….är att när man kommer tillbaka från toaletten sitter det en lapp på min dörr där det står trevlig helg med rosa överstrykningspenna.
Detta trots att jag inte vågat mig utanför dörren än och än mindre vågat dricka kaffe med de andra.
Åh, på måndag ska jag minsann våga vara social och dricka kaffe i grupp.
Jag behöll längden på håret ett tag till, klippte luggen och färgade det i en mer naturlig blond nyans (inte så grön som på bilderna dock)
Idag är en mycket bra dag i nya kontoret! Av tre anledningar:
1.) Jag har nytt hår = rolighetsfaktorn stiger
2.) Jag åker tillbaka till Stockholm nästa vecka för att gå på rolighetsmöte och bo hos min bästis!
3.) Jag har fått upp banantyget = absolut rolighet!
(Bilderna från utställningen finns att köpa ja, maila mig bara så fixar vi det!)
Illustratörsbranchen är en mycket märklig branch. Många ser det lite som en påhittat branch, där vi som arbetar mest gör det för att det är så himla roligt.
Det ÄR roligt, men det kanske bankdirektörer och dagisfröknar också tycker om sina jobb.
Inom det här yrket får man (iallafall jag) ofta uppdrag där det inte ingår någon ersättning. Jag ska alltså jobba gratis, ”eftersom du ändå tycker det är så himla roligt”.
Vem går till frisören och efteråt säger att klippningen och färgen ska vara gratis, då mitt huvud går runt som frisörens reklampelare. Vem gör så? Ingen (förhoppningsvis).
Det är absurt att tro att illustratörer ska jobba gratis.
Ingen annan yrkeskategori jobbar gratis så varför skulle vi?
Visst är det roligt att se sina bilder på så många ställen som möjligt, ju finare desto bättre såklart.
Men om jag gör det gratis biter jag mig själv i benet (och alla andra illustratörer också) för det visar att jag inte har något värde. Sen, när jag senare vill ha betalt vänder de sig bara till någon annan som är villig att göra det gratis.
Så därför, skulle alla helt enkelt tjäna på, att aldrig jobba gratis. Så kanske en vacker dag, människor inser värdet i att ha en handtecknad, unik illustration.
Även om de fått betala lite för den.
Illustratörsbranchen är en mycket märklig branch. Många ser det lite som en påhittat branch, där vi som arbetar mest gör det för att det är så himla roligt.
Det ÄR roligt, men det kanske bankdirektörer och dagisfröknar också tycker om sina jobb.
Inom det här yrket får man (iallafall jag) ofta uppdrag där det inte ingår någon ersättning. Jag ska alltså jobba gratis, ”eftersom du ändå tycker det är så himla roligt”.
Vem går till frisören och efteråt säger att klippningen och färgen ska vara gratis, då mitt huvud går runt som frisörens reklampelare. Vem gör så? Ingen (förhoppningsvis).
Det är absurt att tro att illustratörer ska jobba gratis.
Ingen annan yrkeskategori jobbar gratis så varför skulle vi?
Visst är det roligt att se sina bilder på så många ställen som möjligt, ju finare desto bättre såklart.
Men om jag gör det gratis biter jag mig själv i benet (och alla andra illustratörer också) för det visar att jag inte har något värde. Sen, när jag senare vill ha betalt vänder de sig bara till någon annan som är villig att göra det gratis.
Så därför, skulle alla helt enkelt tjäna på, att aldrig jobba gratis. Så kanske en vacker dag, människor inser värdet i att ha en handtecknad, unik illustration.
Även om de fått betala lite för den.
Idag har jag begravt mig bland pennor, papper, beställningar och kalenderflickor.
Bästa sortens dag med andra ord!
Dock känns min rygg som en seg ostbåge, det knakar och brakar och jag skulle ge vad som helst för att få hit en stor stark ryggknäckare som kunde smälla rätt mig igen.
Men jag antar att man inte kan få allt så det är bara att bita ihop och fortsätta. Snart, snart snart får jag mitt kontor och då kanske jag kan lära mig att sitta som normala dödliga människor. (jag ska ha banantyg på väggen)
Idag har jag begravt mig bland pennor, papper, beställningar och kalenderflickor.
Bästa sortens dag med andra ord!
Dock känns min rygg som en seg ostbåge, det knakar och brakar och jag skulle ge vad som helst för att få hit en stor stark ryggknäckare som kunde smälla rätt mig igen.
Men jag antar att man inte kan få allt så det är bara att bita ihop och fortsätta. Snart, snart snart får jag mitt kontor och då kanske jag kan lära mig att sitta som normala dödliga människor. (jag ska ha banantyg på väggen)
