Som ni säkert redan vet så har jag inte mindre än tre fastrar här i stan!

Det är Faster Vild, som jobbar ett kvarter bort ifrån mig.
Hon är den som sjunger högst på singstar, som mer än gärna svänger sina lurviga och skrattar massor och gråter alltid när man berättar något speciellt. Hon har aldrig BH när hon kommit hem från jobbet, säger alltid åt mig att tänka efter en extra gång när jag får en galen idé och är den som ringer och peppar när det går trögt.
Hon har långa naglar och kommer och hälsar på när man är ledsen och säger att allting kommer bli bra till slut.

Sen är det Faster Snygg. Hon äger sin egen parfymaffär och dit kan man gå precis när man vill och sitta bakom draperiet i det minililla rummet, dricka kaffe och prata så mycket strunt man bara vill. Hon röker som en borstbindare, tycker om att dricka rödvin och äta popcorn i soffan.
Om jag gjort något dumt eller vill lägga alla mina besparingar på något onödigt så går jag till henne så säger hon alltid att det är en strålande idé. Hon är väldigt lik mig och när jag tror att jag gjort något riktigt dumt har hon alltid gjort det tio gånger värre. Hon har alltid små presenter till mig, gamla kakburkar, en spegel, en veckotidning från femtiotalet som hon hittat i någon av sina storstädningar.
När man är deprimerad och känner sig hängig går man in hos henne så säger hon bara -Vill du ha nya läppstift? Välj ut fyra fem stycken i lådan därinne så blir du glad igen. Det funkar varje gång.
Hon vet allt om alla och tycker om att åka till Playa del Sol och får alltid alltid dansa. Antagligen för att hon är den piffigaste människan jag känner och alltid glittrar som en nyårsraket. Även om det bara är en regnig tisdag i november.

Till sist då, Faster Snäll.
Hon är min stand-in-mamma när min egen känns lite för långt bort. Jag har egen nyckel till hennes hus och får komma och gå som jag vill.
Hon är precis lika stökig som jag men vem tusan orkar ta bort dammsugaren och plocka ur diskmaskinen när man kan spela dragspel istället? Henne kan man ringa mitt i natten, vill minnas att jag ringde vid halv fem en nyårsnatt och grät och frågade om jag fick komma till henne. Då sa hon bara ett sömndrucket javisst och när jag kom hade hon bäddat och gjort smörgås och mjölk.
Hon jobbar i receptionen på mitt jobb och när jag inte orkar vara kvar på jobbet så går jag hem till henne och sover en stund i hennes säng. Hon har alltid rödvin och lakrisal hemma, kräftskjärtar och lättöl. Nödvändighter med andra ord.
Hon tycker om att se på skräptv med mig och bjuda på tapaskväll när det bara är hon och jag, sen kollar vi i gamla fotoalbum och provar hennes gamla glasögon och skrattar så vi sprutar vin genom näsan.
Hon är den bästa personen jag känner och det finns ingen som är så tjusig i fleecetröja som just hon!

Utan dom, skulle Värnamo kännas totalt grått och meningslöst. De är mitt nav och mina bästa kompisar. De älskar mig oavsett hur jag beter mig, hur jag ser ut eller vad jag tar mig för. Och herregud, vad jag älskar dom tillbaka!

Igår var jag bjuden på mingel och föreläsning med företaget Netmine, väldigt trevligt med god mat och ett väldigt hejande hit och dit på massa människor man bara känner litegrann. Men kul!
Sen var det dags för föreläsning med min stora favorit  Jonas Helgesson (jag har tipsat om honom förut) om ni någon gång har chansen att se honom, så GÖR det! Han är fantastisk! Han föreläser om hur det är att leva i Sverige, som cp-skadad och man skrattar så man kiknar för att i nästa stund gråta över hur himla hemska vi människor är ibland. Åh han är så himla bra!

Vad han avslutade sin föreläsning med var iallafall det här med tacksamhet. Att man inte kan mäta tacksamhet utan perspektiv. Har man alltid färskt vatten i kranen är man inte tacksam för det eftersom man inte kan tänka sig hur det är att inte ha det.

Så sa han att människor vill alltid ha lite mer och lite mer, aldrig är de tacksamma över vad de har utan vill alltid ha bara lite till och när de väl fått det, så behövs det ännu lite mer!

Precis så är det och det fick mig att tänka på hur jag själv är. Jag kan inte påstå att jag är direkt tacksam, så nu ska det ändras på det!
Det här är jag mest tacksam för just nu:

* Att jag får ha ett jobb som är så himla roligt att det aldrig känns som jag behöver gå till jobbet!
* Att någon faktiskt är beredd att lägga pengar på något jag tecknat! Det är ju helt galet egentligen!
* Att jag har min fina, stöttande, trygga familj bakom mig i allt jag gör och att jag alltid alltid kan ringa hem om det är något!
* Att jag får bo så fint som jag gör, med äppelträd och egen trädgård, stora rum och kolsvarta nätter!
* Att jag är frisk och mår bra, det är något man verkligen är tacksam för när man får lite perspektiv!
* Att jag har världens finaste man som tycker mest om mig i hela världen!
* Mitt stora brokiga kompisgäng!
* Att jag haft så stöttande föräldrar som alltid sagt att jag är så himla duktig så att jag vågat tro tillräckligt mycket på det för att våga leva på mitt tecknande!
* Mina fastrar som alltid tar hand om mig, klappar snällt och säger att allt blir bra!
* Att jag får vara faster till världens finaste lilla tjej!

Ja, gå nu genast och tänk efter vad ni är tacksamma för! Det är lätt att man tar alltihop för givet!