Den här dagen har varit p e r f e k t!

Solen sken, jag hann med bussen utan att springa. Jag mötte Kia på Agent Bauer för att visa min portfolio (fick tipset från Liselotte Watkins!) hon verkade gilla vad hon såg och gav mig lite tips på skolor som kunde passa (hon underströk att det va för att få kontakter, inte för att bli mer tekniskt duktig)
De letade inte illustratörer nu men när de skulle göra det skulle hon haffa mig på en gång! Det kändes fint att höra, speciellt eftersom de har min absoluta favoir i sitt stall, Jesper Waldersten! (och Cassandra Rhodin)

Vi pratade en lång stund och hon verkade inte tycka att jag va det minsta ointressant eller underlig! Härligt när man möter någon som det liksom bara klaffar med!
Jag fick en finfin kalender av henne och hennes kort, så vi kunde höras mer.

Hon läste bloggen sen innan, så hej hej! (tänk vad många det är som läser som maninte har en aning om!)
Sen sa hon det bästa av allt, som ljuv musik för mina öron: ”Vad HÄRLIGT att du inte tecknar i datorn! Vi vill ha illustratörer som utför ett hantverk. Alla vi har här jobbar med papper och penna”
Det va så skönt att höra att någon äntligen uppskattar att man INTE jobbar i datorn, alla andra verkar föredra att man är ett illustrator proffs men här var det tvärtom. Ljuvligt för en old school nörd som jag som aldrig tycks lära mig datorprogrammen (fast jag har försökt)

Så nu får vi se hur det går framöver!

Sen mötte jag upp bästa Wenche och köpte mig en sjal med mormorsrutor på myrorna (fast de påstod att det va en kjol) och på vägen hem till lägenheten stannade jag till på Gustavsbergs fabriken och lyckades få tag i världens snällaste tant som luskade fram ETT ENDA sailorfat som hon lyckades hitta längt bak på lagret! Så nu är sailorkoppen min och alldeles alldeles UNDERBAR!

Ikväll blir det räkfrossa.
Jästrikens bra dag!

Fick en fråga frin Hilda hur man gör för att få sina teckningar sålda och hur man gör för att få in en fot i branchen.

Jag är absolut ingen expert och det finns nog ingen klar väg på hur man gör men såhär har jag gjort iallafall!

Först och främst har jag tecknat. MYCKET. Säkert två timmar om dagen de senaste…..tio åren! (herregud vad tiden går fort!)
Testat det mesta, olika material, tragglat och försökt och slitit för att hittat det som är min signaturstil. Jag tycker att man ser att det är en Ileby-teckning när man ser en.

Jag har utbildat mig, länge. Gått två konstskolor med inriktning på måleri, en seriekurs (som ioförsig inte va så bra) , konstvetenskap och nu tillslut en textilutbildning. Allt för att bredda mina kunskaper inom det område jag vill jobba inom.
Illustration.

Det är bra att veta var man vill vara, vilket område man satsar på. Vill man teckna i tidningen, göra mönster på tyg, tapeter eller vill man göra mode eller reklam?
Jag vill helst göra reklam eller illustrationer i tidningar.

Sen är det ju tyvärr så att syns man inte så finns man inte. Ingen kommer ringa en vacker dag och fråga om du kan teckna så ut och visa dig!! Visa vad du kan, på ett eller annat sätt! Sätt ihop dina bästa bilder i en snygg portfolio (finns att köpa i konstnärsaffärer) och sen är det bara att ligga på och maila och ringa och finnas till så mycket du bara kan!

Fast jag fick höra ett bra råd själv häromdagen, att inte visa sina grejer förrän man känner sig RIKTIGT nöjd och ”klar”. Så man inte spelar ut sina kort för fort. Man vill inte använda alla sina kontakter förrän man verkligen kan få ut något av det.

Så mina råd är egentligen ganska enkla:
– Öva öva öva öva öva öva öva. Fullärd är man ALDRIG!
– Ge dig fan på att det ska gå! Och glöm drömmen om att det kommer gå på en dag, man måste slita slita slita och desssutom har man ALDRIG några pengar. Så man får va beredd på nudlar och tonfiskkonserver. Tidningar betalar inte särskilt mycket så va beredd på att kämpa.

Så nu är det bara att börja! Lycka till!

Det finns en person i mitt liv, som alltid förstår hur jag menar. Som vet hur dte är att sträva efter storslagna drömmar och som aldrig tar någon skit!
När jag träffar henne är det som att se sig själv i framtiden (kan man ju hoppas) och igår fick jag göra precis det!

Anna är en karriärskvinna av högsta rang, hon är högre uppsatt än de märkvärdigaste divorna i modebranchen men till skillnad från att skrika och domdera så hjälper hon till och försöker lyfta fram unga tjejer med motiveringen ”att tjejer har det nog tufft ändå”.
Hon är den klokaste människan jag mött och skrattar högst av alla.
Hon har inga problem med alla lägga ut tusenlappar på skor men är minst lika glad när hon fyndat på loppis för en tia.
Hon är precis så som alla människor borde vara.
Fast jag kan tänka mig att majoiteten skulle tycka hon va helknäpp, men eftersom hon lider av samma personlighetsstörning som jag så ÄLSKAR jag henne!
För hon är precis lika annorlunda som jag!

Igår när vi möttes fick jag en hel kasse med rådjur! Jag är ju en rådjurssamlare sedan länge och igår kom inte mindre än SEX nya till samlingen! Tack underbara du!

Sen pratades det jobb och roliga möjlighete och spännande projekt också. Men det tar vi mer om en annan gång.

