Jag kan inte sova.

Jag har ett roligt möte klockan tio idag. Så därför är jag vaken.

Tack för alla kommentarer om tatueringsgrejen! Jag har bestämt mig för vad jag ska göra (just nu iallafal, det hinner nog ändra sig tio gånger till om jag känner mig själv rätt)
Jag ska fortfarande söka Konstfack nu till våren, har hunnit alldeles för långt med arbetsproverna för att bara ge upp nu.
Men om jag INTE kommer in, då ska jag prova på tatueringsgrejen! Har hela sommaren på mig att prova egentligem, oavsett om jag kommer in eller inte.

Som ni sa, det ena utesluter inte det andra.

Jag tänkte efter lite, att tatuera är inte att ge upp sin dröm. Min dröm är att få teckna på heltid. Det får jag göra som tatuerare ochså, plus att jag kan teckna mitt eget på kvällar och helger. Jag kommer aldrig sluta teckna, även om jag hade det som yrke.
Men att slippa oroa sig över pengar vore helt fantastiskt om jag ska vara ärlig!
Men vi får väl se vad ödet har tänkt ut åt mig.

Ni bad om att få se en bild på det långa håret, så varsågod! Ni bad också om en bild på mig som blond, visst det fixar jag!

Sen tror jag att jag stannar vid det mörka. Det är som ni säger mest jag.

Någon undrade vad som hände med t-shirtarna jag målade på. De jag visade bild på såldes på Skrapan, det var en engångsgrej. Att jag sen sa att jag skulle börja tillverka t-shits kom aldrig längre än till just idéstadiet, men visst, finns det en förfrågan från ert håll på t-shirts så kan jag fixa det såklart!
Men då får ni maila och beställa en, så jag vet storlek å så innan.
Maila på a_ileby@hotmail.com om du är intresserad!

….ikväll gjorde jag mitt livs finaste teckning!

Men den sparar jag på en stund. Tills arbetsprover är iväg skickade och jag inte längre behöver smyga runt med vad jag håller på med.

Texten på bilden hittade jag hos Evelina och är det finaste jag läst på länge!

Fler och fler bloggare stänger ner sina bloggar, säger att det inte längre ger samma sak. Att det inte är roligt och givande längre.

Jag startade aldrig min blogg för att ha en blogg. Jag startade den för att jag va arg och för att jag minsann skulle få visa mina bilder någonstans, även om jag inte fick göra det på en konsthögskola.
Jag ser inte bloggen som ett jobb eller en plikt gentimot mina läsare. Jag ser den som en ventilation och en plats där jag kan få andas lite.
Jag har den för min skulle. Bara. Om jag har en läsare eller tio miljoner spelar ingen roll.
För ibland vill jag få skriva av mig, få säga hur det är och hur det känns.
Bloggen är nog egentligen en öppen dagbok till mig själv. Som ni får ta del av.

Vad jag vill ha sagt är väl bara att ni aldrig behöver oroa er för att min blogg stängs ner.
Bloggfenomenet är säkert på utdöende, men skrivandet och kreativiteten dör aldrig ut.

Iallafall inte hos mig. Så sålänge jag tecknar, fixar och tänker så kommer jag skriva om det. Här eller någon annanstans.
Det lovar jag.

Igår träffade jag Lidberg i hennes lilla rum bredvid Konstfack.
Jag har aldrig varit vid nya Konstfack och när jag såg det så blev jag alldeles varm i magen. ”Jag ser ljuset Jonathan!”

Lidberg och jag har gått i samma klass på gymnasiet och sen gick vi Gerlesborg ihop och sen kom hon in på Konstfack och inte jag.
Hon är brutalt ärlig med mina grejer och den jag helst visar mina tankar för. Hon vågar säga att det är pubertalt eller fånig och hon vågar också säga om det är bra.

Vi drack vin och lyssnade på Sven-Ingvars och jag fick nya infallsvinklar om mina arbetsprover och det kändes som tiden stod still.
Sen hamnade vi på en konstfest med en miljarder konstnärer på cirka fem kvadratmeter lägenhet.
Där sprang jag på en massa andra klasskompisar sen min konstskoletid.

Jag har svårt att förhålla mig till konstelever. Kanske för att jag ser dom som så mycket bättre. De är ju precis som vem som helst men jag liksom dyrkar marken de går på.
Bara för att jag skulle hugga av mig armar och ben för att få byta plats med dom.

Kvällen var rolig iallafall, väldigt rolig till och med.
Och jag hoppas att det inte märktes allt för väl hur lycklig jag var bara av att få vara i samma rum som de som lever min dröm.

(bilden är från avslutningsfesten på Pernbys Målarskola, ser ni vem som e jag?)