Saker Jag Tycker Alldeles Extra Mycket Om!

* När man sitter i det lilla rummet i min fasters sminkaffär och lyssnar på jättegamla tanter som kommer in och vill köpa nya läppstift i pigga färger

* Det vita luddet på min mormors kinder. Ibland kan jag längta så mycket efter att få klappa henne på luddet att jag nästan är beredd att GÅ hem till Värmland bara för att få göra det!

* Min pappas garage. Det är så stökigt och rörigt med så himla fint ändå, för det ser precis ut som mitt skrivbord och jag vet att han har total koll på var varje liten skruv ligger, trots att allt ligger huller om buller och när man frågar honom om fiskelina, ståltråd eller en speciell sån där liten vinkel, så har han alltid en sådan under en trasa eller bakom en snusdosa.

* När min storebror åker tvärs över Stockholm för att skjutsa mig till sjukhuset, sen håller mig sällskap medans antibiotikan verkar, går promenad och hittar ett körkort. Sen ringer han alla i telefonkatalogen som heter det efternamnet för att hitta rätt person som blir hemskt, hemskt glad.

* Sparris stekt i massvis med smör och flingsalt och Emil säger att jag kan ta den sista fast jag redan ätit fler än honom.

* Klipporna i Rebeccas stuga där mobilen inte har täckning och man måste doppa hela kroppen på en enda gång med ett långt simtag för att det är alldeles för djupt för at kunna nudda botten.

* Att mina absolut bästa vänner i hela världen ska sjunga ihop på mitt bröllop och jag blir tårögd bara jag tänker på det

* När Fröken lägger sig raklång i solstrimman på golvet och tvättar trampdynorna medans hennes mage blir alldeles varm.

 

* Hur det känns att krama mamma, när det gått en månad eller två sen vi sågs och man liksom borrar in näsan i hennes hals och tänker att den lukten ska man minnas hela livet.

* Att sitta på stentrappan utanför uthuset hemma, dricka kaffe och luta sig försiktigt mot dörren för lutar man för hårt trillar man raklång in i farstun för att dörren är så murken.

* Bestämma sig för att åka till Göteborg och en halvtimme senare sitta på tåget och smsa alla man känner i Göteborg och fråga om de kan ses. Sen träffa Henrik och bestämma sig för att inte träffa en enda person mer än honom och sen dricka öl och prata hela kvällen tills man sitter på tåget igen, fylld med kompiskärlek i hela magen.

 

* När man sitter på min fasters altan och det är så himla varmt att det rinner svett ur knävecken och när man suttit där tillräckligt länge är hela verandan full med släktingar som tänkte precis samma sak.

* Att ligga i varsitt hörn på soffan, med varsin mobil och sen få en fot i ansiktet och en sen höra att han faktiskt tycker så himla mycket om mig

* Ett solvarmt baksäte på mammas bil, med mamma och mormor i framsätet, på väg till Arvika och mormor frågar om det drar på mig när hon har fönstret öppet. När jag svarar ja fast det bara är skönt vevar hon ändå upp så jag inte ska bli förkyld.

 

Anna och Gubben!

För en vecka sen eller två stod jag utanför kontoret och väntade på att ta emot paket, när det kom fram en gubbe.
Det var låst in till kontoret så han stod och ryckte i dörren och började sen prata med mig.
Jag frågade om han ville att jag skulle släppa in honom och han såg häpet på mig – Har DU nyckel? Är du student?
Jag svarade att jag har nyckel eftersom jag har mitt kontor på översta våningen i byggnaden och han såg om möjligt ännu mer förvånad ut, synade mig uppifrån och ner och sa – Har DU företag? Men du måste väl plugga också?
Jag förstod att det här var den sorts gubbe, som inte tror att någon under trettio kan göra karriär och ännu mindre en tjej med heltatuerade armar.
– Ja jag har företag och nej, jag pluggar inte. Jag driver mitt företag. Bara.
– Men då måste du väl ha en förälder som hjälper dig, som har gått in och säkrat upp?!
– Nej det har jag inte, är man tillräckligt bra behövs det inga föräldrar.