HÄR hittar ni Annas blogg, som är högst upp bland mina måste-läsa-varje-dag-bloggar!

Såhär fungerar jag: har jag människor omkring mig som känner mig, som förstår att jag inte är otrevlig eller ointresserad bara för att mitt sätt är som det är, som tycker om mig ändå, då känner jag mig helt trygg och kan verkligen vara mig själv.

Är jag däremot i en situation där jag känner att jag inte förstår, inte klarar av någonting eller inte har de som vet hur jag funkar runt mig, så blir jag hemskt nervös och känner att jag helst bara vill gå och gömma mig.
Jag hatar känslan av att inte förstå!

En gång när jag jobbade på Björn Borg blev jag satt att knappa in en massa siffror i datorn, i ett program jag absolut inte förstod, samtidigt som jag skulle räkna ut hur många som blev över och hit och dit. Stackars Helena förklarade nog tio gånger och jag förstod fortfarande inte. Till slut sprängde tårarna bakom ögonlocken och jag blev så himla frustrerad och arg att jag inte kunde fatta vad hon sa.

Jag har min grej, jag vet vad jag vill hålla på med resten av livet, jag vet också att jag är jäkligt bra på det jag gör. I mitt tecknande är jag helt och hållet trygg och om en arbetsuppgift innehåller det minsta spår av teckning så är det inga problem för mig att klara av den.
Men jag är ingen datamänniska. Jag kan inte teckna i datorn. Så är det bara.
Jag vet som sagt var jag vill komma och för mig är min tid dyrbar. Jag måste använda den rätt och när magkänslan säger åt mig att jag är på fel plats, då lyssnar jag på den.

För är det någonting jag lärt mig under mina tjugosex år, så är det att min magkänsla alltid stämmer.
Därför åker jag tillbaka till Värnamo redan i helgen och begraver mig i arbetsprover.

För att komma dit jag VERKLIGEN vill vara.

(bilden är en av mina favoriter och föreställer Evelina (som också är en av mina favoriter))

Hittade en lista hos min bästa Erika såhär inför stundande födelsedag är det bra att skriva ner saker man faktiskt gjort såhär långt.

Det här är min lista på vad jag gjort det senaste tio åren:

– Kommit in på en konstskola direkt efter gymnasiet
– Fått en fråga från chefen på Bukowski´s i Stockholm om han fick köpa en av mina målningar (som redan var såld dock)
– Flyttat fem gånger och bott tillfälligt på olika ställen lika många gånger till
– Skaffat två katter varav den ena bor hos mina föäldrar nu och den andra med mig och Emil
– Varit sambo två gånger
– Varit förlovad
– Åkt till New York
– Varit magsjuk i St Petersburg
– Flyttat till Småland utan jobb eller vänner, vind för våg
– Träffat mannen i mitt liv
– Fått tre stipendier
– Skaffat en blogg
– Bloggat för GLAMOUR
– Designat skor för Björn Borg (som kommer nu till våren)
– Struntat i att gå på Veckorevyns bloggala
– jobbat som dekoratör på MQ
– Kört bil en gång på en parkering
– Varit i Valencia med Rebecca
– Bott i Varberg
– Varit praktikant på Cheap Monday
– Delat taxi med Ann-Sofie Back
– Gjort en hamburgare åt Susanne Reuter
– Åkt Ferrari
– Tecknat Modette Markets logga
– Varit i tidningen en massa gånger

Ja det va en del av det jag hunnit med. Inte illa. Ibland behöver man en lista för att påminna sig själv om att man inte är så dum ändå.
Ni borde genast skriva en egen lista!

Bilden är från min födelsedag förra året när jag jobbade på Björn Borg och bodde i Varberg. Mina föräldrar var och hälsade på och åt tårta.

Igår var det alltså dagen D.
Jag slapp handla all mat för det va redan fixat, istället blev jag muggansvarig och fick åka och hämta alla skor till visningen.

Det är minst sagt hierarki inom modebranchen, de som är högt uppsatta pratar till de som är lägst ner (dvs jag) som om man inte förstod ett dugg. Vilket man efter en stund inte tror man gör heller.

Det va utan tvekan mitt livs stressigaste dag, och jag blir ALDRIG stressad!
Men när jag väl blir det, så skenar det lätt iväg.

Jag hade dock ett roligt uppdrag jag fick av Ann-Sofie Back, att teckna morrhår på alla herrskor! Så om ni satt långt fram på visningen noterade ni förhoppningsvis det på skorna!
Jag har en bild i min mobil men lyckas inte få över den till datorn men jag lovar att återkomma i ämnet!

Annars va visningen toppen och modellerna va så himla trevliga!
De stackarna satt i ett rum fyllt med godis och mat och fick inte äta ett dugg medans jag som är en normaltjockis kunde glufsa i mig för glatta livet! (alltså det FICK ju givetvis äta, men ni fattar)

Kvällen avslutade med efterfest med Cheap Monday och jag blev fotad för en tidning i New York! Kände mig hesmkt märkvädig. Dock såg jag ut som nått som hunden släpat in för jag kunde knappt hålla upp ögonen, så trött va jag!

Ni som läst min blogg vet ju att jag har ett magsår som ligger och gror, jag har ätit medicin länge och inte kännt av det sen senaste månaden. Men stress är något som magsår älskar så idag kunde jag inte komma upp ur sängen, det gick inte att räta ut magen för den gjorde så ont!
Så här ligger jag nu, med en svidande mage och undrar om modebranchen verkligen är nått för mig.