Imorgon är det nyårsafton.
Så nu är det hög tid att reflektera över tiden som gått och vad som komma skall.
2010 har varit mitt livs bästa år!
Jag har mött vänner jag vet att jag kommer ha för resten av mitt liv, jag har lärt mig tatuera (om än lite vingligt) jag har flyttat till en finfin lägenhet med den absolut bästa mannen på den här planeten, jag har blivit faster och jag har fått göra roliga teckningsuppdrag.
Så ja, det har varit fantastiskt.

Men nu är det snart ett nytt år, ett år som jag hoppas ska innehålla ett bröllop, ett uppdrag för ELLE, en utlandssemester och en sommar som aldrig vill ta slut.
Jag känner mig en smula trött och bitter om jag ska va ärlig. För att det adrig känns som den där stora ”big break-grejen” inträffar.
Jag tycker jag gjort allt jag kan för att det ska hända, men ändå blir det liksom bara lite rök och aldrig nån riktig brasa.
Men skam den som ger sig, 2011 ska jag minsann ta i ÄNNU mer!
Helst av allt vill jag teckna på heltid, alla dygnets timmar vill jag teckna. Åt Elle och Damersnas värld, åt alla andra tidningar jag kan komma på, till noveller och modeuppslag.
Det vill jag göra.
Men jag antar att allt har sin tid.
Jag bara önskar att den tiden kommer 2011.

Gott nytt år på er fina ni, utan er hade det här året inte blivit alls såhär bra som det blev, så tack!

Jag ska fira in mitt nya, strålande år med de bästa vännerna hemma i ett mörkt, men ack så mysigt, Småland.

Eftersom jag har världens bästa fotograf som kompis, så har jag också fördelen att få vara med på roliga fotograferingar.
Häromdagen invigde vi hennes nya objektiv.
Hon sminkade och fixade håret och jag stod mest och försökte se snygg ut, det var liksom min del i det hela.
Här är iallafall ett litet urval av bilderna vi tog.
Vill ni se fler av Erikas bilder så kolla in hennes hemsida HÄR!

Just nu skiter jag i att blogga.
Istället sitter jag och förundras över hur små naglar det kan finnas, hur gott bebishår luktar och hur mjuk hud kan bli.

Här är hon, världens sötaste bebis och min brorsdotter!

Jag saknar dig älskling!

Jag är blödigast i stan när det gäller mammor och barn, eller föräldrar och barn kanske. Jag gråter floder när de får brev hemifrån i dokusåpor, jag bölar som en barnunge när de föder barn på MTV och jag stortjuter till alla far och dotterscener i filmer.
Men oavsett var i världen jag hamnar, hur ensam jag än må känna mig, så har jag alltid morsan med mig på armen, närmast hjärtat.
Det känns tryggt och bra att ha henne där. som tur är har jag henne också bara ett telefonsamtal bort, som ofta blir två-tre-femton telefonsamtal på en dag.
Men hon är ju så jäkla bra min mamma (som man också kan läsa i texten under bilden om man klickar)

Jag visste inte om att den här bilden var i tidningen förrän någon på studion berättade det. Sen när jag öppnar och läser ”Anna Ileby, konstnär, tatuerare och en otroligt cool person”, inte illa att få så fina ord av en tidning, så tack för det! Tack som tusan. Finaste komplimang jag fått på länge. ”Otroligt cool person”, tänk om man hade vetat det för ett par år sen när man satt inlåst och gömde sig för allt.

Imorgon är min sista dag innan jag tar jullov. Ett välbehövligt jullov med massa mamma, pappa, mormormys.
Men framförallt bebisluktande, bebistågosande och massa kramar på den lilla nya.
Åh jag längtar hem. Hem till Värmland, morsan och allt det andra.

Jag och Emil har varit i Borås i helgen och laddat batterierna med textilfamiljen.
Ibland behöver man åka iväg, få göra annat en stund, se andra hus, andra människor och sova på andra ställen.
Så det var skönt och inspirerande och precis det jag hoppats på. Så tack.

Dessutom kan jag ÄNTLIGEN få meddela att jag numera MYCKET stolt, titulerar mig FASTER till världens sötaste lilla flicka! Gå bara in och kika på min svägerskas blogg och se att ni nog aldrig set en så söt unge förr!
Välkommen till världen lilla du!

Det får det sklart att krypa ännu mer i bebisnerven, men jag antar att man inte kan tjata fram bebisar.

Nästa vecka är jag fullbokad på studion.
Jag tänker ta det som ett gott tecken.