Jag har en vän som jobbar på Glamour! Det är fancy.
Hon och jag ställde ut ihop en gång, drack vin utanför utställningen och glömde alldeles bort alla besökare, sen gick vi på popaganda och satt på gräser och jag minns att Daniel som jag va ihop med då, gjorde en ring åt mig av en gammal champagnekork.
Men nu ska Emma gifta sig! Hon bloggar om sitt bröllop som verkar bli väldigt annorlunda och urfint!
Idag dök jag upp i bloggen, eller iallafall mina tavlor som hon köpt av mig! Fem sura gubbar! Sen köpte hon fem tanter också, vid ett senare tillfälle.
Så tack Emma för den fina hedersplatsen i köket och lycka till på bröllopet! Jag följer allt med spänning!
(bilden är från Emmas kök)

Jag och Anna hade en intressant diskussion igår om kreativitet.
Vi pratade om Olle Ljungström och att han är helknäpp men väldigt kreativ, nästan så det slagit över i galenskap. Anna sa att för en medelsvensson är hon helt wacko men för en sån som Olle Ljungström är hon bara en fjant. Hon kände sig medelknäpp med andra ord.

Vi pratade om Per Gessle, om huruvida han va ett geni eller bara en smart affärsman. Jag röstade på det senare. Att göra en bra grej en gång och sen upprepa den femtiotvå miljoner gånger är inte att vara kreativ enligt mig.

Vi pratade om kreativitet föds ur det jobbíga, när man måste kämpa eller har det svårt. Att de som inte haft det så lätt ofta blir de mest kreativa?
Jag tror det kan ligga något i det.

En del människor är bara enkelt glada och sprudlande. De finner sig i livet liksom. Behöver inte kämpa direkt, aldrig va den som folk sparkar på.
Jag umgås inte med en enda sån människa. (skulle va Emil då)
Alla mina vänner är lite udda, de är väldigt kreativa allihop, fast på olika sätt, de är såna som tänker efter, som aldrig bara har ett rakt svar, de är såna man kan hamna i intressanta diskussioner med, såna som faktiskt öppnar ögonen på en, de tänker och filosoferar och är alldeles alldeles underbara.
Men i medelsvensson ögon är dom antagligen helknäppa, precis som jag.

Efter alla era fina kommentarer och inlägg så har mina planer satt fart så ikväll ska det hem och tecknas för fullt och jag drar igång ”hemligt projekt”. Oh så roligt!
Jag delar med mig när jag känner att jag kommit en bit på vägen, just nu består min plan mest av en hög post-it lappar och ett stort dum leénde!

Dessutom smider jag planer med Anna på jobbet. Oh snart kommer jag ta över världen. Det är bara en tidsfråga kära ni!
Håll i hatten!

Jag tittade på den rätta för Rosing igår, jädra sjukt program! Hon är för tusan 35, vad gör hon med en 19 åring då!?! Om en 35 årig kvinna känner att hon och en 19 årig kille har nått som helst intellektuellt utbyte så är det antingen fel på henne eller så är han Einstein! I detta fallet vet vi nog vem som var den felande länken.

Fast jag ska inte säga nått, jag har ju en man som är två år yngre än mig. Han är den rätta för Ileby.
I helgen spenderade jag alla mina vakna minuter med honom och de få stunder han inte va i närheten så saknade jag honom hysteriskt.
Han är precis sådär man vill att en kille ska va. Vi va på en fest med massa hockeykillar (om man känner mig så vet man att jag är så långt man kan komma ifrån att va en hockeykille-tjej) men Emil såg till att jag hade det bra och hade sin varma hand på mitt knä under bordet, satte på mig sin keps och sa hur söt jag va var femte minut.
När jag är med honom känner jag mig inte som 25, då känner jag mig som 14, nykär och korkad och jag älskar det!
Allt annat i mitt liv är så stort och planerat och uttänkt men han är bara enkel, snäll och får mig att känna mig speciell.

Men vad vet jag, Linda Rosing kanske kände sig speciell med en 19 åring. Man kan ju inte så noga veta.

Jag vill att mitt liv ska se ut såhär:

Jag sitter och tecknar i mitt stora kök, som självfallet har svart och vitrutigt golv och ett turkost smeg kylskåp. Solen skiner in och man måste dra ner persiennerna för att kunna se vad man tecknar.
Jag äter bara prickigkorv smörgås till lunch för på kvällen kommer min man hem, i blåbyxor och lortiga händer och säger -Vad fint du har ritat idag älskling!
Sen lagar vi mat ihop, han gör det tråkiga som att skala potatis och jag steker. Steka är roligare.
Sen dukar vi med udda porslin från 50-talet och dricker vin till maten för att ”lyxa till det lite”. Vin dricker man ur vingliga, vinglas i grönt eller lila, med bubblor i glaset.
Sen blir jag pysselsugen och syr nya örngott medans min man slipar av en gammal loppisbyrå. Sådär trevligt i samklang med min symaskin.
Sen blir vi trötta och äter godis och knäpper upp byxorna och låter magen hänga ut i tv soffan.
Min man säger att jag är tjock och jag svarar att han älskar det.
Sen sover vi i blommig lakan och vaknar av en alldeles för tidig alarmklocka. Jag gör smörgåsar och lägger i en matlåda till min man och själv kryper jag ner i sängen igen när han gått.

Så vill jag att mitt liv ska va.
Just nu…..är det inte ens lite så.

(bild härifrån)

Min favoritbild genom tiderna! Mormor med sitt nya förstoringsglas. Klockren.