Jobbet är verkligen hur kul som helst, jag gör nästan hoppsasteg dit på morgonen. Alla är supertrevliga och man känner sig aldrig utanför eller förbisedd. Dessutom får man ju omge sig med skor hela dagarna vilket inte kan va annat än trevligt.

Men sen blir klockan fem och man ska gå hem.
Då inser man plötsligt hur sjukt ensamt det är att va i en stad där man inte känner nån. Jag kan inte ringa nån, jag kan inte prata om onödiga saker med nån, jag kan inte bara få umgås lite utan att det ska vara nått märkvärdigt med nån.
Så jag sitter där, med hörlurarna på och väntar på bussen, går hem två kilometer i mörkret och kommer hem till en lägenhet som är lika tom och tyst den.

Jag ska inte klaga, jag är mer än nöjd med att va i Varberg, ha mitt absoluta drömjobb och få bo i en fin lägenhet.
Jag skulle bara ge nästan vad som helst för att få fika med någon som känner mig.

Igår fick jag frågan om vem jag helst skulle vilja ge ett par skor.
Enkelt! Självklart skulle jag ge dom till underbaraclara!
Av tre enkla anledningar:
-Hon är fantastisk
-Hon vågar stå för hur hon är, vem hon är och vad hon gör
-Hon skulle säkert kombinera ihop dom på ett suveränt sätt med sina otroliga outfits

Så Clara, håll i hatten! Skorna är på väg!

Vill du ha ett par likadana skor så hittar du dom på www.bjornborgfootwear.se

Jag är galet nervös inför imorgon och har druckit 18 koppar kaffe för att lugna ner mig (funkade absolut inte då kaffe har den motsatta effekten)
Men jag fick ett samtal som lugnade ner mig. Han sa på sitt lugnande sätt ”du har övat i 24 år för att göra just det här jobbet, förut har du haft jobb du inte har en aning om hur man gör, nu KAN du ju faktiskt det här!”

Jag glömmer ibland att jag kan något inte alla kan. Då tror jag att det inte ska räcka.
Men kanske har han rätt, kanske kan jag faktiskt det här?

Eftersom jag inte känner nån i den här staden får jag underhålla mig själv.

Köpa ny fin kjol med volang runt magen.

Ställa upp skorna på rad (de röda ”converseskorna” med kilklack är nya)

Sätta upp håret. Det ska för övrigt färgas mörkare röd ikväll.

Tänkte skriva lite om hur man faktiskt kan lyckas med det man vill.
Såhär har iallafall jag gjort:
Steg ett: Hitta det du vill hålla på med och bestäm dig för att det SKA jag hålla på med, om det så ska kosta mig både armar och ben!
Steg två: Ge aldrig upp! Någonsin! Folk har sagt att jag aldrig kommer bli något stort, att jag aldrig kommer kunna leva på det här, att det bara är en hobby, att man måste ha ett ”riktigt” jobb också, att jag kanske borde bredda mig lite.
Men jag har aldrig lyssnat och har aldrig haft någon plan B, därför MÅSTE jag ju hålla mig till plan A helt enkelt.
Steg tre: Slåss för din sak! Tjata och ligg på, om du får ett nej får du bara tänka upp å på´t igen (som min pappa lärt mig) man blir skitledsen när man får ett nej men det sporrar en samtidigt att visa dom jävlarna att dom har fel!
Steg fyra: Hitta omvägar och genvägar att komma dit du vill, lyckas det inte på ett sätt försök hitta ett kryphål eller en annan väg.
Steg fem: Vidga dina vyer! Jag va fast inställd på att jag skulle bli konstnär, sitta på söder, dricka rödvin, måla och ha randiga strumpor. Men nu ska jag sitta i Varberg och teckna mönster på skor. Det är något helt annat men ändå inom den kategorin jag vill va och antagligen mycket mer passande för mig än konstnärsyrket!
Steg sex: Bli bäst på det du gör! Så du blir oumbärlig och grym! (jag är fortfarande på steg sex och jobbar för fullt)
Steg sju: Va beredd att göra en del skitjobb innan du kommer dit du vill, bara du aldrig aldrig glömmer ditt mål!

Så lycka till!

Jag och Emil pratade om hur det ska bli att bo ihop, jag sa at jag skulle vara en exemplarisk flickvän!
Han frågade vad det innebar och jag svarade:
Hmmmm…..hittar på roligheter vi kan göra på helgerna, utflykter å sånt, pussar dig varje morgon innan du går till jobbet, gör kaffe åt dig efter jobbet, lagar mat åt dig ibland och älskar dig fast du snarkar

Så min motfråga blev såklart: vad är en exemplarisk pojkvän då?
Emils svar:
hmm
att jag alltid ska finnas för dej och leka med dig när du vill det så du inte blir uttråkad, följa med på loppis och sånt och säga att alla saker du drar hem är fina.