Annas Sommarlista!

Hittade den ultimata sommarlistan hos Sandra, så den snor jag:

Mina planer för sommaren:
Vi bestämde faktiskt när vi skulle ha semester imorse vid frukostbordet och än så länge har vi bara spikat en vecka i Värmland. Ett måste på sommaren.
Annars åker vi till Helsingborg på midsommar och jag hoppas på en lite roadtrip till västkusten i år. De senaste somrarna har vi varit på Öland och Gotland, men nu saknar jag västkustklipporna så jag hoppas vi kommer dit det här året.
Minst en natt måste jag ha på Öland också, bara för att stilla mitt beroende.

IMG_4827 (556x800)

Bästa sommarstället:
Öland. Speciellt om man inte kan sova och öppnar fönstret och det liksom luktar Öländsk sommarnatt. Oslagbart!
Sen har jag såklart en enorm weakspot för mammas gräsmatta också.

IMG_3669

Favoritsommarblomman:
Liljekonvalj och syrener. Luktar så gott att man blir alldeles vimmelkantig!

IMG_2693

Här badar jag helst:
Är en riktig badkruka ska jag villigt erkänna, men jag gillar att bada vid Osudden som ligger nära oss. Då kan man gå ner på kvällen, ta med en flaska vin och ta ett kvällsdopp!

IMG_2679

Hur länge ska du vara ledig?
Jag blir aldrig riktigt ledig. Jag jobbar när jag måste så att säga. Behöver någon en bild så gör jag den, oavsett om jag har ”semester” eller inte. Fast någon vecka eller två tänker jag att jag kan låta bli att kolla mailen helt.

prickar

Vad ser du mest fram emot?
Åka och bada med Knut! Sen längtar jag efter att få träffa min mamma. Det gör jag jämt.

IMG_2587

Vad kommer du köpa inför semestern?
Jag köpte lite igår på rean, så nu behöver jag nog ingenting. Skavsårsplåster möjligtvis!

1_MG_7992

Det här lyssnar jag på i sommar:
Sommarprat. Fast det säger jag varje år och sen glömmer jag bort att lyssna ändå.

prickig

Favoritsommardoft:
Saltvatten och sur tång. Västkustlukt med andra ord. Så himla svårslagen lukt!

IMG_9663 (640x427)


Hur kommer du att göra dig illa?
Jag kommer få skavsår. Jag får jämt skavsår, av allt. Sen kommer jag säkert att bränna mig i solen också, det brukar ju höra till.

IMG_8247 (640x427)

Vad oroar du dig för?
Att det blir ett jädra springande efter Knut. Han är snabb som blixten nu och busig så det räcker för två. Men samtidigt så hiskeligt skitgullig så det är okej.

IMG_4558 (533x800)


Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Jag hoppas det fortfarande kommer vara sommar i september, eftersom vi missade hela maj. Men jag tror att jag kommer minnas den som fartfylld och härlig, och att vi förhoppningsvis kommit ihåg att ta med kameran mycket så vi har massor med fina sommarbilder att titta på i höst.

IMG_4796 (673x800)


Den ultimata sommardagen:
Frukost på altanen, utflykt med picknickkorg på okända småvägar, grill med vänner på kvällen och avsluta med kvällsdopp!

IMG_4920 (533x800)

Anna om Förskolan, del 2!

Jag skrev ju om förskolan härom dagen. Att vi fått en plats på en kristen förskola och bestämt tackat nej eftersom vi helt enkelt inte är särskilt religiösa av oss.
Istället blev vi erbjuden en plats på en annan förskola och i fredags var vi där och tittade.
Min hjärna skrek nej, min kropp skrek nej, varenda del av mig skrek NEJ när jag kom in där.
Jag har en bild av förskolor, dels från när jag var liten och gick på en som jag älskade så himla mycket (speciellt rit-rummet) och sen den min mamma jobbade på när jag var liten, med motessoriinriktning och kuddrum!

Det här var långt ifrån kuddrum och pyssel och jag blev så himla besviken Bilden i mitt huvud på hur jag föreställt mig Knuts förskoletid raserades på en minut och när vi gick ut därifrån höll jag på att börja gråta för att det bara kändes fel.
Det är milslång kö till alla förskolor i Värnamo så jag hade dessutom inget annat alternativ att välja. Sätta honom här eller på den kristna.

