Mer Bröllop!

Okej jag veeeeet att ni vill ha mer bröllopsbilder, jag väntar ivrigt på de som vår bröllopsfotograf tog! Men i väntan på dom kan jag visa några av de gästerna tagit.
Först ut en hög med bilder som Erika tagit (om ni inte såg dom sist)

Mina allra bästa kompisar, ända sen jag var liten, sjöng duett ”Den jag kunde va” med Mikael Wiehe. Oliver spelade gitarr och mitt hjärta höll på att explodera av kärlek!

Sen sjöng min bästis ”Värmlandsvisan”. Hon är utbildad operasångerska så det var alldeles extra fint och jag kände mig väldigt Värmlandspatriotisk! Att hon skulle sjunga just den på mitt bröllop, har varit bestämt sen vi var tonåringar!

Sen kastades det fågelfrön så det stod härliga till! Jag hade fågelfrön ända in i underbyxorna!

Underkjolen har jag fått av Linn. Man ska ju ha någonting fått så det passade ju ypperligt!

Sen åkte vi iväg i Emils pappas mustang (kan det få räknas som något blått?)

När gästerna minglat lite kom vi tillbaka med båt!

Dukningen som jag slitit som ett djur med! Allt ”dukvänligt” har jag köpt från Duni som jag rekomenderar varmt! De har varit fantastiska och hjälpt till med både det ena och det andra! TACK! Att få tag i runda dukar som passar 1.60 cm bord har nämligen varit lättare sagt än gjort, men det löste sig fint via duni! Notpappret har jag fått av min faster och knytit prickigt sidenband runt, porslinet har vi lånat från ett café i stan och blommorna i syltburken har Emils pappa plockat.

Pappas fina tal

Vi hade italiensk buffé och hade hört från flera håll innan bröllopet  att buffé inte var något vidare. Jag tyckte det va toppen!

Tårtorna gjorde mina kusiners flickvänner Maja och Sara! Så himla fina! Med bästa färgkombinationen rosa och orange. Tårtparet har jag köpt på formex.

Sen en hög med bilder som gästerna tagit. Tusen tack!

Jag och Rebecca tågar iväg mot bröllopsfotografering, med dansskorna i handen!

Min frisyr var en stor boll på ena sidan, med inbakad fläta uppåt. Min frisör sa ”det är ju ingen typisk bröllopsfrisyr som alla har” och vem tusan vill ha nått som alla har? Blomman är från antikt gammalt och nytt i Stockholm.

Placeringskorten var olika plastdjur vi sprayat vita. Mycket uppskattat!

På baksidan av programmen kunde man önska låtar som sedan spelades på kvällen, dock kom det in över 200 förslag så alla hanns inte med tyvärr.

Den mönstrade ”tapeten” i mitten av borden kommer också från duni.

Dansgolvet! Efter vigseln dukades det om till middag och själva ”altaret” blev dansgolv med kulörta lyktor vi fått låna från alla möjliga håll!

Brudtåget upp från båten, där spelade min faster och min ”farbror” drgaspel, bland annat Lilla vackra Anna och Du käre lille snickerbo

Lokalen! Vimplarna hade jag gjort av presentpapper, stolarna är klädda med lakan och till honnörsbordet hade vi alla våra olikfärgade pinnstolar.

Här sa vi JA!

På nedervåningen fanns röda mattan och ännu mer vimplar.

Världens sötaste brudtärna! Jordgubbarna fick vi i bröllopspresent av min gamla lärare jag hade när jag gick på gymnasiet. Så fint!

Brudtärneklänningen är vintage och köpt på tradera, med små oranga blommor och rund krage.

Dansskorna på och det var dom sen hela natten! Klockan 03 lämnade jag och Emil festen, men väldigt trötta dansben!

Gästerna!

Vi hade inte bara den eminenta Jessica Silversaga och hennes Jacob på plats som fotografer, utan hade även lånat ut min kamera till bästa Anna som tog bilder på alla gästerna!
Först en vanlig och sen en med grimas. De här bilderna är nästan det som var roligast att se när vi fick tillbaka kameran!

Mitt gäng!

Emma och Bysse

Anna och Stina

Matilda

Serveringspersonalen

Erika och Lidberg

Min storebror

Tobbe och Jenny

Bestmans och Linn

Victoria och min kusin Johan

Sara och min kusin Peter

Släkten är värst

Mamma och pappa

Åhlander, Emma, Kristin och Stålnacke

Henke, Emils syster Lina och Emils pappa

Svärfar Bengt

Snyggaste tjejerna, Malena, Hille, Cissi och Lisa

Faster vild, faster snygg och faster snäll

Totto och Kitte

Daniel och Wenche

Jessica och Jacob

Åhh världens bästa gäng!

Hasse och Gunilla

Värnamo gänget

Ulf och Lena

Oliver, Albin och Erika

 Alexandra, Stina, Ebba och Palm

 Tusen tack till alla gäster för att ni gjorde vår dag så himla fin och speciell, för att ni dansade hela natten, höll tal och för att ni helt enkelt är fantastiska! Tack! Utan er hade det aldrig blivit så bra som det blev!

 

Dagarna Innan!

Nu är jag tillbaka på jobbet, efter en helg jag aldrig kommer glömma!

Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli SÅHÄR bra! Det blev precis som jag hade tänkt fast ÄNNU bättre!
Jag har ungefär en miljon bilder såklart, så jag får försöka dela upp det lite. Hojta till bara, om ni tröttnar på min bröllopsbonanza.

Det här är bilder från torsdagen. Vi grillade hemma i vår trädgård med de som var på plats och hade någon sorts uppgift under bröllopet. Jag var nog mer nervös än jag trodde men det var väldigt mysigt att ha alla man bryr sig om på plats, som hejar på och håller en om ryggen.

Annas Möhippa!

Här kommer ett lass med nya bilder från möhippan!
Åh det var så roligt, om bröllopet blir hälften så kul som möhippan så är jag mer än nöjd!

Konstsim! Jag verkar onekligen lite baktung…..

Tapas!

Henrik försöker lära mig dansa salsa. Går trögt.

En smula slirig efter två sexor tequila!

Bästa!

Jody gör ett försök att lära mig dansa salsa. Går fortfarande trögt.

 Ni är det bästa jag vet! (anders kör bratveven till och med på salsaklubb!)

Anna om Bröllopet!

Min vän Emma gifte sig alldeles nyss och hon beskriver det så bra i sin blogg, hur det är att blogga just om bröllopet.

Det är supersvårt. Just nu är jag liksom alldeles blank i hjärnan.
Det är så nära nu att det blir overkligt och svårt att sätta ord på. Vill inte förstöra det genom att prata sönder det.

Jag har fått otaliga sms och telefonsamtal, kramar och hurrarop att snart, snart är du fru! Sen frågar alla om jag är nervös.
Det är jag konstigt nog inte.
Jag är mer förväntansfull och som sagt, en smula avtrubbad skulle man kanske kunna beskriva det.

Jag är en sån där människa som planerat mitt bröllop ända sen jag var liten så gudars skymning vad jag väntat på denna dag!
Och nu är den snart här.
Klart jag längtar och klart jag ser fram emot det, det ska ju bli mitt livs dag. Men mest av allt längtar jag nog ändå efter att få vara gift med min man.
Att bara få vara, bara vi.
Det är ju liksom det som är hela grejen.

Det är nog så, trots allt, att jag inte riktigt förstått att nu händer det.
Att även jag blev gift till slut, att det blev just med honom och att det blev just här.

Min fina, starka, älskade Emil.
Det är det enda som egentligen betyder någonting.
Att han finns.