Jag är sjuk idag, har klunkat tranbärsjuice som aldrig förr. Hoppas jag blir bättre tills imorgon för då vankas det shopping från 10-22!
Wenche kommer hit och vi ska plöja igenom alla affärer i Varberg och sen vidare till Ullared för att sen avsluta med sushibuffé. Med andra ord en garanterat lysande dag!
Men hon har också urinvägsinfektion så vi får nog ha en potta med oss.

JAg har ju glömt att berätta om min och Emils deal. Jag har nämligen inget körkort och aldrig haft intresset av att skaffa nått heller. Men nu har alla tjatat som fasen på mig om det här så jag antar att det är dags att bita i det sura äppplet och lära sig köra bil.
Så vår deal är följande: får jag fast jobb tar jag körkort och FÅR Emils ena bil!

Bra deal tycker jag.

INsåg imorse när jag ringde å sjukanmälde mig att jag faktiskt inte ha nån mat hemma. Så dagens mat har bestått av tre kexchoklad, gelehallon, makaroner och ost och parmaskinka.
Man tager vad man haver.

Nu åter till taggtrådskissandet.

Jag är ingen person med pengar, har aldrig varit och kommer antagligen aldrig bli.
Jag kan liksom inte spara, det går bara inte! Har jag haft en lyckad utställning så räcker pengarna max två veckor.
Jag har ärvt fenomenet av min far. Vi måste ha hål i fickorna.
Men den här månaden har jag fått avgångslön plus semesterersättning från det gamla jobbet plus lön från det nya så nu har jag mer pengar än jag haft någonsin.
Men nu blir jag liksom stressad, vet inte vad jag ska göra.
Har satt in hälften på ett konto och resten är bara mina och nu tänkte jag unna mig, men jag behöver inget.
På lördag blir det Ullared, men där kan man inte bränna pengar för det är så billigt och finns ju egentligen bara skräp. Men det är roligt. Och väldig svenne-bananigt.

Få nu inte detta inlägget till ett åh-vad-rik-jag-är-inlägg för så är inte fallet.
Det är mer ett oj-jag-råkar-ha-råd-att-köpa-den-dyra-juicen-istället-för-den-billiga-stadiet.
Ett ovant stadie.
Jag är så extremt mycket bättre på att spendera pengar när jag inte har dom, när jag har dom blir jag snål och vill inte bli av med dom.

Man KAN ju spara dom. Men det verkar tråkigt.

Igår klockan sex anlände jag till Göteborg helt slut efter en heldag på jobbet men möttes upp av en Rebecca som slängde sig över mig så tröttheten liksom gick över av sig själv.
Vi mötte upp Anders och Jody och gick och fikade.
Det här är sådana där vänner som varit med sen man va liten, vi bodde grannar i ett typiskt svensson-villa-kvarter, vi spelade brännboll, lekte kurragömma, drack 3,5:or och blev vuxna ihop.
Dessa människor vet allt om mig, jag behöver inte låtsas, inte tänka, inte spela utan bara va.
Vi skrattade så jag hade kramp i magen när jag skulle hem, vi såg sångaren i soundtrack of our lives och vi kramades och pussades och ville liksom inte gå åt olika håll.
Med andra ord helt klart värt den korta stunden i Göteborg!

Min far ringde och sa att hade ”blitt ve” som vi säger i värmland, en dymo! Åh som jag önskat mig en sån! Nu kan jag skriva massor med fina retroetiketter på allt jag äger och har!
Blitt ve betyder allt från att man fått något, lånat något, hittat något och ibland även ”råkat sno nått”. I detta fall va det nog en blandning av sno och hitta haha.
Men tack! Hurra vad här ska märkas grejer!

Nu när min 25-årsdag kryper allt närmare krävs viss eftertanke.
Vad har jag åstakommit i livet egentligen? Vad vill jag och vart är jag på väg?
Vi gör en lista. Jag gillar listor.

Saker jag hunnit med på 25 år:
– Sett New York
– Bott i Stockholm
– Gått roliga konstskolor
– Bott i ett trevåningstorn
– Träffat Ulf Lundell
– Åkt fritt fall
– Fått sparken
– Blivit headhuntad
– Sålt målningar till bankchefen i Stockholm
– Tecknat mina egna skor
– Sålt mat till Susanne Reuter
– Sett döda bebisar i glasburkar i Ryssland
– Inrett tre lägenheter
– Hittat mannen i mitt liv
– Visat mina teckningar för mer än en kvarts miljon människor
– Köpt en skinnjacka för 80 kr

Vad vill jag göra:
– Skaffa barn
– Köpa en lägenhet
– Få fast jobb på Björn Borg
– Åka tillbaka till New York för en längre tid
– Tacka nej till Johnny Depp
– Gifta mig
– Åka till London med Erika och bränna en miljon kronor
– Träffa Liselotte Watkins och säga hur grym hon är
– Komma in på Konstfack och tacka nej
– Köpa en fräsig sportbil till pappa

Så nu är det bara själva fylla år grejen kvar.
Efter jobbet åker jag till Göteborg, umgås med mina redan fyllda 25 åriga barndomskompisar och minns tider då allt va lätt, man hade skrapsår på knäna och underhöll sig med att gräva djupa gropar i sanden.
Numera krävs det mer för att bli nöjd.
Jag önskar det fortfarande räckte med en grop.
(på bilden är Anders och Rebecca, de bästa av de bästa. Det gör det värt att åka ända till Gbg för en fika och sen hem igen efter två timmar)

Idag vaknade vi till strålande sol så vi gick en lång morgonpromenad (okej okej, klockan va två innan vi kom iväg men TANKEN var en morgonpromenad)
Vi gick till havet, jag har nämligen den stora fördelen att bo vid havet.
Finfint och jag kan knappt vänta tills det är sommar och man får ha solglasögon och feta lår i små jeansshorts!
I vilket fall så var det himla fint.
Hav luktar nästan lika gott som Emil.