Anna om Förlossningen & Minikillen!

feb 21, 2014 |

Ja ni, var börjar man när man ska beskriva det största som finns?
Vad är början egentligen?

Jag knarkade förlossningsberättelser när jag var gravid, läste allt jag kom åt med skräckbladad förtjusning. På både gott och ont, jag hade bilder om saxar och bedrövliga scenarion i huvudet när jag väl åkte in, men min historia blev inte alls som de jag läst.
Såhär gick min förlossning till:

1

Jag vaknade vid tre på natten av att jag fick lite ont när jag vände mig  i sängen men eftersom det inte var någon ovanlighet så brydde jag mig inte så mycket om det. Sen gjorde det lika ont igen när jag vände mig åt andra hållet och när detta upprepat sig sisådär fem gånger gick jag upp. Jag laddade ner en värktimer till mobilen men tänkte att detta bara var inbillning, för så himla ont gjorde det ju inte. Enligt appen, att de kom med tio minuters mellanrum.
Gick och la mig igen men de kom tätare och tätare och snart var det bara fem-sex minuter mellan varje värk.
Jag ringde förlossningen och fick tipset att ta två alvedon och avvakta. Jag ställde mig i duschen och Emil åkte till jobbet med orden: ring om det blir värre (nu var klockan 06.40 ungefär)
Tio minuter efter att Emil åkt ringde jag och sa (lätt panikartat): kom hem igen!
Ringde förlossningen igen och hon sa att jag skulle komma in. Nu hade jag värkar med fyra minuters mellanrum och var fortfarande helt övertygad om att det bara var inbillning. Även om det gjorde ont så trodde jag värkar skulle göra betydligt ondare än så! (kanske bra med skräckhistorier trots allt)
Vid 07.30 kom vi in till förlossningen.

2

Blev uppkopplad på ett CTG (heter det så?) och de gjorde en undersökning och det visade sig att jag va öppen fyra centimeter.

10

Förstod att jag var tvungen att säga hejdå till magen (vilket inte  var särskilt svårt) herrå!

3

Vi blev flyttade till ett förlossningsrum på en gång och barnmorskan sa: du kommer föda barn idag!
Jag började med att bada, i typ två timmar. Vid varje värk så spolade Emil kokhett vatten på min rygg (tyckte värkarna bara gjorde ont i korsryggen, ingen annanstans) i badet kändes de knappt alls.

4

Sen fick jag prova lustgasen. Jag var livrädd att jag skulle må illa vilket jag inte gjorde som tur va. Jag hade hört att lustgasen är toppen och känns som en helkväll på Harrys när det snurrar sådär härligt. Den som sa det har uppenbarligen aldrig varit på Harrys med mig för jag tyckte inte det snurrade det minsta och var nästan lite besviken.

5

Lite sliten och nervös, hoppandes på en pilatesboll.

6

Ytterst peppad blivande pappa!

7

Vips var klockan ett och jag var fullt öppen (gick ju hur smidigt som helst och jag fick tjata till mig epidural för barnmorskan tyckte jag klarade mig så bra utan, men jag hade ju liksom snöat in på den där himla epiduralen) På tal om epidural så gjorde det så vansinnigt ont att lägga den, det var hundra gånger värre än värkarna (men han sa att jag va ett undantag som tyckte det gjorde så ont, att de flesta inte känner det alls) men ack så skönt när den började verka! Kändes inte ett dugg att ha värkar då.

8

Sen blev klockan 13.15 och plötsligt började krystvärkarna! De gjorde däremot en smula ont (en ”smula” är en klar underdrift)
Jag som trodde mig vara en ganska cool person när det kom till smärta skrek som en gris men det var för att jag tog i så. Det kändes ju som det inte hände det minsta och jag skrek till barnmorskan att det här går ju för fan aldrig!

9

Men efter en halvtimme och sisådär tio krystvärkar senare som kom han! Bara sådär!

11

Det visade sig vara en liten minikille!
Eftersom jag haft så stor mage och legat på övre kuran hela tiden var jag övertygad om att jag skulle få en megabebis! Dock kom han ju nästan tre veckor för tidigt och enligt barnmorskan var det en himla ”syndaflod” av fostervatten som forsade ut när hon tåg hål på hinnorna. När de sa vad han vägde kände jag mig så lättad, har varit rädd för att behöva föda fram en jättebebis (fast vid det här laget var ju förlossningen över så det hade ju inte spelat någon roll då)

12

Mycket stolt pappa!

