Förlåt att jag är en mycket frånvarande blogginnehavare, men jag tecknar som en tok hela dagarna och sen glömmer jag helt bort att visa er eftersom det ändå bara är tatueringsmotiv!
Men jag kan släpa med kameran till studion idag så kan jag visa er lite av vad jag gjort iallafall.

Tänkte vi kör en ”månadens fem” igen, ni vet, jag lägger ut fem teckningar och just de fem blir lite billigare än de brukar i vanliga fall!
Dom här fem är det ni har att välja mellan den här gången! Först till kvarn är det som gäller och formatet är a4 på allihop, de kostar 400 plus frakt!
Maila om vilken du vill ha så hoppas vi att du blir först!
a_ileby@hotmail.com

Bild nr 1: Hår
Bild nr 2: Pinup
Bild nr 3: Par
Bild nr 4: Spel
Bild nr 5: Jane

Här är min tvåårspresent till Emil!
Ett E på min vrist!
Ja nu kan alla skeptiska säga att åhhhh vad dum jag är som skriver in ett namn, men OM (jag säger OM) det mot förmodan skulle ta slut, vilket det inte ska, så kan jag skriva ILEBY av det där E:et. Sådeså.
Dessutom var det vansinnigt romantiskt och Jojje fick skynda sig som attan att tatuera in det innan Emil kom tillbaka in i studion.
Så här får du Emil, nu ser du att du betyder allt för mig!

Jag kunde inte sova inatt, hade så himla ont i magen att det kändes som någon vred runt mina inälvor minst sagt.
Så jag gick upp. Trots att klockan var fyra så gick jag upp och tände lampan, hällde upp oljefärg och satt naken vid köksbordet och målade.
Det var fint att sitta där, ingen vaken, ingen som ringde, inget jag måste göra. Bara måla och vara ifred.

Men bäst av allt var ändå när jag målat färdigt och kröp tillbaka ner under täcket, Emil viskar att jag är kall och kryper nära nära och jag får äntligen somna, med ansiktet intrasslat i hans brösthår.
Imorgon har vi gjort precis så i två hela år.
Det finns ingen annan i hela universum jag hellre skulle vilja ha där i sängen än just Emil.
Han är den enda jag någonsin vill ha.

Jag älskar att gå till mitt jobb!
Jag älskar att gå in i studion, där det luktar lite rök, snabbkaffe och en stor dos nervositet.
Jag älskar att jag inte behöver lära mig ett enda teckningsprogram på datorn, behöver inte kunna photoshop eller illustrator för här uppskattas det när man kan teckna med penna och papper.
Här vinner man respekt genom att vara riktigt duktig på att teckna, man blir inte bara ”hon som ritar litegrann sådär vid sidan”.
Det är så fint. Att få känna att just det jag gör är speciellt och bra och värt att stoppa in under huden, för resten av livet!
Det är något stort.
Sen kan folk tycka att det är en annorlunda väg, en väldigt annorlunda värld från konstvärlden, en helt annan väg en den jag tänkt gå från början.
Men det är rätt väg.
För det finns ingen plats jag hellre skulle vara på än just här.
Just här passar jag perfekt, bland annorlunda människor som vågar tro på andra saker än det gamla vanliga. Bland folk som uppskattar skrikfärger, folk som tänker på andra sätt och där man får säga precis vad man vill.
Jag passar perfekt, där allt inte är så himla perfekt.

Högst upp på min önskelista i år, står en sån här onepiece!
Den är helt ljuvlig, skitkonstig och alldeles alldeles underbar!
Men det måste vara just den här, för den är finast av alla!
Jag tänker mig tatueringsstudion, få glida runt i den här. Och vad kan väl vara tuffare än en tatuerare i en sån här? Nej just det.
Jag ÄLSKAR den, så jag hoppas tomten är snäll i år! (om någon som skulle spela tomte hemma hos oss läser det här så har jag storlek small, och är allid väldigt väldigt snäll när man tänker efter)
Dock kostar den ju som en halv månadshyra vilket är lite knas, men det är den säkert värd.
Nu ska jag titt alite till på den, har redan suttit en mindre evighet och dregglat över den.

Idag har jag varit i skogen med mamma och mormor. Vi hittade miljarder svampar!
Det finns inget bättre än att gå i en skog man gått i vare höst sen man var liten (även om de vänt upp och ner på hela skogen med stora grvskopor och traktorer numera)
Speciellt när man får gå med sina två favoritpersoner i hela världen, i blöt mossa och över bulliga stenar.
Sicken himla tur att just jag fick världens bästa mamma och världens absolut bästa mormor! (tänk att någon som är 90 år fortfarande orkar klättra över stockar och plocka flera liter svamp, inte illa!)
Så tråkigt mitt liv hade varit om jag inte fick rensa hjärnan i skogen ihop med er ibland.

(bilden med skogen är min favorit, ett riktigt vägskäl i livet)