Livet Efter Detta!

Den här veckan går jag in i vecka 26 och jag har verkligen börjat se ljuset i tunneln. Det finns ett slut på det här!
Så kändes det inte för några veckor sedan när jag låg däckad av illamående och kände att det här var det sämsta beslut jag någonsin tagit (att vara gravid alltså, själva bebisen är mer än välkommen)
Nu mår jag mycket bättre och det känns lite som nedförsbacke nu. SÅ SKÖNT!

Eftersom jag ändå utsatt min arma kropp för detta ännu en gång tycker jag att jag och den är värd presenter. Som ni vet så gillar jag ju det här med unn, så nu har jag minsann unnat mig!
Träffade min barnmorska igår och hon sa att det viktiga var egentligen inte hur mycket eller lite man går upp i vikt under graviditeten utan det som var väsentligt var att man går ner till sin ursprungs vikt igen efteråt.
Först blev jag lite stött över kommentaren (gillar inte att prata vikt och speciellt inte i det här läget) men hon förklarade det som att om en mamma väger 60 kilo när hon blir gravid med sitt första barn, sen går upp 20 kilo under graviditeten och sen går ner tio efteråt så väger hon alltså 70 kilo. OM hon då blir gravid igen och går upp tjugo kilo och sen går ner hälften av det så har hon alltså en övervikt på 20 kilo som hon inte hade innan, vilket kanske inte är så bra.
Så hon hade ju en poäng tycker jag nog ändå.

Själv gick jag upp 15 kilo förra gången och det tog ungefär ett år att gå ner det igen. I min enfald trodde jag att det skulle ”trilla av” av sig själv. Det gjorde det alltså inte alls.
Den här gången är jag väldigt peppad på att bli ”mig själv” igen, riktigt längtar efter att få gå till gymmet igen, att få ta i (utan att kissa på sig, som nu) och jag längtar efter min garderob som just nu ligger nedpackad i lådor.

För att peppa mig själv ytterligare har jag alltså unnat mig två saker:


Först ut den här kjolen från Marimekko. Som bekant vid det här laget så älskar jag Marimekko och nästan ännu mer nu på senare tid, tycker de har shapeat upp sig ordentligt. Inser själv att den här kjolen kommer nog ta en stund, minst sagt, att gå i igen men den som väntar på något gott! Tänker att jag ska klä ner den ordentligt med svart t-shirt ochconverse till. Älskar den redan så mycket, trots att den hänger där och hånar mig för tillfället!


Sak nummer två jag unnat mig är de här byxorna från Rodebjer som jag köpt på tradera.
Jag ÄLSKAR ju det här mönstret och ibland är byxor så mycket lättare att ha på sig än kaftan, så det känns verkligen fint att jag äntligen fick tag på ett par!
De här ska jag också matcha med svart eller vit t-shirt och saken är biff som man brukar säga!
Har hört att den här modellen ska vara ganska stor i storleken men tror ändå att jag snällt får vänta ett tag på att komma i de här brallorna.

Nu ska jag och min jättemage (som alla frågar om det snart är dags) sukta efter de här två godbitar och drömma om att det finns ett liv även efter denna graviditet!

Stickat Till Stickan!

Om det finns någonting jag önskar att jag kunde, så vore det att sticka. Tänker jämt att jag borde sätta mig ner och verkligen lära mig, men jag har inget tålamod. Kan bara sticka oändligt långt halsdukar och inget annat och att läsa mönster känns som grekiska.
Men, jag har däremot begåvats med världens bästa mamma som är fantastisk på att sticka! Så nu när Stig kommer så har jag lagt in några ”beställningar” hos henne.
Varje gång mamma får ett nytt barnbarn så stickar hon en filt. Knut fick den här, helt magiska filten när han föddes!


Man ser ju hur sjukt mycket jobb som ligger bakom! Nu har jag beställt en stickad filt med får på! Såklart man vill ha det!

Sen har jag även beställt en sån här omlott tröja, i senapsgult. Mönstret hittade jag på pinterest.


