Jag ligger efter med luckorna här så jag får ta tre på en gång idag (det bästa var när man var liten och missat chokladkalendern och fick ta massvis på samma dag!)

Lucka 3: Berätta om din bästa vän.
Jag har turen att ha den bästa kompisen i hela universum! Känns nästan orättvist bra att just jag får va kompis med henne!
Vi har bott på samma gata sen vi var bebisar, med ett hus emellan har vi lekt alla dagar, gått till skolan ihop, varit bästisar i vått och tort och alltid haft någon att luta sig mot när det blåser.

Hon är min klippa och jag vet att hon alltid, alltid finns där. Precis som jag för henne.
Vi har haft perioder då vi var helt olika, på högstadiet umgicks vi knappt alls, men när man sen fick höra någon säga nått dumt om henne, då jävlar tog det hus i helvete!
Sen växte vi ihop igen. Som det är med riktig vänskap, så ska man få plats att vara sin egen och sen ändå få komma tillbaka.

Vi pratar inte varje dag, men när vi pratar är det precis som vi inte gjort annat.
När man kommer hem till henne, oavsett vilken stad eller lägenhet hon bor i så är det alltid precis som hemma.
Det luktar Ribb, det är Ribbs grejer och man får äta hur många clementiner man vill utan att fråga om lov.

Hon är den i hela världen jag litar allra mest på, som jag vet att jag kommer sitta och vara skrynklig och gråhårig med sen och som jag vet bryr sig lika mycket om mig som jag gör om henne.
Det räcker med att vi ser på varann så vet vi vad vi tänker, den andra behöver bara visa en blick så skrattar vi ihjäl oss och vi är obesegrade på ”alias” eftersom vi tänker på exakt samma sätt och vår vänskap är som en enda stor klump av interna skämt.

Lucka 4: Berätta om en person du beundrar!
Jag tänker fortsätta skriva om Ribb även här.
Vi strävade efter samma saker när vi var unga, fast inom olika genrer. Jag ville bli konstnär, hon ville bli operasångerska.
Jag gav upp sökandet efter sisådär fem år.
Ribb har fortfarande inte gett upp och jag beundrar henne så för att hon är den mest målmedvetna människan jag mött!
För att hon törs drömma lika stort som mig och för att hon gör allt vad som krävs och ger precis allt för att komma dit hon vill!
Hon är bäst helt enkelt och jag älskar henne mer än jag någonsin skulle kunna beskriva!

Lucka 5: Berätta om vem du var för ett år sedan!
För ett år sedan var jag mycket spänd på att bli faster vilken dag som helst (sen att jag skulle bli faster till världens sötaste Majken blev ju bara ett väldigt stort plus i kanten!)
Jag var osäkrare på mig själv för ett år sen än vad jag är nu. Jag har vuxit enormt när det gäller att lita på att det jag gör är rätt och på vem jag själv egentligen är.
Jag tycker själv, att jag är betydligt lyckligare i år än jag var då, även om jag var gansk lycklig då med.
Men just nu, känns allting så hiskeligt bra!

Vi fortsätter adventslistan med lucka nummer två!

För er som missat det så bor jag i Värnamo. Det är en pyttestad som tar tio minuter att gå igenom och man åker aldrig buss och man vet vad nästan alla man möter heter.
Jag som bott på alla möjliga ställen (Stockholm, Gerlesborg, Karlstad och Varberg) har lite att jämföra med.
Jämför man med Stockholm så luktar det mindre urin i Värnamo, det finns färre hippa människor här än i Stockholm och jag är ”hon som målar” här och en i mänden i en storstad.

Jag trivs här, det känns som en liten bubbla. En bubbla av trygghet och att allt är som det alltid varit.
I Värnamo ses man hellre hos varann än ute och det är en stämning av ”det är inte så noga” så man äter bullens pilsnerkorv, dricker rödvin och känner sig som hemma när man ses.

Man har sina inrutade gäng och det är samma folk på alla fester och det är samma människor man möter hela tiden. Det kan låta trist men jag trivs med det.
Då kan man vara sig själv.
Smålänningar är kända för att vara snåla och i viss mån kan jag hålla med, men de är å andra sidan väldigt hjälpsamma när det är någon av ”deras egna” som försöker lyckas. Det är fint. Man håller varann om ryggen här.

Värnamo är nog den plats som jag känt mig mest hemma i av alla städer jag bott.
Jag kan dricka kaffe hos min faster på väg till jobbet, äta söndagmiddag hos en annan faster på söndagarna, jag åker till erikshjälpen varje lördag och leker med mina kompisar varje helg.
Ett inrutat och helt fantastiskt liv om du frågar mig! Det känns som Värnamo har blivit min familj.

Speciellt när man blandar upp det med möten i Stockholm och visiter i Värmland med jämna mellanrum.
Då blir det som bäst.

Eminenta Emily har skrivit en adventskalender där man varje dag ska blogga om en specifik sak. Jag som är en riktig list-junkie hänger på och gör samma sak!

Jag har skrivit om mig själv tusen gånger förr, men försöker sammanfatta vem jag egentligen är nu då.

Jag heter alltså Anna Clara Ileby och hävdade bestämt att det var bindestreck mellan Anna och Clara så från första klass upp till mellanstadiet, hette jag alltså Anna-Clara. Sen fick det vara nog och nu heter jag alltså Anna, som jag döptes till efter påtryckningar från min far och jag är döpt efter sången ”lilla vackra Anna”.
Jag kommer från Karlstad från början men pratar tyvärr ingen värmländska längre, bara om jag blir riktigt irriterad och säger ”schluuuuuta dåååe”! Annars märks det knappt.

Jag har velat bli konstnär sålänge jag kan minnas och kan ibland sitta länge länge och fundera över vad folk som inte tecknar gör med all sin tid istället. Kan inte tänka mig ett liv utan ritandet. Jag hade antagligen blivit galen redan efter en vecka.
Jag har jobbat som en massa saker, dekoratör, inredare, hamburgervändare, servitris, tatuerare och nu till slut, drömjobbet som illustratör på heltid!

Jag tycker inte om fester med folk jag inte känner, släktmiddagar som inte innefattar min egen släkt och jag har aldrig druckit o´boy.
Jag har sjukliga mängder skor och runt 50 par jeans (men jag får max ha 30 par i garderoben, den gränsen har Emil bestämt)

Jag är hyffsat nyförlovad och gifter mig 4 augusti 2012 med mannen, myten, mustaschen Emil!
Han är det absolut bästa jag vet, han luktar alltid så himla gott, rivs bara lite i skägget och lagar världens godaste mat!
Han skulle nog beskriva mig som rolig, snäll och extremt stökig.
Det stämmer ganska bra fats folk som inte känner mig särskilt väl skulle nog inte säga snäll. Snarare skum.