Gubben fortsatte länge att grilla mig med frågor, den ena dummare än den andra. Fick bland annat höra ”men du kan väl inte ha kunder” och den bästa av allt:  ”det brukar ju vara så att de äldre, med mer erfarenhet har bättre ideér än unga”

Det är precis såna här gubbar som ger mig kalla kårar, som tror, på största allvar, att hela världen skulle stanna om de inte fanns. Som tror att ingen annan, speciellt inte en ung tjej, skulle kunna göra karriär och tjäna pengar!

Tur jag aldrig hann komma till att jag dessutom gör det genom att blogga, då kanske han hade dött på fläcken!

Anna om att Leva sin Dröm!

Den senaste tiden har jag tänkt en hel del över min situation, över mina drömmar och min ekonomi.
Jag har råd med mat och hyra, att ha en ateljé i stan och tar mig dit jag ska med en cykel, jag äter matlådor med ibland tvivelaktigt innehåll och jag tycker om att dricka billigt rödvin framför dyrt.
Jag har med andra ord inga stora utgifter i livet, jag finner mig lätt i det lilla och har inga problem med att äta nudlar en hel månad, för så har jag haft det från början.

Jag har vetat från dag ett att det här är ingen lätt bana och absolut ingen där jag kommer bada i pengar och dricka bubbel på någon båt i Karibien.
Men det har inte spelat någon roll.
För varje dag, får jag gå till ett jobb, där jag bestämmer helt själv, där jag får borra ner fingrarna i min stora hög av tuschpennor, där jag får använda hur många timmar jag vill till att bara samla och leta efter fina bilder, där jag får läsa peppande mail från tjejer som också vågat hoppa.

Det är värt alla nudlar i världen!

Men när du är egen företagare får du inget ”den 25:e”, du får hushålla och lägga undan och försöka få det att gå ihop i slutet och det är inte alltid så lätt när man blir äldre, ens kompisar tjänar dubbelt så mycket som man själv och levnadsstandarden skenar iväg.
Jag klamrar mig fast vid min dröm, blundar och fortsätter hoppa!

Jag har ingen plan B, jag kommer aldrig ge upp det här.

Man har bara ett liv och en dröm, följ den!

Anna Tipsar!

Nu ska jag komma med ett tips, helt opartiskt såklart….ehum.

Studenten.
Snart är det dags, nerverna på helspänn, dörrarna öppnas och man springer skrikandes ut med magen i halsgropen och hela livet i handen!

Stor dag, den största någonsin. Just då iallafall.

Folk gör skyltar, klipper och klistrar med bebisbilder och serpentiner.
Jag tycker man ska anlita mig istället, så gör jag ett porträtt som dels är roligt för stunden med en skylt som ingen annan har, sen också är betydligt roligare att spara än en bild på sig själv med potatismos i håret.

Ett litet tips bara!

Annas Vapendragare!

Jag är en ganska osocial människa som älskar och värdesätter min egentid väldigt högt även om jag tycker att det är roligt att träffa folk också såklart, men i lagom dos.

Men det finns en person, som jag skulle kunna spendera all min vakna tid med utan att tröttna.
Hon som funnits där så länge jag kan minnas, som alltid suttit i bänken bredvid, som bott ett stenkast bort hela min uppväxt, som försvarat mig, slagits för mig och alltid trott på mig.
Hon som jag alltid hejjar mest på, som jag håller alla mina tummar för, som jag skulle göra precis vad som helst för och som jag alltid, alltid kommer värdera absolut högst i hela världen.
Min bästa, bästa, fantastiska Ribb!

Hon är den som orkar klippa gräset med handgräsklippare, som skrattar sitt operaskratt så det ekar mellan bergen, som alltid luktar schampo för att hennes hår aldrig riktigt hinner torka och som bjuder en på precis hur många clementiner man vill och tycker, precis som jag, att man visst får äta marängswisch till frukost, middag och kvällsmat.
Hon som kämpar och sliter för sin dröm som operasångerska och jag står bredvid och hejar på så mycket jag bara kan, hon som brister ut i spontansång mitt inne på H&M och som alltid förstår precis hur det känns att vilja något så mycket att man nästan går av.

