Annas Tio Hudord!

  • Jag kan inte gå en dag utan läppstift. Känner mig som en zombie om jag inte har rosa mun.
  • Jag har inga som helst rutiner när det kommer till att tvätta ansiktet. Tvättar det när jag duschar, annars skiter jag i det. Dvs jag sover med smink på (jag vet, jag veeeeeeeet ofräsht men that´s me)
  • Jag har väldigt bra hy i ansiktet och har nästan aldrig några finnar, men när jag var ung hade jag ångest över att visa mig i bikini ifall någon skulle se mina finnar jag hade på ryggen.
  • Jag köpte svindyrt trestegsrengöringskit en gång, bara för att jag borde. Fick en allergisk reaktion och svällde upp som en ballong i ansiktet, fick åka till akuten och äta 12 stycken kortisontabletter på rad för att jag skulle kunna andas igen. Sen dess är jag hellre skitig.
  • Jag har bara superdyra lyxprodukter i min sminkhylla tack vare att min faster har en sminkbutik och ger mig provsmink när jag är deppig.
  • Jag är bra på att sminka mig med ögonskugga och önskar lite i smyg att 80-tals sminkningen ska komma tillbaka så man får gå loss ordentligt. Nu låter jag bli fast jag egentligen vill.
    Det är samma princip att sminka sig som att teckna, tror det är därför jag har lite koll på det där med skuggningar.
  • Jag har långa, mörka ögonfransar och väldigt mörkbruna ögon vilket gör att jag kan se superarg ut, eller intensiv eller vad man nu vill. Själv skulle jag aldrig vara ihop med någon med bruna ögon då jag tycker det blir så mycket liksom. Har svårt att se brunögda människor i ögonen (jag vet, knäppt men så är det)
  • Jag har ett ärr mellan ögonen från när jag hade vattkoppor när jag var liten. Min mamma och min bästa kompis har likadant.
  • Jag har aldrig varit på en spabehandling i hela mitt liv, trots att jag fått det i present en gång.
  • Jag har blivit proffssminkad vid flera tillfällen, men aldrig varit helt nöjd

_MG_7750 _MG_7756

(fotograf: Jessica Silversaga)

 

Anna och Stockholm!

bild 4 (2)

Nu är jag hemma igen efter en långhelg i Stockholm.
Alltså det är något visst med höststockholm, kan inte sätta fingret på det men himla fint är det iallafall.
Jag har bott hos min kompis från Karlstad, mitt i Vasastan.
Jag har strosat gata upp och gata ner, jag har gått finpromenad i Hagaparken, kollat på hajar och aktat mig för fjärilar (jädra äckliga djur det där) jag har haft 39 graders feber, ätit tapas och varit ute och dansat på så trånga ställen att man mest stod där man stod och försökte dansa utan att röra sig allt för mycket.
Jag har med andra ord haft det så himla bra!

bild 5
Jag älskar att jag kan åka iväg och bara vara Anna ibland. Det gör mig till en bättre mamma att inte behöva vara det jämt.
Vi sa just det, jag och han som jag bodde hos, att sist vi hängde mycket var jag 21 och han 25, alltså för tio år sedan. Men det kändes exakt likadant nu, så att få vara 21 igen var en väldigt befriande känsla!
Så tack Johan, för att du tog såväl hand om mig och tack till Stockholm för att du visade dig från din allra bästa sida!

bild 1

Annas Höst!

Det här är min absoluta favoritårstid!
Speciellt nu i början när det är krispig luft, halsduksväder, sol och löv överallt.
Passade på att ta lite bilder i trädgården. Eller försökte ta snarare.
Någon vill ju inte sitta still så länge.
Förra året såg han ut såhär, och då var problemet att han inte kunde sitta ordentligt så han välte ner i buskarna stup i kvarten.
Det problemet hade vi inte i år.

IMG_5387 IMG_5400

I år såg han ut såhär, det lilla jag lyckades fånga:

IMG_7427 IMG_7428 IMG_7419

Sen familjeporträtt såklart, som Emils pappa tog på oss utanför vårt hus:

IMG_7451

Anna & Henrik Schyffert!

I somras såg jag en bild på Henrik Schyfferts instagram, från en båtresa med vinden i håret och solbränd näsa.
Jag sparade ner bilden i min inspirationsmapp, det gör jag alltid när jag springer på något fint (det finns en jävla massa i den där mappen kan jag lova)
Sen har den legat där och skrikit till mig att jag borde lägga undan allt annat och teckna den. Speciellt nu när det är höst och man längtar tillbaka lite till det där saltstänkta skärgårdslivet.

