Anna blir Bortskämd!

mar 20, 2011 |


Emil har skaffat en ny hobby – matlagning!
Det är fantastiskt, för mig speciellt som verkligen hatar att laga mat (jag gör bara korvstroganoff och ungsbakad falukorv)
Sålänge han får ha musik, ett glas vin och en handduk över axeln som Per Morberg, så är han nöjd.

Så nu blir jag bjuden på den ena lyxrätten efter den andra här hemma, så himlans lyxigt! Så tack Per Morberg, för att du petat med händerna i smöret, slängt med ditt hår och fått min man att älska att laga mat!

Igår var jag på photoshoot med femtiotalstema, väldigt roligt! Jag återkommer med bilder så fort jag fått dom från fotografen.
Nu söndagmiddag och sen bio med glada hudikgänget!

Anna Önskar!

mar 15, 2011 |

Just nu önskar jag mig en massa saker, så som det brukar vara när det börjar bli vår och allting känns nytt och fräscht.
Jag önskar mig:

– Ett hus en bit utanför Karlstad, men ändå såpass nära att jag kan äta lunch med min mamma när jag vill och att jag när som helst kan få springa på henne på stan, utan att i veckor innan behöva planera att ses.
Det önskar jag mig nästan mest av allt i hela världen.

– Att det i det där huset finns ett rum med fönster åt två håll, där man kan ställa upp mitt stora skrivbord och bara sitta hemma och måla och pyssla hela dagarna, med endast kortare raster för att dricka kaffe på terassen.

– Att det ska bli bara lite lite varmare så att jag och Emil kan göra utflykter på helgerna, äta smörgåsar från instrumentbrädan och ha med oss fetaost skuren i fyrkanter när vi åker på roadtrip. Kaffe dricker vi såklart ur våra mon amie koppar, även fast vi är på utflykt.

– Att gårdsauktionerna tar fart igen. Fast jag törs inte skrika, bara om det finns bumlinglampor, för då skriker jag så högt jag bara kan.

– Att vi snart ska få stå längst fram i kön till Mohedaloppisen igen, frysa så fingrarna nästan trillar av men samtidigt vara så fylld av spänning om alla finfina fynd man inom kort kommer göra. Sen ringer dom i klockan och man får springa sitt allra snabbaste över grusgången och det är helt okej att knuffas och tacklas, för i kärlek och loppis är allt tillåtet.

– Att Allis ska våga gå ut på gräsmattan och jaga möss som alla andra små katter och inte bara behöva sitta inne och kolla på haren som bor i vår trädgård, genom fönstret.

– Att New York ska vara så varmt att man inte behöver ta med sig jacka och att vi kan stanna och ställa ner alla våra shoppingkassar för att dricka öl på uteservering och vila fötterna.

Anna och Våren!

mar 15, 2011 | ,


Idag är det första officiella vådagen här, det har jag bestämt.
Det är min första dag tillbaka i studion efter nästan två veckor i sängen, så det känns fint att va tillbaka när det är sol ute.
Nu när jag så sakta börjar bli frisk så inser man hur himla mycket man uppskattar att inte vara sjuk längre, för när man ligger där i feberyran och hostar sönder både revben och mage, ja då känns det ju faktiskt som om man aldrig ska bli frisk mer.
Men sen vips så händer det!

Så roligt att så många anmält sig till ritkursen, ännu är det fritt fram för fler så det är bara att skicka iväg ett mail!

Vet ni vad, idag ska jag tatuera mitt första riktiga porträtt!
(den här trollsländan gjorde jag precis innan jag blev sjuk)

Anna Funderar!

feb 28, 2011 |


Härom dagen frågade jag Emil om han går runt och funderar på om han ska bli knäpp om dagarna.
Han såg mycket frågande ut och fattade inte alls vad jag pratade om.
När jag sen förklarade att jag flera gånger om dagen, varje dag, hela livet, går runt och väntar på att det ska slå slint i huvudet och jag ska bli helt knäpp och tro att jag är en apelsin eller nått, då såg han ÄNNU mer frågande ut!

Men det är sant! Det är min stora skräck i livet och jag liksom bara väntar på att det ska hända!
Jag känner mig ständigt på vippen och tror alltid att en vacker dag kommer det slå över!
Det är ju helknäppt att gå runt och tänka så och det förstår jag med, ändå gör jag det jämt.

Som om jag har mycket att göra, någon kommer in och vill se en tatueringsskiss jag glömt bort att göra, när blodet pumpar i 180 och jag blir megastressad, DÅ tänker jag alltid att ”nu händer det!”

Det gör det aldrig.

Så nu har jag erkänt mina innersta tankar, känner ni igen det eller är det bara jag som går och väntar på en explosion?

Anna Presenterar Stolt!

feb 9, 2011 |


KATEGORIER!!

Nu har jag suttit uppe sen halv sju imorse och sorterat in mina inlägg i kategorier (så om nån felar hit eller dit får ni leva med)
Hoppas att det ska bli lite lättare att hitta härinne nu, jag hade ju som sagt en del inlägg att sortera!

Nu sk ajag gå tillbaka till sängen och sova en stund innan jag ska upp och gå till jobbet och sätta nålen i oskyldiga människor.
Vet ni en bra grej, att imorgon åker jag hem till Karlstad!

Småstad VS Storstad!

feb 3, 2011 |


Ibland får jag ryck och vill flytta allt mitt pick och pack till Stockholm och sitta på söder och dricka vin och röka cigaretter (bara för att det ser så mysigt ut i Mauro och Pluras kök, skulle ALDRIG röka egentligen)
Ha hela det där storstadsmyllret runt hörnet, kunna gå till olika barer och mysiga restauranger varje kväll.

Men sen går jag min dagliga promenad till jobbet.
Det tar exakt sju minuter och då anses det ändå vara ”lite långt” i den här lilla stan.
På vägen dit hinner jag säga hej till minst fyra personer jag möter på gatan, vinka till Cissi på JC, dricka kaffe på parfymeriet och sen köpa en fralla på cafét.
Precis som alla andra dagar.
Visst kan det låta tråkigt, men också så himla himla fint. Att vara så hemma, att man vet att om jag tappar min vante här idag så ligger den kvar imorgon.
Att människan som står i kassan på ica frågar hur jag mår och tjejen på gymmet minns vad jag heter.
Det skulle aldrig hända i en gigantisk stad.
Här finns inga bussar, inga försenade tunnelbanor och ingen som blir arg över tre minuters försening.
Här tar man det lite som det kommer, man vet var folk håller hus, man vet var folk går på helgen och ser man dom inte på Harrys så ser man dom i veckan någon annanstans.
För Värnamo är minilitet.
Som en liten egen värld av det enda man behöver i livet.
För varför vara ensam bland tusen när man kan vara någon bland få?

Följ mig på bloglovin

bloglovin