Jag ringde och bokade ett möte på den kristna, ville åtminstone se vad det rörde sig om.
Vi kom dit och möttes av siúpergullig personal, massa färgglada lådor med barnens namn och teckningar överallt.
De hade pärmar för varje barn fulla med teckningar, fotavtryck och roliga saker de gjort.
De hade kuddar att bygga kojor med, lekaffär, briojärnväg och ”byggrum”. Dessutom egen gymnastiksal!
En gång i veckan går de ut i skogen och letar efter igelkottar och jag är en jubelidiot som tackade nej utan att ens kolla först!

Här kom mina egna förutfattade meningar ikapp mig, hur dum jag är som bara dömer ut något innan jag ens sett det.
Visst, de ber bordsbön och berättar om varför vi firar jul, men vad gör det när de har världens största bokhylla fullproppad med böcker och låter barnen rita teckningar på annat än utskrivna målarbokssidor.

Så nu ska jag be en stilla bön om att vår plats här finns kvar och att Knut kan få börja här efter sommaren, trots hans jubelidiot till morsa.

glad

Anna om Förskolan!

Tack för all fin respons på inlägget om vikt och träning!
Nu till ett annat ämne som just nu känns mist sagt aktuellt i mitt liv, nämligen det här med förskoleplats.
Vi ställde Knut i kö i augusti förra året, exakt ett år innan det var planerat att han skulle börja på förskola.
Jag var inte särskilt insatt och ville helst ha ett i närheten, där det kändes trevligt liksom. Men både jag och Emil hade ett krav och det var att det inte skulle vara en förskola med kristen inriktning. Vi bor trots allt mitt i bibelbältet och det finns en hel massa förskolor med just den inriktningen här och för min del, som kommer från Karlstad där man typ aldrig ens hör om någon som går i kyrkan, så kändes det väldigt avlägset.
Vi vill att det ska vara så likt hemma som möjligt och det här med bordsbön känns inte särskilt aktuellt hemma hos oss.

Så, nu har vi fått en plats. Ingen av de tre alternativen vi önskade utan på en förskola som inte bara har kristen inriktning, utan faktiskt ligger i en kyrka!
Tack men nej tack.
Jag sa till damen som ringde att vi valt förskolor efter just det kriteriet och hon sa att det finns ingen annan plats än den.
Bullshit. Efter så lång tid i kö kan det omöjligt inte finnas en enda annan plats!
Jag ringde Emil som fick fullkomlig spader och ringde och skrek till den stackars kommunmänniskan men simsalabim så fick vi plats på en förskola på vägen mellan hemma och mitt kontor. En helt neutral förskola, utan bordsbön och bibelsånger.

Det är ju sjukt att man ska behöva skrika och gorma innan det händer något!
Man kanske skulle starta en egen förskola?
Den skulle ha konstnärlig inriktning, det skulle finnas oändligt med fingerfärg, stafflier och flirtkulor!
Den förskolan hade jag mer än gärna gått på och ännu hellre haft Knut på!

skjorta

Annas Skidsemester!

Jag har ju helt glömt att berätta om min skidsemester!
För det första, jag överlevde! För det andra, jag åkte skidor!

barnvagn

Vi var alltså i Sälen, i Tandådalen. Det var jag, Emil och Knut, Emils syster och hennes kille och två barn och Emils pappa. Hela Emils familj är en riktig skidfamilj så det var bara jag som var livrädd inför själva åkandet.

utsikt

Men det gick över förväntan. Det var svårare än jag trodde fast jag var också bättre än vad jag trott innan. Åkte barnbacken några gånger, sen upp i halva backen ett par åk och sen hela vägen från toppen en gång. Sen var mina ben och mitt psyke helt slut.
Men det blir mer igen nästa år!

