Jag har blivit bjuden på Veckorevyns Blogaward. Jag blev bjuden förra året också men bestämde mig för att inte gå.
Jag känner ju faktiskt ingen av de andra bloggerskorna och vet egentligen inte om jag kan relatera till någon av dom.
De är så sockersöta, romantiska, klänningsknarkande, fantastiska bloggare!
Det är deras bloggar jag läser först, just för att det känns så långt bort från mitt eget liv.

De skulle tycka jag va så himla bitter cynisk och konstig om de mötte mig live.
För jag vet inte vilken bild folk byggt upp om mig men jag är allt annat än sockersöt i riktiga livet så att säga.
Jag säger inget i onödan och har svårt att öppna mig för folk. Men när jag väl gör det så blir jag den som säger snuskigast, elakast och roligast saker.
Men dit hinner man ju inte komma på bara en kväll.

De bloggar jag känner igen mig själv i är:
ToTellTheTruth —– en av mina absoluta favoriter för att hon inte lindar in allt i fluff och romantik utan skriver PRECIS hur det känns! Så himla fin blogg!
Fashionhaggan —– även om hon tyvärr har en bloggpaus just nu, hon en av mina bästa vänner och en av de finaste personerna som går i ett par skor (snygga sådana såklart)
Emma Sundh —- hon är sockersöt på utsidan men väldigt klar och tydlig med att hon inte är sån som person. Säger mer än gärna röv och annat mänskligt!

Det börjar närma sig studenttider med stormsteg!
När folk tar studenten är det vanligt att ni beställer porträtt av mig som ni ska ge bort, därför ber jag er redan nu att lägga era beställningar så inte alla kommer på samma gång!
Sen är det alltid skönt att ha lite tid på sig, så man kan ändra och fixa och dona så alla blir nöjda!

Så känner ni någon som ska ta studenten eller gå ur nian eller fylla år eller konfirmera sig eller gifta sig och allt vad folk håller på med, så beställ redan nu!

Bara att maila mig på a_ileby@hotmail.com

Ett a4 kostar 800 kronor och ett a3 kostar 1500 kr. Då är det självklart originalteckningen ni får hem i brevlådan!

Igår firade jag och Emil ett och ett halvt år tillsammans!
Vi firade på det absolut bästa sättet som finns, släcka ner lägenheten och bara tända de mysigaste lamporna, sätta ihop en playlist med det vi tycker bäst om (igår va det Lisa Ekdahl, Winnerbäck och stor portion Melissa Horn), dricka rödvin och bara ha det mysigt.
Emil somnade i mitt knä medans jag strök honom över håret och jag insåg just då, att det finns ingen i hela världens som jag skulle kunna älska mer än jag älskar honom.
Det går inte en dag utan att jag tänker: hur fasen lyckades jag få honom?
Men nu är han min och låg där och sov i just mitt knä, med Allis på magen och Melissa Horn i högtalarna.
Perfekt kväll.

Underbaraclara skrev ett inlägg om den tårtbit man väljer att visa på bloggen. Om att välja ut det bästa.
Jag har istället valt att visa hela tårtan, med skavanker och fel och visa att jag inte kan baka bullar eller städa lägenheten, att jag har fett hår, dåligt med pengar och oroar mig alldeles för mycket för framtiden.

Jag vet inte om jag framstår som något jag inte är, men det verkar som jag inte får ha samma vardagsproblem som alla andra.
Klart jag också tycker magen är för stor ibland, att jag drömmer om ett helt annat liv där jag också får trippa runt i höga klackar med röd sula någon gång.
Men varje gång jag yttrar något som inte passar in i den tårtbit folk har valt att kategorisera mig under så får jag kritik som att jag verkar osäker och lättpåverkad.
När har jag någonsin påstått att jag INTE är osäker och lättpåverkad?!
Varför skulle inte jag vara det som alla andra?

Jag är jättesäker på min sak när det gäller tecknandet, jag vet vad jag går för och jag vet vad jag kan. Men det betyder inte att jag aldrig har andra problem.
Jag har valt att visa HELA mig på bloggen, jag vet att många bara visar en del men jag visar hela. Kanske är det därför jag tar åt mig så väldigt av kritik, jag är extremt knflikträdd och suger åt mig som en svamp om någon säger något kritiskt.
Jättedålig egenskap men så är det.
Men jag har som sagt valt det här, valt att skriva om mitt liv och jag vet att många känner igen sig i det jag skriver.

Men vissa dagar, som denna när jag ligger sömnlös och bara grubblar. Då önskar jag att jag inte bloggade alls så jag slapp ha hela världens kritiska granskande på mig hela tiden.
Jag får miljarder med fina kommentarer och ni är världens bästa läsare. Men tyvärr stannar de hårda kommentarerna mycket längre i mitt minne än de bra.
Den mänskliga faktorn och det som håller mig vaken om nätterna.

Tyck vad ni vill om mig, men det här är min tårta.

Jag har alltid väntat på att bli lycklig, det där plöstligt händer det bara momentet.
Jag visste innerst inne att så skulle det inte bli. Sånt händer inte av sig själv.
Men nu när jag sitter här vid min ateljé, med utsikt över en översvämmad, glittrande Lagan, inte en uns snö så långt ögat kan nå, en liten kattflicka som jamar utanför ateljédörren för att få komma in och trycka sin mjuka blöta nos mot mig, världens finaste man (det är lätt att höja sin egen kille till skyarna, men min ÄR verkligen enastående!) som alltid har maten klar åt mig när jag kommer från gymmet, att få gå och träna så svetten sprutar och känna alla muskler anstränga sig till max, att få gå och hoppas på att Konstfacks-folket sitter med mina arbetsprover just nu och tänker att ”herregud vad duktig hon är, ingen tvekan om att hon ska gå här”, sålänge man inte fått ett nej kan man lika gärna vara glad över det.

Nu är jag det, L Y C K L I G.
För första gången i mitt liv tror jag, nu har jag allt.
Allt utom oljebaserad klarlack, så det ska jag gå och köpa nu.

Ostbricka från vår älsklingssamling, Folklore.

Ett stort fat formgivet av Hertha Bengtsson, Blå Eld för Rorstrand. (i min ”älskade Form” bok stod det att Blå Eld är det mest eftersökta 50-tals servisen, så gissa om vi blev stolta över det fyndet!)
Hon har även designat den lilla koppen med blå dekor, Koka Blå.
Den lilla syltburken är av märket DECO Hälsingborg.