Den här veckan har varit en känslomässig bergodalbana och jag har gått från glad till olycklig på två sekunder och sen tillbaka till överlycklig igen så jag är helt enkelt slutkörd!

Men nu är jag hemma i Värmland och vilar upp mig, tecknar blyertsteckningar och äter kräftor, går på loppis med mormor och pratar óm livet med mina föräldrar på kvällarna.
Det är så fint, att bara få vara hemifrån, få vila och få ha det skönt i några dagar.

Det här kommer göra mig gott.
Jag återkommer med nya teckningar, finfina loppisfynd och roliga utflykter lite senare.
Nu måste jag nog återgå till att ligga i soffan en stund.

Jag jobbar för fullt med kalendern och tanken är att den ska vara färdig och tryckt till första oktober, men nu är mina papper slut så jag måste pausa lite.
Sen har vi mitt humör också, mitt i allt, som inte är av denna värld. Känner mig så himla irriterad hela tiden, som att jag skulle vilja smocka till någon rakt i plytet.
Min näsa är så himla täppt att jag inte får någon luft och samtidigt så måste jag storstäda mina 200 kvardat hus för imorgon kommer ett hemma hos-team på morgonen.
Sen, som grädde på moset ska jag packa ner mina viktigaste papper och pennor och fly fältet och åka till Karlstad tidigt tidigt på fredag.
Fast det ska ju faktiskt bli väldigt skönt. Vill bara åka bort, bort, bort!

Sen hade jag uppskattat om folk kunde svara på viktiga mail, om sladden till dammsugaren räckte till alla rum utan att behöva byta kontakt och att det hade varit socialt accepterat att äta fyra delicatobollar på rad.
Men jag antar att man inte kan få allt…