Hon är det bästa jag har och jag känner alltid hennes stöd i ryggen och jag vet att hon känner detsamma, oavsett var i världen vi befinner oss.

 

Du är det finaste jag vet!

Annas Hem!

Bästa Evelina har listat sina olika hem på sin blogg och jag tänkte att det där kan ju jag också göra, jag har ju bara bott på tre ställen!
Sen började jag räkna lite och kom fram till att jag visst bott på 14 (!!!) ställen! Tänk så fort man glömmer och så hiskeligt fort tiden går.

Här är iallafall mina hem genom åren:

Först ut: Karlstad – Kronoparken
Beskrivning: Ett klassiskt villaområde i medelsvennson stil, fullt med ungar och asfalterade små cykelvägar i oändlighet.

Jag fullkomligt älskade att bo här!
Jag minns precis hur det luktade när det blev vår och pappa tvättade bilen, när man kunde springa över till Rebecca i träskorna och sätta på nya såna där färgade pluttrar på ekrarna på cykeln och cykla runt runt runt kvarteret tio varv och alla kompisar fanns precis runt knuten!
Hur man kunde gömma sig i trädet, spela brännboll på gräsmattan och hur man kunde hänga i lekparkerna sent in på nätterna.

Sen fyllde jag fjorton år och vi flyttade en mil ut på landet.

Plats: Karlstad – Edsgatan
Beskrivning: Hus med stor blommande trädgård, femtio meter från vattnet och mitt rum hade snedtak åt båda håll.

När vi flyttade var jag livrädd att alla vänner skulle glömma bort mig, att jag skulle bli ensam och övergiven men som tur är har jag snälla förstående föräldrar som skjutsade och hämtade i oändlighet och så fort jag fyllde femton fick jag inte mindre än två mopeder att åka till kompisarna med.

Det var här, i det där flickrummet som jag helt plötsligt blev tvungen att växa upp så snabbt.
Jag hittade internet och chattade hela långa dagarna och än den ena, än den andra kom och hälsade på och försvann lika snabbt igen.
Det här var en strulig period i mitt liv och jag minns att mamma och pappa försökte få mig glad igen, men det var liksom ett kompakt mörker runt mig.
Fast det berodde inte på att vi flyttat, utan helt enkelt på att jag råkade bli tonåring just när vi flyttat dit.

När jag tog studenten, växt upp och mognat en smula började jag se ljuset igen.
Då tog jag mitt pick och pack och flyttade till Södertälje.

Plats: Södertälje
Beskrivning: En stor tvåa med fransk balkong och som alltid luktade lite surt och inrökt. Lägenheten kunde liksom aldrig bli ren, hur mycket man än skrubbade var den ändå alltid lite klibbig.

Här bodde jag ihop med min dåvarande pojkvän Daniel. Jag flyttade in till honom direkt från mina föräldrar och hela första halvåret bara grät jag och ville hem.
Kunde inte för mitt liv förstå vad jag gett mig in på och Stockholm var så stort och jag så liten.
Jag hatade tunnelbanorna i stan och jag vågade aldrig prata med någon.
Vi hade absolut inga pengar alls eftersom jag var för ung för att få studielån så jag åt varma koppen varje dag i ett helt år. När jag var i skolan följde jag med de andra när de åt pizza och åt deras kanter.
Jag fick äta massvis med vitamintillskott för att inte få skörbjugg och vi satt isolerade i lägenheten för att vi inte hade råd att gå ut.

Andra sommaren i Södertälje började jag jobba som servitris och fick upp ögonen för det här med öl.
Jag och Daniel gjorde slut och istället flyttade jag ihop med en av de andra servitriserna i hennes lilla studentlägenhet.
Vi va ute hela nätterna och festade, kom hem någon gång på morgonkvisten och det enda vi åt var melon och naanbröd. Och öl då förstås.

Vi bodde ihop i tre månader innan vi hade ett storbråk så jag flyttade, slutade som servitris och blev tillsammans med Daniel igen.

