Imorgon drar modevecka igång i Stockholm.
Cheap Monday har visning imorgon, jag ska vara påklädare och har fått ett mission att skaffa backstage-mat åt 80 personer.

Jag är nervös, minst sagt. Nervör för att jag ska skicka ut fel byxor till fel tröja osv, nervös för hur jag ska kunna bära mat för 80 personer och nervös för att jag kanske blir så nervös imorgon att jag kräks på Ann-Sofie Back.

Men det går nog fint. Jag får intala mig att det är häftigt att få vara med om det här.
För det är häftigt.
Fast hemskt.

(bilden är lånad av Liselotte Watkins)

Den 8 mars fyller jag år. Tjugosex år, kan knappt tro det när jag säger det. Tjugosex är ingen ålder kan man tycka, men jag känner mig inte en dag över 23. Jag minns när jag fyllde 15, sen dess har det liksom bara rullat på och jag har inte riktigt tagit in att jag är så gammal som jag är.

Ibland kan jag känna att jag inte kommit någon vart på den här tiden. Men när jag tittar på mitt CV så ser jag att det faktiskt finns en hel del med på den där listan. Det är lätt att glömma allt man gjort när man ständigt strävar efter något mer.

Sen ska man inte räkna ålder i vad man lyckats med jobbmässigt. Jag har en fin lägenhet, en luddig katt och en stilig karl också. det är inte fy skam.

Idag ringde iallafall min ömma moder och sa att jag skulle få Sailor koppen från Gustavsberg i present! Åh jag ÄLSKAR den där koppen! (tom mer än Eva-koppen som jag fick välja mellan)
Men jag fick gå å köpa den själv, etersom jag ändå bor bredvid fabriken.
Tyvärr hade de inte den inne i rött (bara blått och svart) så jag hoppas den kommer in innan jag flyttar.
Men visst är den väl ljuvlig?!
(Jag antar att det är ganska ”26” att önska sig porslin i födelsedagspresent)

Idag kom Emil förbi.
Han och Albin ska till Italien en vecka och åka skidor, så han svängde förbi för att ge mig en puss. (fast det är åt helt fel håll från Arlanda)

Ibland kan jag få för mig att jag lika gärna skulle kunna vara själv, att jag inte behöver någon Emil.
Men när jag såg honom idag så kändes det som min mage skrattade, det drog i mungiporna och jag liksom hoppade fram.
Det kändes precis som när jag såg honom första gången.
Sen att få tycka läpparna mot hans mjuka, det kan nog vara det bästa som finns.

Så nej jag klarar mig inte bättre själv. Jag vill ha min Emil för alltid.

För han är den enda som gör mig knäsvag bara av att finnas till.

Igår mötte jag upp Josefin och Sara för att dricka lite öl.
Vi satt på Carmen och försökte suga i oss så många vi kunde för det ypperliga priset av 30 kr.
Sen gick vi till Pet Sounds där vi hamnade vid samma bord som två amerikaner.
Det visade sig att de va konstnärer och här för att ställa ut på Magasin 3.
Plötsligt tändes ljuset i lokalen och alla gick hem, kunde inte fatta att det stängde!
Tiden bara flög iväg och jag pratade min allra bästa engelska (man gör lätt det med öl i kroppen)”it means, like a galloperande horse……on a tomato…you see”

Iallafall va vi inte redo för att gå hem så vi hoppade in i en taxi och åkte till Sturecompaniet av alla ställen! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle sätta min fot där.
Vi fick gå före i kön när killarna förklarade att de va från New York (fast det va de inte alls egentligen)
Man kan minst sagt säga att vi stack ut. Jag kom dirket från jobbet och hade raggsockor på mig och killarna hade inte det minsta backslick och att Sara va kortklippt va ett fenomen bara det.
Kul va det, att dansa som fan eftersom vi ändå visste att vi aldrig skulle komma dit igen!

Klockan fyra imorse landade jag i min egen säng.
Bra kväll….jäkligt bra kväll!

Jag hörde världens gulligaste historia häromdagen!

Min kompis Micke bodde på Söder förr. När han gick till jobbet på morgonen gick han förbi ett berg (kanske vita bergsparks berget?) och en morgon stod det ”hej viola” sprayat på berget. Det va antagligen mitt emot hennes lägenhet så hon såg det varje dag från sitt fönster.
Det där stod kvar i flera år och bleknade mer och mer.
Sen en dag när han gick till jobbet stod det ”hej igen viola”.

Det va det sötaste jag hört! Tänk om någon hade gjort så utanför mitt fönster! Då hade jag gift mig med honom ögonblickligen!

När jag gick på konstskolan så var det en kille som hette Theodore som var kär i mig.
En morgon när jag kom in i min atelje låg det en lapp på cd-spelaren där det stod ”tryck på play” och när jag gjorde det hade han pausat en låt precis på rätt ställe så när jag tryckte på play sjöng Ane Brun ”I would spend three or four lines
On describing your eyes
And then the next three or four lines
On the dimples of your smile
And then I would tell the world
About the way you hold my hand
And they would
They would understand

It is so easy
To sing this song about you”

När jag satt där i min fåtölj och lyssnade på texten fick jag se att han klistrat upp ett två meter stort kärleksbrev i taket i min atelje!
Det va så himla sött altihop! Att någon orkade göra allt det där bara för mig!

Man borde skriva kärleksbrev oftare, det är verkligen det finaste som finns!
När jag precis hade träffat Emil la han alltid små kärleksbrev i mitt brevinkast!
Det va tider det!

(bild lånad från LeLove)

Jag har en mardröm som jag drömt säkert tio gånger, samma sak varje gång. Det är att jag blir jagad av älgar! Jag hatar älgar. Tycker dom är skitläskiga (hästar också för den delen om vi ändå är inne på brutalt stora djur med pinnben)

Så idag, inträffade min värsta mardröm!
Jag gick ut från lägenheten och ner till bussen, när jag vänder mig om för att gå över vägen och se så det inte kommer någon bil, ser jag TVÅ stora älgar komma springande efter mig!! Mitt i lägenhetsområdet!
Jag blev så rädd så magen åkte upp i hjärnan på mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag stod blixtstilla (och försökte komma på om älg var ett av de djur som tycker om folk som spelar döda, tjoar eller skriker)
Bilar stannade överallt och jag va väldigt avundsjuk på bilisterna som hade ett plåtskal att gömma sig bakom. Älgarna sprang förbi mig, typ tre meter ifrån, stannade och glodde på mig och sprang sen vidare.

Fy fan vad läskigt!
När det är PRECIS det man drömt om. Fy.

Jag gillar inte älgar ett dugg bättre efter det här.