Någon kommenterade och skrev att det var trist att jag bara tyckte resan var jobbig och det kanske lät så i förra inlägget (okej det VAR jobbigt!) men det var roligt också såklart. Men klart att 23 timmer på ett tåg är det väl ingen som tycker är det ideala sättet att tillbringa sin tid.

Här kommer i alla fall ett gladare inlägg, nämligen det från vår dag i Basel!
Det här stoppet trodde jag skulle vara bara en natt på hotell och inget mer, men det visade sig att Basel var hur fint som helst!
I väntan på att vårt rum skulle bli klart gick vi en promenad. Kolla bara!

Rakt igenom staden rinner Rhen. På ena sidan är det Tyskland och på den andra sidan är det Schweiz.

-Får jag hoppa i? Får jag hoppa i? Det upprepade Knut non stop. Vi försökte intala honom att man inte kan bada där.

Men ack så fel vi hade, för lite längre bort kom det folk flytande på löpande band! Det var extremt strömt så de åkte i en jädra fart! Så himla härligt såg det ut, de hade med sig en flytkudde, hoppade i och sen flöt de flera kilometer innan de gick upp igen. Åh ville också prova men kändes inte som en idealiskt sysselsättning för en tvååring dessvärre.

Istället gick vi till Basels djurpark som låg mitt inne i stan. Skansen släng dig i väggen, den här djurparken var ENORM! De hade alla djur man kan tänka sig!

Min favorit är alltid aporna. Speciellt de stora. Knut tyckte herr Nilsson-aporna var det bästa på hela djurparken.
När man ser gorillor och orangutanger kan man inte hjälpa att tänka att det nästan är som att det skulle sitta människor där inne i burarna. Då får man ont i magen.
Kände igen mig i en orangutangmamma som låg på ett sovloft och käkade blad. Hon var lite lik mig….Dock lyckades jag inte få någon bra bild å henne, så den här gorillahannen får duga.

Bambi.

En annan favorit, flamingosarna! Så himla tjusigt djur!

Det här lejonet hade definitivt käkat upp Knut om det inte varit glas emellan. Det syns nästan.

Efter många timmars djurtittande tog vi en vätskepaus utanför hotellet.

Sen fick vi vårt rum och de hade uppgraderat oss till ett finare rum, med två rum och dessutom det här flotta badrummet, en halvtrappa upp från sovrummet. Det fanns lyxdusch som ändrade färg, väldigt välbehövligt efter så många timmar på resande fot.

Basel får 4 av 5 stjärnor (det enda minuset är priserna, så SJUKT dyrt! Vi köpte två burger king meal och betalade ynka 380 kronor!)

Morgonen efter, tidigt som sjutton satte vi oss på tåget igen, nu mot Milano över Alperna! Här var däremot tågen väldigt tjusiga och utsikten ska vi inte ens prata om, jösses!

Kolla vem som återvänt från tystnaden!
Jag har egentligen semester i två veckor till men kunde helt enkelt inte hålla mig borta, måste få teckna åtminstone en bild!

Så då kunde jag lika gärna passa på att uppdatera bloggen med del ett i vår tågluff. Har massor med bilder så delar upp det i etapper.
Vår första dag började med ett tåg mot Alvesta, där vi bytte mot Köpenhamnståget.

Knutte hade alldeles färska stygn i pannan då han trillade med huvudet före i vår stentrappa dagen innan resan. Minst sagt dramatisk början, men han var tapper och gnällde inte om det en enda gång på hela resan.

I Köpenhamn bytte vi mot ett tåg mot Hamburg. Vi tog någons tips här på bloggen så vi båda två hade stora ryggsäckar istället för någon dragväska. Väldigt bra, fast vansinnigt tungt!

Vi hade fått höra att tågen nere i Europa var mycket finare än våra tåg i Sverige. Detta tåg klassades nog inte som ett ”europatåg” isåfall, för det var allt annat än flott.
Vi började med matpaus.

När man reser med småbarn så blir det en ständig kamp för underhållning. Knut var väldigt taggad och glömde helt bort sin tretimmars vila han brukar ta varje dag. Hurra för oss föräldrar……..

Då var det ett väldigt tacksamt avbrott när tåget helt plötsligt åkte på en färja (hade ingen aning om att man kunde åka tåg på en färja) och vips var vi på en båt!

45 minuter senare fick vi gå tillbaka ner i tåget igen och rulla vidare.
Vi hade bunkrat upp med massa nya spel i i-paden (tack Radioapan för många timmars underhållning!), nya pennor och papper och massor med små leksaker som han inte sett förut.

Favoritleken, jag ritar och Knut gissar vad det är.

Klockan åtta på kvällen rullade vi in i Hamburg och Knut slocknade direkt vi gick av tåget.
Efter lite möda och stort besvär kom vi in i vår sovvagn. När jag bokade biljetten sa som sagt han i telefonen att tågen är mycket finare där nere och inte alls som i Sverige, att vagnen är lite mer som ett vanligt rum.
Hmmm….ja det var som ett vanligt rum, om vi nu skulle sova alla tre i en garderob hemma hos oss.
Här höll jag på att börja grina för att det var så trångt. Kunde inte ens få av mig väskan för det var inte brett nog att stå på bredden. Vi bestämde oss för att ha kvar Knut i vagnen vilket gjorde det hela ÄNNU trängre.