När jag tröttnade på livet i den inrökta lägenheten flyttade jag hastigt och lustigt 50 mil åt motsatt håll och bosatte mig på västkusten.
Utan Daniel.

Plats: Gerlesborg
Beskrivning: Ett torn med tre våningar, utedass och små stegar mellan våningarna. Precis som Muminhuset fast i miniatyr.

Jag minns precis hur det kändes att bo i det där tornet. Allt va i miniatyr. I kylskåpet fick det plats ett paket smör och två liter mjölk, man fick inte ha på mer än två elektriska saker samtidigt om strömmen skulle hålla och man duschade i ett skjul på gården med jordstampat golv.
Varje våning var ungefär fyra kvadratmeter stor och på översta våningen hade man utsikt över havet.

Det här var mitt första egna hem. Som bara var mitt och jag älskade det över allt annat! Mitt torn!

Dock stod jag bara ut i en dryg månad innan jag flyttade till en stor sommarstuga i samma område. Där bodde jag ihop med Lidberg, Selma och Josefina och vi hade det idealiskt i början! Vi bakade, sydde i vardagsrummet och drack vin och klädde ut oss på kvällarna.

Här bodde jag i ett år. Lagom tills att jag flyttade hade vi alla blivit ovänner och orkade knappt vara under samma tak med varann längre.
Då flyttade jag till Stockholm.

Plats: Orminge, Nacka
Beskrivning: Jag hyrde ett rum hos min kompis flickvän och hennes nyfödda dotter. Mitt rum var gult och det luktade alltid haloumi och bebismat i köket.

Här bodde jag bara en sommar och hela den här perioden är lite luddig.
Jag var hjärtekrossad och visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen eller göra med mitt liv.
Så jag satt mest i hennes stora röda sammetssoffa och tittade rakt fram.
Under den här perioden jobbade jag som receptionist på ett dataföretag i Nacka Strand och kände mig alltid så malplacerad eftersom jag inte hade råd med en Ferrari (det stod inte mindre än tre stycken på gatan där jag jobbade!)

Någonstans under den där sommaren flyttade jag till en lägenhet på Östermalm jag lånat av en kompis.

Plats: Valhallavägen, Stockholm
Beskrivning: Världens mysigaste superlilla lägenhet högst upp i ett gammalt hus. Det fanns en loftsäng och ett kök man knappt kunde komma in i för att det var så litet.

Här bodde jag i några veckor bara. Hängde på Mosebacke och åt sushi mest hela tiden.
Mådde lite bättre och insåg att Stockholm kanske inte var så dumt ändå.
Jag gick på Gröna Lund och kunde promenera hem på kvällen, genom ett ljummet sommar Stockholm.

Sen ville min kompis ha tillbaka sin lägenhet så jag tog mitt pick och pack och flyttade till en studentlägenhet i Karlstad.

Plats: Herrhagen, Karlstad 
Beskrivning: Min första studentlägenhet, som hade en väldigt blå fondvägg och ett stort kök och om man öppnade fönstret kunde man höra spelningarna från Nöjesfabriken på kvällarna.

Det här var hemma. 
Det kändes som min fristad eftersom jag var i min egen stad, visste var alla vägar ledde och jag kunde klara mig själv för en gångs skull.
På dagarna var jag på universitetet eller åt sushi vid älven med Oskar, min nyfunna studentvän. Vi var alltid ute och dansade ihop på kvällarna och åt gratisbuffé på fredagar.
När jag inte lekta med honom så hade jag min vapendragare och bästa kompis Johan. Vi var oskiljaktika och lekte nästan all vaken tid.
Han lagade mat åt mig och vi kunde dansa i timmar. Han tog med mig på utflykter och roadtrips och jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom!
Han var, och är, fortfarande en av mina allra bästa vänner. Även om vi nu har helt olika liv, är jag honom evigt tacksam för allt han gjort, för alla gånger han varit en axel när jag behövt någon och för alla tusen timmar han dansat bort med mig på nätterna!