Förrförra julen fick Knut den här superfina tröjan som mamma stickat! Dock tycker han att den sticks, men med en krage under så funkar det fint.

Knut har alltid haft mycket stickat. Tycker det är det sötaste som finns på små barn. Den här västen stickade mamma till mig och jag älskar hur gullig han är i den <3

Vi har även lyxen att andra vill sticka åt oss. Den här ljuvliga uggletröjan har Knuts farfars bästa kompis gjort åt honom. Hittade dessutom en likadan på loppis sen, i liten storlek, som Stig kan ha!


Nu har Maria (Knuts låtsasfarmor) erbjudit sig att sticka något till Stig och jag valde den här fina. Mönstret finns här.


Nu har vi dykt på ett problem. Köpte den här ljuvliga elefanten till Stig på Åhlens och sen lät vi Knut ha den i sin säng för att den skulle ”lukta storebror”. Problemet är bara att Knut numera älskar den här elefanten så innerligt, eller Stefan som han döpt den till (hur gulligt?!)
Så nu måste vi helt enkelt köpa en ny till Stickan. Frågan är bara var vi hittar den perfekta?
Jag har några krav:
– Den måste vara i plysch så den känns mjuk, inget bomulls stelt gosedjur.
– Den måste ha utstickande saker att bita och hålla i, som sladdriga ben, en nos eller snabel.
– Den måste va söt som socker, gärna se lite dum och övergiven ut för då älskar jag den ännu mer.

Har ni några bra tips?

5 Saker Jag Saknar Som Gravid!

  1. Kunna röra mig obehindrat. Jag må aldrig ha varit smidig men jag har i alla fall varit betydligt bättre än nu. Varje grej blir så himla stor och tung. Skulle rensa ogräs igår och blev helt slut efter bara några meter och sen hade jag ont i ryggen resten av kvällen.
  2. Min garderob och min kropp. Jag älskade inte min kropp innan graviditeten men nu när jag ser tillbaka så var det väl inget större fel på den?! När den här bebisen är ute lovar jag att älska kroppen mycket mer än innan, för allt slit den stått ut med! Längtar så efter att kunna ha jeans med hög midja igen! Alltså orimligt mycket längtar jag efter det!
  3. Mina små bröst. Eller ja, små och små, men i alla fall mindre än dom är nu. Hoppas så innerligt att de går tillbaka snabbt nu när jag inte ska amma!
  4. Att slippa känna efter om jag mår illa mitt i en måltid. Det liksom kryper sig på, mitt i maten, så måste jag pausa, tänka positiva tankar och låta det sjukna ner innan jag kan fortsätta äta. Längtar också efter att klunka i mig ett stort glas vatten, det går inte heller nu. Det får liksom inte komma för mycket varken mat eller dryck på en gång, då bara studsar det och vänder upp igen. Bedrövlig bieffekt av graviditet.
  5. Träna. Jag var absolut inget större fan av att träna innan jag blev gravid, men jag gjorde det i alla fall då och då och jag saknar att ha valet. Visst skulle jag kunna träna nu med, nån liten mesvariant med en hantel här eller där, men jag saknar det där när man blir helt jävla slut. Eller att springa en runda när solen inte står lika högt längre. Det trodde jag fan aldrig jag skulle skriva, men det saknar jag!

Snart Mors Dag!

Mors dag och fars dag har aldrig varit några stora grejer när jag växte upp, man sa jag älskar dig och de fick en kram och så var det bra med det i stort sett.
Men sen jag träffade Emil så har det blivit en mycket större grej, de liksom firar det på ett helt annats ätt.
Toppen tyckte jag när jag själv blev mamma och såg ett tillfälle att nästan få en liten extra födelsedag helt oväntat!
Okej, sååå mycket brukar vi inte fira det. Men en gång fick jag en present och en annan gång en utflykt. Roligt att bli ihågkommen i alla fall.

