Den 20:de mars ska jag upp till Stockholm för att fotograferas med mitt förlag.
När jag fick frågan började tankarna genast snurra. Den här bilden blir ju den folk som är intresserade av att skriva om mig eller jobba med mig kommer se. Dvs, hur faen ska man se ut?!

Jag började med att maila den bästa sminkpersonen jag känner i Stockholm och frågade om hon hade tid att lägga sin magiska touch på mitt ansikte och det hade hon, yaaay! Så det var helt klart en bra början.
Men nu är det ju kläderna kvar då.
Hade jag fått välja det finaste jag äger så hade jag utan tvekan tagit min gröna prickiga Rodebjerkaftan, men vill ändå inte känna mig så utstuderad om ni förstår, liksom Tomas DiLeva-aktig.
Tänker att jag måste känna mig bekväm, avslappnad cool är tanken.
Men vad tusan har man då?

Härom dagen hade jag på mig svarta 501:or och svart oversize skjorta med knyt på magen och Josefina på jobbet sa att så borde jag se ut. Men när jag frågade Emil tyckte han det var tråkigt.
Åhhh dagens i-landsproblem!
Men jag har ju även blusen från Rodebjer, denna, så jag kan kanske kombinera dom två och ha den och 501:orna?

Ja ni förstår ju, stora världsomvälvande problem helt klart…..

Ni vet när man säger -Livet….
Det är min favoritmeningen (eller räknas det som mening när det bara är ett ord?)
Det funkar i alla sammanhang, både bra och dåliga. När man får punktering, ögoninflammation och löss samma vecka kan man säga -Livet alltså….
Och när man vinner på lotto, får roliga paket och får roliga jobb kan man också säga -Åh livet alltså!

Ni vet önskelistan jag skrev till min kommande födelsedag (nu är det ÄNNU närmare!) massor av saker på listan har jag redan sprungit på alldeles själv och unnat mig eller ”gett mig själv i födelsedagspresent” kanske man ska säga.
Först och främst skorna från Docksta, de hittade jag samma dag som jag skrev inlägget på 70% rea hos skomakaren så jag var tvungen att slå till.
Så nu är de mina, i mjukaste skinn och den perfekta sommarskon (svårt att hitta fräna sommarskor tycker jag)
Yay! (bortse gärna från strumporna och de prickiga tightsen)

Sen var det ju den där kaftanen då, den gröna från Rodebjer med prickarna (har skrivit så mycket om kaftaner nu att min mamma ringde igår och sa åt mig att man inte kan gå runt i morgonrock bland folk)
Den önskade jag mig så vansinnigt mycket att jag till slut var beredd att betala det där hutlösa priset som det låg en ute för (4500 !!!!) men så fort jag äntligen hade bestämt mig för att unna mig, så var den såklart borta.
Då fick jag ett tips om en grupp på Facebook för just märkeskläder och där efterlyste jag den.
Sen vips, kom det ett mail från en tjej som hade den svarta varianten som hon var beredd, något motvilligt, att sälja.
Så nu äger jag en, mot alla odds och det känns som det bästa jag unnat mig på väldigt, väldigt länge (behövde dessutom inte betala alls så mycket som 4500)
Till råga på allt så vann jag en auktion på tradera dagen innan på toppen i det gröna tyget, så nu är jag liksom fullkittad kan man säga!
(bilderna är lånade från nätet)

De bästa presenterna är ju ändå dom man unnar sig själv.
Livet alltså…

Jag har varit så ohyggligt dålig på att ta bilder på mina kläder i år. Tråkigt tycker jag då det är himla kul att se tillbaka på.
Skärpning till 2017 helt klart!

Det här året har jag klätt mig ganska olikt hur jag brukade klä mig. Mindre skrikiga färger och absolut mindre vippkjolar.
Men jag gillar det här klädåret ändå. Känns som jag hittat hem.
Vi kikar lite på det jag hittat i klädväg:

Den här tröjan. Köpte den på Lindex rea förra vintern och älskar den! Det här är liksom min go-to-färg när jag inte vet vad jag ska ha på mig. Älskar att kragen står upp utan att vikas och att den är så jäkla varm. Jag fryser nämligen alltid.

Den här färgen gjorde enté i min garderob. Det hade jag fan aldrig trott. Jag har alltid varit mer för knallrosa än puderrosa. Fast ju mer ljust hår jag får, desto finare tycker jag den här färgen blir.

Det här året har varit betydligt mer randigt än prickigt och den här klassikern från Marimekko har dessutom perfekt båtringning. Jag älskar randigt så innerligt.

En ny favorit har också blivit det här, skjorta med tröja. Har alltid känt mig så himla ordentlig med det innan, men nu börjar jag gilla att känna mig ordentlig. Som den VD jag är (fast det heter inte VD när man har enskild firma, men det är ju en detaljfråga)

Den här supertunna skjortklänningen. Känner mig så jäkla cool i den här! Köpte den i London och när jag visade Emil så tyckte han det såg ut som jag skulle in för att opereras, men nu har jag vant mig vid tanken och älskar den! Blir skrynklig så in i bängen bara.

Det här setet från Marimekko för Target som jag lyckades lägga vantarna på fast det bara såldes i USA. En sommarfavorit. Känner mig lite som en seriefigur i det här setet.

Kaktusskjortan kvalar nästan in som årets köp. Passar min personlighet så himla bra!

Men årets absolut bästa och dyraste köp måste ändå vara den här kaftanen från Rodebjer! Jag såg den i butiken i Uppsala, klämde lite och gick förbi för så mycket pengar tänkte jag då inte spendera. Gick ut och sen vände jag och gick raka vägen in och köpte den. Ibland är saker bara menade för en. Har inte ångrat det en sekund! Det här är det plagget jag tveklöst går till när jag inte vet vad jag ska ha på mig!

Den här helgen har jag rensat rabatterna från ogräs, planterat om blommor och varit på SPA med min man.
Har verkligen försökt att inte tänka på jobb alls och det har gått hyffsat bra får man väl ändå säga.

Jag har blivit megaförkyld som följd av att ligga i en utomhuspool i flera timmar (lätt värt det!) men jag kämpar på och nu är det måndag igen och jag har nya krafter.
Nu kör vi!

Såhär ser jag ut idag förresten, i ny stickad tröja. Det här med gammelrosa är ju något av en nyhet i min garderob, men jag gillar´t!

* Tröja, H&M
* Jeans, Levi´s
* Lackskor, Vagabond

Innan jag fick barn klädde jag mig gärna i mycket färg och klänningar med 50-talssnitt, vida kjolar och smala midjor.
Sen blev jag gravid och efter det tappade jag bort mig själv rent stilmässigt.
Visste inte längre vad jag gillade och har sen dess velat fram och tillbaka.
Vem är jag nu?

Nu, efter snart 2,5 år känns det som jag hittat mig själv igen. Inte alls likadan som innan.
Jag har landat i en stil som känns enklare, mer avskalad, betydligt mörkare med svart, grått och denim som främsta färger.
Det känns….rent på något sätt.
Jag trodde aldrig jag skulle ha en sån här stil, men just nu känns det verkligen som jag hittat hem.