15

Sen kom de in med den efterlängtade brickan. Vi var vrålhungriga fast när maten väl kom kunde jag knappt äta, ville bara ligga och kolla på lilla bebisen!

13

Vi blev flyttade till BB och där stannade vi tre dagar. De tre dagarna satt vi såhär 90 % av tiden, pussande och snosande. Alltså bebishuvud, finns det nått mjukare och gulligare?! Skulle vara små ludna axlar då.

17

Väl hemma igen!
Så himla konstig känsla, så annorlunda och omtumlande med samtidigt det mest självklara i världen. Jag kan liksom inte släppa hur bra allting gick, att han finns och lever och att det gick så lätt!
Ungefär såhär sitter jag hela tiden, sägandes att herregud jag har ju världens finaste unge!! Tänk att vi har ett fint litet hus, hann köpa en ny bil (hämtade samma dag som vi åkte hem från BB, så det var i grevens tid) att jag fått barn och gift mig med världens bästa man och ja, sådär håller jag på och ältar och jublar och lyckogråter om vartannat.

16

Så, vad heter han då?
Knut såklart!
Världens finaste lilla Knut!

Förut satt jag och Emil ihop med en ring, nu sitter vi ihop med en Knut!

 

 

 

Anna Om Graviditeten!

feb 9, 2014 |

Retrolover skrev ett så himla bra blogginlägg om sin graviditet och jag känner precis igen mig!

Jag VET att jag framstår som negativ och otacksam när jag skriver om graviditeten.
Jag VET att ni tycker att jag borde ju vara glad nu när jag kämpade så.
Men att vara gravid har varit det mest mentalt påfrestande jag gjort och även fysiskt har det varit riktigt tufft emellanåt.
Sånt här får man inte skriva om, för man ska stråla och vara lycklig, njuta av att kroppen förändras och ta vara på sin tid som gravid.

Jag är gravid av en enda anledning, att jag och Emil vill ha en bebis ihop.
Så enkelt är det.
För att få en bebis, måste man vara gravid. Det är liksom priset man får betala.
Att jag fullkomligt avskyr att vara gravid har ingenting med mina tankar om bebisen att göra. Det gör inte att jag längtar mindre eller inte ser fram emot vad som ska komma sen.
Men de två sakerna läser folk automatiskt ihop.
Hur ska det gå med bebisen om hon är så negativ redan nu?!

Igår, när flyttlasset gått till huset, alla som hjälpt till hade åkt på varsitt håll och jag var ensam kvar i huset så brast det totalt.
Jag storgrät i säkert en timme.
Grät för att hela huset var fullt av lådor som jag inte orkade packa upp, att de burits dit av snälla personer fast jag egentligen borde burit dom själv men inte klarat av det, att jag inte kunde resa mig ur soffan och att jag ibland när jag vaknar, för en kort sekund glömmer bort att jag är gravid och försöker resa mig upp och inser att varje liten millimeter av min kropp gör så vansinnigt ont.
För att mitt huvud säger åt mig att skruva upp hyllor och måla om möbler, packa upp lådor och hjälpa till och kroppen bara totalvägrar.
Därför grät jag.
För att jag inte är såhär egentligen.
För att jag måste finna mig i att bara ligga och se på.
Det är den biten jag hatar.

Att ha en sparkade, hickande, kullerbyttabebis i magen har jag ingenting emot, det är ju det jag velat hela tiden.
Det är allting annat runt omkring det som jag är så hiskeligt, vansinnigt, megatrött på!
Jag visste inte innan att det skulle kännas såhär, folk sa att på slutet är det jobbigt och tungt och man vill bara få ut bebisen.
Och ja, det är jobbigt och tungt.
Kroppen är jobbig och tung.
Men att få en bebis snart, att vi äntligen blir tre, det känns precis hur lätt som helst så snälla ni, skuldbelägg mig inte som blivande mamma och att jag inte ”ser fram emot bebisen” för det är inte alls det som är fallet.

