I min bransch, eller i vilken som helst där man är sin egen skulle jag gissa, kommer ofta problemet: prissättning.
Här är en liten lista med saker jag brukar få som svar:
- Men det här är ju en JÄTTEBRA chans att nå ut till fler, du kommer få massor med jobb efter det här! (dvs du borde jobba gratis-underförstått)
- Du som är ny i branschen kan ju inte ta lika mycket som någon som varit med länge (jag har haft mitt företag i snart fem år, har en mer än gedigen CV och dessutom en blogg som når ut till tusen och åter tusentals läsare varje dag)
- Du kan få välja kläder från vårt företag, för flera tusen kronor om du gör det här jobbet åt oss (dvs småpotatis för dom som SÅKLART inte betalat lika mycket att tillverka kläderna som de säljs för till kund)
- Alltså vi använde jättegärna dina tjänster, men eftersom vi är ett litet företag/förlag/tidning/märke så har vi ju ingen budget tyvärr. Men vi har gäääääääärna med dina bilder, ett byte kanske?
- Osv osv osv i all oändlighet, amen!
Ibland blir jag så trött och slutkörd, kroppen stänger av och strejkar och jag orkar inte mer.
Jag har ett hus, en ateljé, behöver äta åtminstonde ett mål mat om dagen och kunna ringa kunder och läsa mail.
De sakerna kostar pengar. Massor med pengar. Speciellt när man inte har några, då känns det som allt det där kostar miljoner.
Då ge jag blanka fan i om jag ska vara glad att synas i eran tidning, att göra en väggmålning på din vägg eller designa era kläder!
Om folk kunde byta för en dag, så skulle de gladeligen betala frilansare vad de kräver i ersättning sen. För det rör sig om minimibelopp om ni jämför med andra!
Nu åker jag på bröllopsresa. Herrå.
