner och sen kommer man till vår lavendelrabatt och Knuts sandlåda.

Det här var det jag föll för först med vårt hus, de färgade glasrutorna bredvid dörren. Det ena sitter i vårt badrum och det andra i min walk-in-closet. Sånt slöseri att ha det fina fönstret i en garderob men någon gång kanske vi bygger om och tar fram det så det hamnar i hallen istället.

Dörren har vi bytt ut mot en i teak som jag tycker är så himla fin. Den här stentrappan har Knut trillat ner för en gång och slagit pannan i det där gallret längst ner. Jösses vad det blödde och jäklar vad rädd jag blev, trodde han skulle dö!

Det var allt från vårt lilla hus i stan! (jag höll nästan på att skriva ”välkomna” men jag avskyr ju spontanbesök så det tar jag genast tillbaka)
Anna & Astrid Lindgrens Värld!
Ända sen jag blev gravid så har jag väntat på att få gå på Astrid Lindgrens värld men har inte velat göra det innan Knut varit stor nog att faktiskt uppskatta det (det är ju sannerligen inte gratis att gå in så att säga)
Men NU, när han är 3,5 år så var det perfekt! Vi var ungefär lika taggade båda två.

Vi började med Emil i Lönneberga! Jag har haft en bild av att allting skulle kännas lite plastigt och ”på låtsas” men det var så himla genuint och fint allting! Riktiga små trähus och fantastiska skådespelare!

Mitt i showen kom de ut precis där vi satt, med soppskål och allt (Knut blev lite skraj eftersom han är lite rädd för Emils pappa)

Hej från oss och världshistoriens varmaste dag, pjuh.

Jag tog med mig mitt prickiga gäng och gick mot Törnrosdalen.

Vi var på jakt efter Katla (som man tydligen får se under showen men tänkte att det kanske var lite väl mycket action för en liten kille, så vi nöjde oss med att leta efter henne)

Hon var tyvärr inte hemma i sin grotta…..

Så vi fick gå vidare, mot vårt huvudmål med hela dagen…..
…nämligen Pippi!

Piraterna var bäst, det här var ju till och med spännande för en annan också.

Efteråt fick vi hälsa på Pippi, kolla i hennes hus och….

…jämföra hatt med Pippis pappa.

Efter två Pippi-shower gick vi och fikade lite hos Nils Karlsson Pyssling.

Gick på tjuvjakt med Karlsson på taket…

…och läste de bästa citaten ur alla Astrids otroliga berättelser.

Tack Astrid Lindgrens värld för sommarens höjdpunkt! Vi kommer definitivt komma tillbaka! (vi har ju dessutom lyxen att bara bo två timmar därifrån)