Ni får gärna också bespara mig på eventuella historier om att man går över tiden som förstföderska, om att det minsann blir ännu värre de närmsta veckorna och att ni inte fick barn förrän hundra dagar efter utsatt datum.
Det hjälper liksom inte det minsta.

Tack.

/Bitter höggravid gnällkärring

rost

Stora Barnrums-inlägget!

jan 29, 2014 | , , ,

Att få skriva det här inlägget har jag längtat efter ända sen jag fick två streck på den där stickan för sisådär nio månader sen!
Nu har jag väntat och jobbat och slitit för att få rummet färdigt och nu när det äntligen var klart för att inredas så blev Emil sjuk, så jag fick helt enkelt kavla upp ärmarna och göra det själv.
Men jag är inte den som är den, fram med verktygslådan och stegen och sen var det bara att sätta igång trots en gigantiskt mage i vägen.
Såhär såg det ut när jag satte igång imorse:

IMG_3406

Jag började med att skruva upp gardinstången och sätta upp Alfons Åberg gardinerna jag köpt på loppis (prislappen satt kvar, 20 kronor!)
Tycker att de är så himla fina och i perfekt färg som matchar skötbordet.
Sen upp på pallen igen och hängde upp taklampan. Äntligen hade jag ett barnrum att ha den i, älskar den där lampan och har tidigare bara fått haft den i ateljén för Emil. Men här är den ju perfekt.

IMG_3407

Tavlan med alfabetet har jag fått av Wenche.

IMG_3415

Den inbyggda ”garderoben” har jag fyllt med stora prickiga askar i papp som jag köpt på loppis. Där i ligger alla bebisens kläder sorterade och redo att användas.

IMG_3409

Vimplarna är från TGR och jag trodde att de skulle räcka till en vägg, men räckte runt hela rummet!
I hyllan står allt fint man kan komma på, brio-leksaker, gosedjur och träklossar tex.

IMG_3410

Den superfina Marimekkobodyn jag köpt på tradera får hänga framme och vara fin i väntan på att bebisen ska få storlek 74.

IMG_3413

Morfardockan sitter tryggt i stringhyllan och väntar på att få bebiskramar.

IMG_3414

Använde vår gamla tallrikshylla som bokhylla och fyllde den med de finaste barnböckerna och lite annats fint.
Linnéa och Maja dockorna är från när jag var liten och mina absoluta favoriter!
Minikånken har jag fått av min storebror och det hör tydligen till att ha en sådan när man får barn (fast jag fick min för flera år sen för att använda själv försvisso, men nu får bebisen ärva den)
De fina Marimekkokläderna har vi fått i present av vår kompis Linn och väskan med broderad Lilla My är också en present från Wenche.

IMG_3417

Det som är kvar att göra är att ställa in spjälsängen och att skruva upp skötbordet på väggen. Men de två grejerna orkade jag helt enkelt inte göra själv.
Vad tycker ni om rummet?

Anna & Bebisen!

jan 29, 2014 |

Som ni vet så är jag väldigt trött på att va gravid vid det här laget, men måste erkänna att jag haft så fullt upp med att vara just gravid att jag nästan glömt bort att tänka på hur det kommer bli när jag INTE är det längre!

Herre min skapare, snart kommer ju ungen!! Då går det liksom inte att trycka in den igen, då är den här för en vääääldigt lång tid framöver!

Nu har jag börjat längta ordentligt, tvättat alla små minikläder och lagt i storlekshögar, målat klart barnrummet och ska nu börja med det roliga piffet!

Men ändå, hjälp vad stort det känns! Jag, Emil och bebisen!! Jämt!

Jag längtar och är absolut livrädd på samma gång! Kom nu lilla skräckinjagande älskling!

Annas Namntavlor!

jan 24, 2014 | ,

Jag tänkte att vi drar igång en drive på bloggen nu när jag ändå själv snart ska bli mamma!
I ett år framåt, finns namntavlorna att beställa i storlek A3 för 1000 kronor istället för 2500 kr som A3:orna vanligtvis kostar.
Då slipper du de där fula förtrycka som finns att beställa och får något som ingen annan har!
Välj motiv och vad det ska stå helt själv, kanske favorit gosedjuret eller legobitar eller vad det nu kan vara.
Ge bort den i present eller beställ en egen till barnrummet, färgerna bestämmer du själv!