flyga

afterski4 afterski3 afterski2 afterski

Den här biten var min favoritdel av semestern, nämligen afterski!
Det är inte varje dag man får dricka öl osminkad i långkalsongerna så när tillfälle ges är jag sannerligen inte den som är den! Knutte verkade tycka samma sak! (minus ölen då förstås)

skidor3 skidor1

Knut fick sina första skidor och pjäxor när han föddes och sen dess har de stått i hans rum och Emil har sannerligen längtat efter att han ska växa i de där grejerna.
Nu var det dags, med pjäxor som var fyra storlekar för stora, lånad hjälm och en pappa som var taggad till tänderna skulle Knut åka skidor!
Han åkte upp för det lilla rullbandet men sen tröttnade han ganska snabbt. Bör kanske tilläggas att Knut inte ens kunde stå själv vid den här tidpunkten, men är pappan ivrig så är han.

pappa motljus

En annan dag hyrde vi en släde så vi kunde åka lite längdskidor.
Jag var minst sagt peppad för att jag minsann va så hiiiimla bra på längdskidor när jag var liten.
Antingen minns jag fel eller så har det blivit svårare för det var ju inte det minsta lätt och jag var sämst!
Men jag försökte hålla skenet uppe trots att jag trillat rakt in i en tant och slagit huvudet i snön.

längskisdor2 längskisdor längskidor3 längdskidor5 längdskidor4

Nej då var det bättre att sitta hemma på balkongen i stekande sol istället, mycket mer min melodi!

puss glad

Nu vet jag iallafall hur det känns att åka skidor, hur det är att andas fjälluft och att vara trött i benen, att vara med sin familj i en liten stuga och somna med blåmärken överallt. Himla härligt faktiskt!
Vi ses igen nästa år fjällen!

videoknut

Anna och Knut!

Nämen är det inte dags för lite Knut på bloggen? Han har ju fyllt år och allt, kolla bara från en månad till ett år, det händer ju en del om man säger så!
1månad 12månader

Vi hade kalas också, inte mindre än två stycken faktiskt.
Såhär såg det ut då:

IMG_6038

Först mata katten med kex. Knut älskar katterna och kryper efter och säger -ATT ATT!

IMG_6184

Paketöppning med mormor.

IMG_6203

Familjebilden!

IMG_6213

Såklart rävtårta som min faster gjort, så himla fin. Knut fick dock ingen tårta, han får hålla till godo med kex i några månader till.

Annas Träning!

När jag var gravid med Knut gick jag upp 15 kilo. Jag inbillade mig att jag skulle vara tillbaka i min vanliga form på direkten. Det var jag inte. Inte efter en vecka och inte efter ett halvår heller.
Jag hade sju envisa kilon som vägrade lossna så den 1 november bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Nog med bylsiga tröjor och för små jeans.
Så jag köpte ett gymkort. Ett helår. Nu jävlar.

Jag ville inte säga till någon att jag tränade. Kände att jag jinxade det om jag la upp bilder på instagram eller skrev om det på bloggen.
Så jag och min allierade, nämligen Vestis, vi gick och tränade tre gånger i veckan. I smyg.

Vid nyår började jag med 5:2 och idag så är sex av mina sju kilon borta, min garderoba kan plockas fram och dammas av igen och det känns så himla bra att vara tillbaka.
Att jag tog tillbaka min kropp, så som jag ville ha den.

Idag gjorde jag en tanitavägning på jobbet (en sådan våg som mäter fettprocent och muskelmassa).
Jag har gjort en sådan vägning förut, när jag var 27 år. Dvs för snart fyra år sedan.
Vi jämförde resultaten och jag vägde mindre då, men hade betydligt högre fettprocent då.
Nu hade jag gått upp fem kilo på muskelmassan!
Min dåvarande ålder enligt min kropp var 35, min nuvarande ålder var 29!
Jag är alltså i mitt livs bästa form efter att jag fött barn och det känns så himla obeskrivligt bra!

Man får inte skriva om sånt här. Man får inte tala om vikt och man får inte önska sig en annan kropp än den man har för då är man ytlig och fånig.
Är man däremot stor och gillar det, prisas man av folk för att man hyllar sina former och trivs med sin kropp.
Men att vara smal och ha jobbat hårt för det anses fult att prata om för då har man fallit offer för någon slags vikthets.
För mig får folk se ut precis som de vill, de får hylla och visa och jubla bäst de vill.
Det tänker jag också göra, för just nu är jag så himla stolt och glad över mina starka muskler och min braiga kropp som levererade en unge och nu dessutom kan producera muskler så jag kan bära runt på ungen också!

Heja heja kroppen! Och heja heja mig som satte fart på den!

bild