Lucka 11!

dec 11, 2012 | ,

En bild som representerar dina framtidsdrömmar.

Jag längtar efter att vara genuint glad igen. Inte som nu, ”på-ytan-glad” utan glad ända längst in.
Det kommer dröja, det här med min pappa är så himla stort och omvälvande att jag liksom blir omkullvält varje gång jag skrattar.
Men det kommer bli bra. Någongång kommer det blir bra igen.
Så det är min framtidsdröm, att allting kommer bli bra i slutet.

 Jag gjorde en ny tatuering idag, med en hälsning jag hittade i gästboken från vårt bröllop.
Det gjorde skitont, men det gör allt annat också.

Förresten, ett stort, från botten av mitt hjärta, jätteTACK för alla kommentarer i förra inlägget. Jag visste att ni skulle förstå.

Anna om Det Värsta Som Finns!

dec 10, 2012 |

Jag har vridit och vänt på det här inlägget. Ska jag eller ska jag inte skriva om det här.
Jag har alltid varit väldigt personlig i min blogg, men frågan är om jag vill vara såhär personlig.
Sen kände jag efter och jag vet att ni förstår och att ni alltid är så himla kloka och bra, så kanske är det bra att dela med sig.

Jag hade en stor hemlighet. En sak jag väntat ivrigt på att få berätta för er.
För ni blir ju alltid så glada för min skull, alla hurrarop vi fick när vi gifte oss och när vi flyttade in i drömhuset, ja allt sånt kommer från er.
På julafton skulle jag berättat.
Jag skulle berättat om vårt lilla knytt som låg i magen, om alla små minikläder jag hämtat hem från mamma, om illamåendet och den lilla runda magen som började synas om man putade lite extra.

Sen kom beskedet med pappa, besöket i Karlstad med sjukhussängar och morfin och pappan i sjukhuströja.
Alla var så ledsna med samtidigt så glada för den lilla lilla magen som skymtade och pappa klappade och sa att jag skulle vara rädd om mig och lilla knyttet därinne.

Sen kom vecka 12. Veckan då man enligt boken kan pusta ut. Då den största risken är över.
Då man kan börja hoppas och berätta och jubla.
På dagen vecka 12 kom blodet.
Akut ultraljus. Inget litet hjärta, ingen liten näsa och inga små öron.
Bara tomt.

Nu har vi inte längre planer att ligga på BB på midsommar, jag har vikit ihop alla små bebiskläder och lagt dom längst in i garderoben, ställt undan gunghästen och barnstolen och gråtit så mycket i Emils knä att hans tröja blivit alldeles våt.

Nu känns allt bara tomt. Som om ingenting. Ingen rund mage längre, inget illamående och saltgurkorna står orörda i kylskåpet.
Bara tomt.

Jag vill inte ha styrkekramar och huvuden på sne och ledsna ögon, inga peppande ”men det är bara att sätta igång igen” och inga frågor om hur jag mår.
Jag vill bara ha förståelse över att jag inte orkar träffa mina vänner nu, att jag inte orkar så mycket som att se en gravidmage och än mindre orka prata om det här.
Jag vill bara vara ifred, prata med min familj, träffa de som vet hur det känns, åka bort härifrån.

Jag som var så rädd så rädd om den lilla…..
Nu vet ni.

Lucka 8, 9 & 10!

dec 10, 2012 |

Det har varit helg och eftersom jag försöker vara ”bloggledig” på helgerna så har jag missat luckorna i Emilys julkalender!

Här kommer de nu, lucka 8: En bild på dig själv från en av de bästa kvällarna i ditt liv

Vårt bröllop och bilden är tagen när vi tar en snabb danspaus någon gång under natten. Vi har matchande skor och Emil är så himla snygg på den här bilden!

Lucka nr 9: En bild på ditt rum eller lägenhet


Det här är bilder från MITT eget rum hemma i huset, nämligen min ateljé!
Här är det ständig kaos och aldrig såhär fint som på bilderna. Här trängs råddjurssamlingen med tygstuvar och oljefärger, pysseljox och presentpapper i en salig blandning. Och det bästa av allt är att rummet har utgång till balkongen, så på sommaren kan man måla och höra fåglarna på samma gång!

Lucka nr 10: En bild på ditt favoritdjur

Vår älskade lilla Fröken!
Just nu är hon världens bästa, att borra in huvudet i hennes mjuka mage och alltid känna att hon ligger nära nära på nätterna hjälper mig otroligt mycket nu när allt är så upp och ner.
Hon vill alltid vara med, ligga i knät när man äter och sitter alltid i fönstret och väntar när man kommer hem.
Hon tycker om att springa jättefort och sladda på mattorna och att fånga näbbmöss och lägga på trappan på våren.
Hon är helt enkelt världens bästa!

Lucka nummer 7!

dec 7, 2012 |

En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.

Det här är från i våras när jag och Emil var bjudna på rockabillyfest. Vår specialité!
Jag tänker ofta att jag alltid borde gå klädd såhär, ha håret sådär och sminka mig just precis så.
Sen kommerjag på att jag alltid kladdar ut eyelinern efter fem minuter, inte längre har sådär långt hår och tycker att det är alldeles för roligt med andra kläder då och då.
Men såhär trivs jag iallafall allra bäst.

Random Things!

dec 6, 2012 |

Just nu snurrar en himla massa tankar i min hjärna. Igår släpade min kompis Anna ut mig på bio, vi såg ”En oväntad vänskap” och herregud vd glad jag är att hon drog med mig på den! Så himla himla bra! Kändes genast mycket bättre efter det.

Här är lite saker som går runt i skallen just nu:

Den här frisyren som en av modellerna hos Gudrun Sjödén har. Om jag sparar ungefär en månad eller två till, så kan jag klippa så. Lite som Amelie och det är ju alltid en himla bra grej. Ikväll färgar jag det dessutom mörkt mörkt brunt.

Jag gjorde ett ”bli lite gladare porträtt” på Sandra, såhär ser det ut:

Jag och Emil åker till Göteborg nästa helg och går på Liseberg, får julfeeling, köper julklappar och umgås med min kusin och hans mycket braiga fru. Det är precis vad jag behöver just nu.

Sen när vi kommer hem, ska jag duka upp med julklappspyssel på det stora slagbordet i matsalen och lacka paket och krulla snören för glatta livet! Att slå in paketen är nästan lika roligt som att köpa dom.

Lucka nummer 6!

dec 6, 2012 |

En bild på någon som du älskar.

Jag älskar Emil.
Jag älskar Emil mer än jag älskar något annat.
Han är min trygga punkt, min famn att bli liten i, min starka fina älskade man.
Samma år som jag träffade Emil så dog min fasters man. Han har varit otroligt betydelsefull för mig och jag tror han skickade Emil till mig så jag skulle bli glad igen.
Emil är lugn, trygg, oroar sig aldrig i onödan, klappar mig på håret och pussar mig i pannan när jag gråter i hans tröja, han luktar alltid så himla himla gott och har världens finaste skäggstubb som man blir alldeles röd om kinderna när man pussat för länge.
Han tycker om att åka på roadtrips, hitta på fiffiga lösningar hemma och bygga egna lampor i betong. Han är alltid den som är först upp på dansgolvet och har en alldeles egen dansstil som ser ut som en blandning mellan robotdansen och en stelopererad äldre farbror.
Han lagar världens godaste mat med LP-spelaren på högsta volym och en handduk i byxlinningen. Han tycker om öl och kakor och säger alltid ”jag tycker om dig lite….kanske”

Följ mig på bloglovin

bloglovin