Halv sju på morgonen landade vi i Basel, vårt första stopp på resan. 23 timmar med tåg sedan vi lämnade Värnamo.
Den här bilden är suddig och dålig men beskriver ändå känslan så bra.
Utmattad mamma sörplar äckligt tågkaffe och barnet spelar i-pad.
Här tänkte jag: ALDRIG mer! Jag ska aldrig aldrig aldrig åka tåg mer!

Tur att Basel visade sig vara en superfin stad som dessutom hade strålande väder dagen till ära. Dock gungade allting när man stod still, det gjorde det i flera dagar efteråt. Här sitter vi utanför vårt hotell som visade sig vara så himla fint!

Knutte åt en sorglig frukostlåda från tåget i en park. Resten av dagen i Basel får ni se en annan dag!

På fredag eftermiddag är tanken att jag ska låsa dörren till min ateljé i hela fem (!!) veckor!!
Jag behöver verkligen semester. Det här är första året jag känner så.
Egentligen behöver jag inte semester från jobbet, för det ger snarare än tar energi, men jag behöver semester från livet så att säga.
Det stressiga i att bara gå om varann, handla mat, komma hem sent och knappt hinna sätta sig i soffan förrän det är dags att vakna och börja om igen.

Jag ser fram emot sovmorgon och morgonmys allihop i sängen, frukost på altanen, kunna hjälpas åt med köksrenoveringen och att vi snart snart kan stoppa in allting i köksskåpen igen (Yaaaaaaaaaaaayyy)
Så hej ljuva semester, du är så efterlängtad!

Om jag har missat någon beställning som ni ska ha inom de närmsta veckorna, HÖR AV ER!
Kan vara sånt som händer när man är en smula trött och förvirrad.

Bloggen kommer uppdateras sporadiskt men jag ska absolut inte stänga ner inför sommaren, men bloggar kanske inte varje dag.
Men kika gärna in för att se bilder från vår tripp genom Europa, köket och kanske någon enstaka bild på världens sötaste barn!

Nu har jag kommit hem efter två dagar i Stockholm.
Jag har haft mina år då jag avskytt Stockholm, varit trött på dess hets och storhetsvansinne, på människorna och gatorna och hela baletten.
Men nu har det gått några år och jag har återupptäckt staden, ser den med andra ögon nu än när jag behövde åka pendeltåg dit varje dag, trängas på centralen och äta varma koppen och aldrig ha råd med öl.

Nu älskar jag Stockholm.
Så innerligt älskar jag den staden nu.
Känns som hela jag lyser upp så fort jag passerat Södertälje och vet att framför mig ligger en värld av möjligheter.

I onsdags kom vi dit, jag och Emil. Mötte upp bästis-Johan och åt Gnarlyhamburgare (om ni inte gjort det måste ni prova!)
Johan jobbar på Navigationsgruppen och eftersom det var strålande sol ute frågade han om vi hade lust att åka lite båt.
Svaret på en sådan fråga är så givet JA, trots att vi hade strosplaner och konsertplaner så sa vi ändå ja på direkten.

Prick klockan fem blev vi således upplockade vid stadshuset och började vår tripp genom Karlbergskanalen. (det här är min kusin Nils för övrigt, gullig va?)
Alltså åh.
Stockholm blev ju inte mindre vackert från vattenhållet om man säger så.

Vi puttrade genom stan, förbi lummiga springstråk och nybyggda lägenheter ut mot öppet vatten.
Där gasade vi på för fullt, åkte förbi slottet i Hagaparken och vinkade till kungligheter innan vi fortsatte in mot Gröna lund där vi vinkade av Johan och hoppade i land.

Där avslutade vi kvällen på absolut bästa sätt, med Lars Winnerbäcks turnépremiär på Skansen.
Jag är ett inbitet Winnerbäckfan sen massvis med år tillbaka och har alltid känt igen mig i hans texter och i hans situationer.

Ibland kan jag bli så avundsjuk på Johan, som lever ett så olikt liv från mig.
Om jag hade fått bestämma hade jag flyttat till Stockholm imorgon, men jag kan inte bestämma allting själv.
Jag har ett annat ansvar nu och en familj att ta hand om.
Men just för att citera Winnerbäck så känns det ibland precis såhär:

Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och synisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver

Jag är så tacksam över att jag just nu har lite av båda. Att jag får ha mitt fina lugna fantastiska familjeliv men också få storstadspuls och min Stockholmslängtan stillad med jämna mellanrum.
Man ska inte glömma bort det, att mitt liv kanske är någon annan persons dröm.

Alla visioner som har slutat här, all dröm som aldrig hänt
I ett myller utav vägskäl har man rest ett monument
för alla idioter som gick vilse i sin tro
för alla strebers utan ro

Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Stockholm kysser mig på kinden