Ingenting jag tecknar blir bra.
Jag har tecknat fyra teckningar idag och alla ligger i papperskorgen nu.
Jag vill så gärna teckna så ni får något nytt att titta på här på bloggen men ibland GÅR det bara inte! Hur jag än försöker så är det som att hjärnan för en stund helt plötsligt raderat hur man gör när man tecknar.
Väldigt frustrerande.
VÄLDIGT.

Min hjärna är helt slut.
Jag har gjort arbetsprover sen i januari. Konstant.
Är inte klar ännu, Beckmans prover ligger här och blänger på mig med sin uppmanande du-måste-teckna-nu-om-du-vill-lyckas-i-livet-blick.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte se skiten.
Jag vill så gärna komma in, så gärna att det bara låser sig.
Som att bli så glad så man blir ledsen eller älska någon så mycket att man bara vill nypa personen hårt hårt.
Kan ni känna så någon gång?

Jag är trött.
Hela mitt väsen är trött.
Jag behöver stanna upp en stund och andas, känna att det är vår som alla normala människor gör.
inte tänka på något annat.
Bara en stund.

Jag är äppeltokig! Älskar det här mönstret, det känns retro och är så himla fint!

Så jag rotade fram ett par slitna fula vita tygskor ur garderoben. (Allis tyckte också dom va fula uppenbarligen)

Sen rotade jag i mitt textilfärgsskåp och målade dom helt enkelt!

Som nya fast mycket mycket roligare!

Apladalen är världens finaste plats såhär på våren!

Stolte snickaren.

Jag i full färd med att slipa ner ett teakbord ända till träet. Det tar en stund vill jag lova!

Slipa slipa slipa på våra loppisbord.

Efter första lackningen! Så himla fint, som nytt!

Emil har en longboard stående här hemma i hallen. Kanske skulle man lära sig och åka på den?
Sen bli smal och avslappnad och få solblekt hår och åka runt såhär hela sommaren?
Det hade varit så himla tjusigt.

Foto: Jason Lee Perry

Igår var det fest hemma hos mig. Sen va vi på Harrys och jag dansade som en tok hela kvällen och hade så himla roligt.
Sen blev det sent och jag skulle hämta ut min jacka, då säger killen i garderoben att en man redan hämtat ut den jackan!
Jag trodde han skojade och när jag förstod att det inte var fallet och han faktiskt hade lämnat ut min fina, älskade skinnjacka till någon annan trodde jag att jag skulle gå i taket!
Chefen kom och sa att jag skulle få ersättning för den men jag vill inte ha pengar, jag vill ha min jacka!
Jag stod utanför och grät en halv niagaraflod, hur i helskotta kan man ta någon annans grejer utan att blinka?!
Fina fina jacka, den va en present från Emil och nu är den borta.
Jävla gubbe, jävla Harrys och jävla garderobskille!