Ni kan tycka vad ni vill om det här, men jag har skaffat mig en personlig tränare kan man säga.

Han sitter i rummet bredvid mig (och jobbar med annat än träning) och så kom det på tal och det visade sig att han var en hejare på  sånt, vad man ska äta och hur man ska träna. Allt sånt som jag är värdelös på.

Så jag gav honom en utmaning, nämligen mig.
Han har två månader på sig (och jag med för den delen) att få mig i mitt livs bästa form. Bröllopet är om ca två månader så passande nog till det är tanken att jag ska vara hård som en pinne.

Imorse åt jag frukost som en hel karl, jag som ALDRIG annars äter frukost! Det stod tydliga instruktioner på vad jag skulle äta så det var bara att proppa i sig: tre omega 3 tabletter, två skivor kalkon, två ägg (skulle egentligen varit fem, men nån måtta får det väl ändå vara!), en sked linfröolja (YOUCK!) och en sked äppelcidervinäger (smakar ljuvligt i jämförelse med oljan) och sen sköljde jag ner alltihop med en liter citronvatten.

Nu är jag så jäkla mätt att jag knappt kan röra mig! Ändå har jag med mig inte mindre än TRE matlådor till jobbet idag!
Herregud, det här kommer bli tufft, men skam den som ger sig.

Nu till min fråga, är ni intresserade av sånt här? Bryr ni er om resultat och vill ni läsa om sånt eller är ni trötta på alla bloggar som skriver om träning och kost hit och dit?
Min tanke är ABSOLUT inte att bli någon träningsblogg, det är jag alldeles för slö för och tanken är inte heller att jag ska ”banta”, bara bli lite hårdare.
Men vad tycker ni, ska jag skriva om det då och då, eller ska jag hålla detta lilla experiment för mig själv?

I helgen har jag försökt suga ut det absolut bästa jag vet med Värmland. Så vi åkte till de platser som andas barndom, brunabrända ben och minnen.
Vi var på Hammarö sydspets och hoppade på klippor och kände på Vänervatten. Åh kärlek på det!

Glad värmlänning på hemmaplan! (och ur mycket osmickrande vinkel)

Älskar att få visa mina bästa platser för min bästa person!

Sen åkte vi till Alsters Herrgård, som är min favoritplats på jorden (och där jag hade gift mig om vi skulle varit i Värmland) och det finns ingen plats som andas barndom så mycket som just där.
Jag säger som Gustaf Fröding skrev i dikten ”den dungen är mig kär, min barndom susar där”.

Såhär såg det ut:

Jag hade med mig Rebecca. Vi har gått den här vägen ihop sen vi var pyttesmå. Hon är min bästis.

FINT!

Sen gick vi ett varv i Bäverdalen.

<3!

Sen kom vi tillbaka till vårt gamla villaområde och mitt hjärta smälter lite när jag är där. Hemma.

Sen åkte jag och Emil tillbaka till landet och mina föräldrar.

Radartrion jag, mamma och mormor!
Det var den korta helgen som gick, jag önskar jag hade kunnat stanna hela sommaren!