Sugen? Maila till: anna@annaritar.com

vide

Anna & Emil Renoverar!

jan 21, 2014 | , , ,

NU, nu äntligen kommer det lite bilder från vår pågående husrenovering! Dock är bilderna oskarpa och jättedåliga, tror vår kamera har sett sina bästa stunder och nu börjar tappa stinget alldeles. Får skriva upp en ny på önskelistan.
Iallafall, här kommer några oskarpa bilder, bättre än inget.
Vi börjar med det roligaste rummet, det jag såg mest fram emot att hugga tänderna i, nämligen barnrummet!
Såhär såg det ut när vi började:

IMG_3339

IMG_3340

Taket var mörkbrunt och alla lister också, väggarna beiga och på golvet ligger det en plastmatta.
Vi började med taket! Först målade vi rosa i alla ”ränder” och sen rollade vi de breda bitarna vita (här är det fortfarande lite gulvitt innan vi hittade en färg som täckte) nu ska jag bara finputsa det rosa så det inte syns något vitt där och sen är taket klart!

IMG_3341

IMG_3373
Alla lister och väggarna målades vita. Elementet var målat i nån gulaktig färg som såg väldigt smutsig ut mot det vita, så jag målade det knallgrönt! Jag använde vattenbaserad lackfärg som var väldigt tunn och rinnig så måla försiktigt så det inte blir massa fula rinnmärken. Det täckte helt på två strykningar (här är det bara fotat efter en strykning dock)
Att måla element i färg är mitt bästa piff-trick! De står ju ändå där och är fula, då kan man lika gärna göra nått bra av det. Någon kommenterade på instagram att det är så tråkigt att bo i hyreslägenhet när man inte får göra något sånt, men jag har målat element även när jag hyrde lägenhet. Tricket är bara att inte fråga om lov! I värsta fall måste du måla vitt igen när du flyttar men det kanske det kan vara värt om du ska bo där ett tag.

IMG_3359

IMG_3364

IMG_3372

Vår strategi när vi renoverar den här gången är att jag är i huset från sju på morgonen när Emil åker till jobbet. Sen målar jag så mycket jag orkar, tak och lister och allt vad det nu är tills han kommer hem vid fyra. Då hjälps vi åt att renovera vidare ungefär i fyra timmar till innan vi åker hem och somnar på momangen.
Det är MYCKET roligare att göra det ihop och vi har sagt att vi är nästan som bäst ihop just när vi håller på med sånt här. För han litar på mig och jag på honom, han gör ordentligt och jag gör fint, vi är överens om att ju mer färg desto bättre och gillar knäppa lösningar och nya ideér. Vårt motto är: blir det fult eller fel är det bara att måla över och göra om.
När man tänker så känns det mycket lättare att våga testa lite nya tankar!

Nu till sovrummet!
Började med att dra ner strukturtapeten på väggen bakom sängen. Det gick lätt som en plätt och lossnade i ett enda stort stycke (lyckan i det alltså!) Tapeten under tyckte jag var fin.

IMG_3342

IMG_3347

 Emils pappa kom och hjälpte oss med tapetseringen som han alltid gör. Mycket bra med några extra händer.
Först skulle det räknas och tänkas en hel del då vi bara köpt två rullar tapet fast vi egentligen hade behövt tre. Vi var nämligen för snåla och det fattades så lite och tapeten (från Ferm Living) är så hiskeligt dyr så vi klurade och klurade och kom fram till att två nog skulle räcka om vi tänkte till lite.
Så vi avslutade tapeten lite längre upp från golvet än annars och sätter istället en bredare golvlist där, bakom sängen är det ändå inget man märker. Vips, så räckte två rullar!

IMG_3354

IMG_3363

IMG_3367

Det blev till och med lite tapet över så när Emil var på jobbet, fixade jag till garderoberna så de blev såhär fina:

IMG_3375

En lampfot i furu som jag köpt på loppis för 15 kronor för att den hade fin form fick sig ett varv med färg så nu kommer den passa fint i sovrummet. Ska bara fixa till en fin skärm, men det blir ett senare projekt.

IMG_3376

Följ mig på bloglovin

bloglovin