Det dumma med studentlägenheter är det där med student. Är man inte det får man ju tyvärr inte bo kvar och det var med sorg i hjärtat jag flyttade ifrån den där lägenheten.
Kanske visste jag redan då att det här va sista gången jag skulle bo i min stad, med mina vänner, med min familj, med mitt liv alldeles inpå knuten.

Jag flyttade tillbaka till mina föräldrar och plötsligt en dag, fick jag ett erbjudande från min faster om en lägenhet i Värnamo.
Värnamo av alla ställen.
Platsen som varit min tillflyktsort när jag var som ledsnast under tonåren, min semesterort och min verklighetsflykt.
Dit flyttade jag då.


Plats: Flanaden, Värnamo
Beskrivning: en liten lägenhet med sovalkov och ett minikök med fina krokar för kopparna. Genom fönstret såg man hela stan.

Jag flyttade till Värnamo i Augusti 2008.
Till min turkosa lägenhet med rosa hall, till platsen där man hejar på folk på gatan och vinkar till bilarna som kör förbi.
Till staden där alla känner alla och jag var ”hon den nya” i över ett år.

I oktober 2008 blev jag ihop med Emil. Han bodde i lägenheten mitt emot min och jag minns att jag var och är, så kär att benen vek sig när jag såg honom.
Jag kunde sitta på nätterna och tacka ödet för att det lett mig just hit, till denna lilla plats på jorden och tack, tusen miljoner tack för att du gav mig Emil!

Sen kom jobberbjudandet från Björn Borg och jag flyttade igen.

Plats: Varberg
Beskrivning: jag fick hyra ett möblerat rum på landet, hos en av mina kollegers föräldrar. Rummet var hur fint som helst och precis nyrenoverat. Jag hade rund diskho och hästar utanför fönstret.

Lägenheten jag hyrde var möblerad som sagt och jag visste inte hur länge jag skulle stanna så jag hade inte med mig några möbler alls.
Jag vantrivdes med att bo i andras grejer, utan min råddjurssamling och mina gardiner.
Jag stannade i tre månader och hann se islossningen och våren från Björn Borg kontorets tak innan jag flyttade tillbaka till Värnamo.

Plats: Flanaden, Värnamo (fast Emils lägenhet)
Beskrivning: Emil hade ganska poppig inredning när jag flyttade in, allt va vitt och jag minns att hans tv var gigantisk. Han hade svartvita popkonstmålningar på väggarna och kunde laga mat efter recept.

Vi insåg att det var onödigt att ha varsin lägenhet precis bredvid varann så jag hasade över alla mina saker och vi blev sambos.
Vi gjorde om precis allting i lägenheten och målade och jag lärde Emil hur man letar efter saker på loppis och vad som är vad när det gäller fynd.
Vi var på loppis JÄMT! Hur roligt som helst hade vi under den här tiden och var så löjligt kära i varann att vi knappt kunde gå en dag utan varann.

En kväll hamnade vi på en spontan efterfest i en lägenhet vi aldrig varit i förut. Vi blev totalförälskade och sa till varann på natten att dääääär skulle man minsann vilja bo!
Veckan efter fick vi frågan om vi ville ta över den!

Plats: Vikingagatan, Värnamo
Beskrivning: Det mysigaste köket med gå in skafferi och ett vardagsrum med balkong!

Den tiden vi bodde i den lägenheten var mitt livs roligaste tid!
Våra bästa vänner bodde i lägenheten under oss och våra andra vänner i huset bredvid.
Vi hade alltid öppna dörrar och sprang mellan varandras lägenheter och grillen var tänd dygnet runt.
Vi sov i trädgården, vi hade middagar, vi hade glasögonfest och vi skrattade halvt ihjäl oss.

Sen kom huset….. 

Plats: Hindsekind, Värnamo
Beskrivning: Stort, rött, tvåvåningshus med kalla golv och tre kakelugnar. Körsbärsträd och vinbärsbuskar, vedeldning och lantluft.

Här bor vi nu och här tar listan slut.
För här ska jag bo, sålänge jag bara kan. Helst för evigt och lite till.

Efter fjorton flyttar, hittade jag till slut hem.