I vilket fall som helst så la jag upp den på min instagram, Henrik såg den och la upp den på sin och sånt är ju alltid himla fint!
Det går bra nu, känns som mitt tecknande helt plötsligt blivit snäppet vassare (händer ungefär en gång vartannat år) och det känns så himla roligt att bara få teckna bort ett par timmar.
Så tack Henrik, för inspirationen och det gråsprängda skägget. Det ligger på min topp tre lista över roliga saker att teckna.

Det är vid sådana här tillfällen man önskar man hade någon som jublade.
Den som alltid jublade högst var min pappa.
Hade han levt hade jag ringt honom nu, och han hade sagt: Bra, så ska de tas!
Sen hade han hållit koll på alla kommentarer, nya följare och likes och ringt på kvälle för att berätta hur många nya det kommit under dagen.
Jag saknar min jubelkör.

schyffertliten

Annas Presentation!

Jag sitter som ni vet vid det här laget på ett företagshotell, dvs det finns en massa kontor med olika företag fast alla sitter på samma ställe så att säga.
Det gör att man träffar en hel del nytt folk och varje gång jag gör det så ska man ju presentera sig och sitt företag.
Jag säger som det är, att jag heter Anna Ileby och jobbar som illustratör.
Ahaaaaa…..säger de då och försöker se ut som att de vet vad det innebär.
Det är väldigt få som vet vad man gör när man säger att man är illustratör så då kommer automatiskt följdfrågan: Vad gör du då?

Det svåra är att förklara vad jag gör. Att säga ”jag ritar” låter så fjuttigt. Som sånt barn gör på förskolan.
Att teckna låter snäppet vassare, men ändå lite tillintetgörande för min yrkesgrupp.
Men vad ska man säga, det är ju det jag gör?!
Jag ritar. Hela dagarna så ritar jag.

Ofta kommer också frågan vad jag ritar till.
Också en svår fråga. För att rita till privatpersoner eller företag klingar så olika i folks öron, men jag gör ju båda.
Jag tecknar även till tidningar, reklam och loggor.
Men jag brukar sammanfatta det med att jag tecknar till allt och alla.
Jag kan teckna allt.
Fast jag är bättre på ansikten och sämre på cyklar.

Sen kommer den slutgiltiga frågan och det är där jag brukar få till slutklämmen. Nämligen vad det kostar.
För när jag säger mitt pris så brukar alla tankar om dagisteckningar försvinna ganska fort.
Därför gillar jag att ta betalt för mitt jobb. Det ger det tyngd.

Så: Jag heter Anna Ileby, jobbar som illustratör.
Mina teckningar kostar som en månadshyra för en mindre lägenhet och jag har längre utbildning än en läkare.
Sug på den du.

05d4b893176e226520bd617e16586a93

Annas Höst!

Det är någonting med just den här hösten som ger mig bra feeling. Kan inte sätta fingret på det, det bara kännsi magen att det kommer bli så himla bra.
Min kompis Vestis sa samma sak, att hon hade bra magkänsla inför min höst så nått måste det ju vara i görningen.

Jag har en massa påbörjade skisser som väntar på att färgläggas. Jag älskar när jag lägger upp jobbet så, att jag skissar allt som ska göras, sen lägger dem i en hög och väljer vilken jag vill färglägga först.
Ungefär som att ha en egen målarbok plus att man får betalt när man färglagt färdigt, så lyxigt!

På tal om egen målarbok finns det ju såna dr målarböcker för vuxna nu. Jag har tre stycken som jag fått av min faster när hon kom på att hon fick ont i handen av att färglägga.
Jag testade att färglägga en och tyckte det var dödstråkigt.
Det är ju som himla tråkiga motiv.
Jag vill inte teckna blommor och blad eller tråkiga LSD mönster.
Jag vill teckna mäniskor.
Jag får väl se till att ge ut en egen variant, så får jag färglägga den själv sen.

Jag har kommit på en ny printserie jag tänkte försöka få fram under hösten så ni får lite nytt att hänga upp på väggarna.
Men de ska göras också, inte bara finnas i mitt huvud.
Men just nu är jag inne i en julperiod och vill bara teckna tomtar.
Ja ni hör ju….

Som grädde på moset är mina pennor i de bästa färgerna slut, nya är beställda men tills de kommer så sitter jag här och rullar tummarna med inspiration som riktigt rinner ur öronen!

Åh höst.
Höst och inspiration, som jag längtat!

iamtryingtobeawesome