Nu när jag snart är tvåbarnsmamma (!!!!) så önskar jag mig bara en sak: en prickig bärsjal.
Jag är inget fan av bärsjalar, tror jag använde det en gång till Knut för den vi hade var så himla tjock och varm och jag det kändes alltid lite som att jag kvävde honom.
Men alla säger ju att det ska vara så himla fantastiskt, så kanske ska jag ge det en ny chans?
Nu när lillebror kommer i oktober lär jag väl inte svettas ihjäl av att ha honom i sjalen precis och det ser ju så himla mysigt ut.

Så kära Emil, jag önskar mig en sån här i present! Tänk på att jag faktiskt har släpat runt på lillebror i en mindre evighet nu! 😉
Dessutom kan ju du ha den också, win win!

Graviduppdatering Vecka 20!

Jag har missat några veckors uppdatering nu, men det händer ju inte så mycket mer än att magen växer, jag mår illa och att bebisen börjat sparka (det sistnämnda är ju förvisso en ganska stor grej, för mig i alla fall)
Nu är jag alltså halvvägs och det känns så himla skönt! Plötsligt känns det liksom nära på ett sätt det inte gjort tidigare.
Som ni vet vid det här laget så är gravid inte mitt favorittillstånd och det har hela tiden känts så oöverkomligt långt men nu känns det lättare, lite som nedförsbacke.
Jag tycker att den första halvan är mycket värre än den andra, även om man är tung och har ont så är det ändå hundra gånger bättre än att må illa.
Nu har jag faktiskt, peppar peppar, klarat två dagar utan en enda tablett så kaaaaaaanske vänder det nu. Hoppas det.

Nu vet vi ju också att det är en lillebror där inne och det gör det hela så mycket mer verkligt på nått sätt!
Var tvungen att gå ut och köpa en massa gulligt till honom igår bara för det,
Lille Stig <3

Såhär ser jag ut idag:
Kjol H&M
T-shirt Weekday
Skor köpta i London
+ en väldigt stor mage

Älskade Lillebror!

Idag var vi på ultraljud igen. SOM jag väntat på det här!
Var nästan mer taggad på det här än på förlossningen haha!

Hade med mig både Knut och Emil förstås och barnmorskan visade hjärnhalvor, hjärtat och allt annat som ska mätas och kollas.
Men jag ville ju helst bara kolla en sak – är det en pojke eller en flicka!

Jag ska inte sticka under stol med att jag gärna ville ha en tjej, av den enkla anledningen att jag så innerligt gärna hade velat vara mormor så småningom.
Jag vet också med säkerhet att det här blir vårt sista barn, så det var nu eller aldrig.
Det visade sig, mycket tydligt, vara en liten lillebror i magen.

Jag blev lite besviken, för jag var så övertygad om att det skulle vara en flicka.
Det där med rosetter och klänningar och sånt skiter jag fullständigt i, det är bara det där med mormor biten.
Men nu har det gått några timmar och jag har fått smälta nyheten om lillebror och nu känns det så himla fint!
Att de ska bli bröder, att de har någon att dela allt med, att berätta hemlisar för och skvallra med.
Åh bröderna Ileby, som jag längtar efter det!

Jag är också glad att jag får vara med och uppfostra fina, känsliga och eftertänksamma pojkar. Som inte bara måste vara coola, hårda och häftiga.
Knut är den raraste killen som finns, väldigt känslig och uppmärksam på andras känslor och mående. Han älskar att kramas och mysa, vågar säga ifrån när någon är dum och stolt över hur han är.
Om lillebror blir hälften så fantastisk som Knut, så kommer han bli alldeles genomljuvlig!

Vi vet redan att han kommer heta Stig. Det var på tapeten redan när Knut föddes. Det passar så fint med Knut och man hör ju att Knutte och Stickan är ett riktigt radarpar eller hur?!
Så välkommen till familjen älskade lilla lillebror Stig!
Du är oerhört efterlängtad!

(dessutom ska jag bli den bästa farmodern ever!)