Just nu inreder jag dock bara i huvudet (och på tusen små lappar som jag försöker teckna av hur lägenheten ser ut)
Min ateljé iallafall, den ska få en orange och rosa randig fondvägg (den absolut bästa färgkombinationen, EVER!) sen ska jag måla min gamla fula tråkiga apotekarbänk knallgul och blank och skriva små skyltar med allt som finns i lådorna. ”tyger”, ”pysselgrejsimojs” och ”kärleksbrev” å sånt.
Sen ska jag ha mitt stooooooooooooora skrivbord, tänkte klä in bordsskivan i någon trevlig vaxduk så slipper den bli så hiskeligt lortig.
I taket drömmer jag om den gula molnlampan från IKEA (som Emil hatar) på väggen ska jag ha tre vita stringhyllor ovanpå varann och min stora rosa fåtölj ska få en finfin spejarplats så jag kan sitta där och titta på mina tavlor och klura ut om något ska ändras. Över fåtöljen ska min lilla rosa vägglampa sitta, som jag fick i inflyttningspresent av mormor.
Förhoppningsvis sk ajag hitta en stor rund matta att lägga på golvet också.
Låter det inte fint så säg?

Jag vill hem. Jag vill tillbaka till Värmalnd.
Jag vill lukta på mormor som luktar solsken i rynkorna, jag vill lägga näsan mot mammas halsludd och jag vill tryckas bakåt i pappas bilsäten när han kör i 200 kilometer i timmen på landsvägarna.
Jag har varit borta i sju år nu. Jag tycker jag har gjort mitt på bortaplan och förtjänar att få flytta hem.
Jag vill andas Värmlandsluft, svalka fötterna i Vänern och åka på utflykt längs Klarälven.
Småland i all ära.
Men Värmland slår det aldrig.

(bilden är inte från Vämland dock, men på mig från Ölands sydligaste spets)

Nu är ÄNTLIGEn det nya bordet på plats!
Vi slipade häcken av oss som ni kanske minns.
När vi köpte bordet var det fullt med fula ringar och slitet som tusan men vi slipade ner det ända till träet och sen lackade vi det tre gånger och tadaaaa, nu är det perfekt!

På bordet har vi ljus på salixfat och det stora blåa ”blå eld” fatet.
Nu är vardagsrummet perfekt!

Den där blomdoftande, idylliska bilden man har i huvudet om hur livet på landet ska vara. Den är inpräntad i min hjärnbalk.
Jag vill gå på knarrande, ojämna golv med hemstickade sockor, jag vill laga mat på en spis som tar en evighet att bli varm och jag vill plocka brokiga blombuketter i trädgården.
Jag vill sy framför brasan på kvällarna, lysnna på musik och bara höra hur huset knäpper och låter.
Jag vill bli skitig och lortig när jag gräver upp halva trädgården, ta i och använda musklerna när jag slipar fasaden och oljar verandan.
Jag vill ha en atlejé på gården där jag kan dreja, och måla utan att vara orolig om man spiller på golvet. Jag vill ha en finloppis i matkällaren och jag vill ha en grusgång som gör ont under barfota fötter på sommaren.

Nu finns det där huset till salu. Precis det jag vill ha. Det ligger precis där jag vill bo och jag skulle göra vad som helst för att få flytta in redan imorgon.
Nu gäller det bara att övertala Emil om att livet på landet med en pysselfru är det han är ute efter.
Kom igen nu Gud, jag fick inte Konstfack så jag kan väl åtminstonde få det här huset?!
Tack på förhand.

När man kommer hem till oss är det första man ser de här två skyltarna, Värmland och Småland.
Värmland har jag ärvt efter min farfar och när Emil såg den skulle han promt ha en Småland också, så han köpte sin på tradera.
Själv tycker jag att båda två är ganska fula, fast lite roligt är det ändå att ha dom där.

Sen är det månadstallrikarna designade av Björn Winbladh. Det fattas fortfarande några för att samlingen ska vara komplett, fast det är ju alltid roligare att samla än att äga en färdig samling så det gör inget.
Maj är min favorit.

Jag har länge varit på jakt efter en bumlinglampa.
Igår hittade jag äntligen en! En fin och gul.
Och alldeles alldeles pytteliten!