Anna Om Studier!

Direkt efter gymnasiet började jag på konstskola.
Kanske var det för tidigt, kanske var det bra.
Men jag tror aldrig riktigt jag förstod hur lyckligt lottad jag var.
Att plugga är det absolut roligaste jag vet. Fast plugga är egentligen fel ord när det kommer till konstskola.
Fast det är hårt jobb, minst sagt. Men jag önskar jag hade fått gå min utbildning nu istället.
Gud vad jag skulle njuta av egentid i ateljén!
Bara jag, fyra väggar och en massa oljefärg och dukar överallt.

Det förstod jag inte då. Tyckte mest det var en väldig press och stress, att behöva åka över en timme bara för att komma till skolan.
Sånt som jag gladeligen hade gjort nu.

Jag gick en folkhögskoleutbildning i textil när jag var ”vuxen”. Dvs för fyra år sen.
Jag hade en helt annan inställning till att lära mig saker än när jag var purung.
Då var jag som en överfull disktrasa som inte kunde suga upp mer och nu som en torr svamp som suger upp allt.

Samtidigt ville jag komma igång med skola direkt efter gymnasiet.
Jag var ingen ”jobba och tjäna pengar först”-typ.
Har väl aldrig varit egentligen.
Hade jag fått välja hade jag pluggat hela livet. Läst onödiga små kurser om hur man virkar, gått alla konstskolor jag kunde komma in på och ha studielån upp över öronen till slut.
Men jag antar att även de roliga pluggåren måste ha ett slut.
Men jag saknar det.
Så evinnerligt mycket saknar jag att lära mig nya saker.

clownjosefin

Anna Om Anna!

Jag har ju skrivit lite luddigt om at jag beställt min gamla journal men sen inte så mycket mer än så.
Det är nämligen så att man har rätt att läsa sin egen journal från sjukhus av olika slag och när jag var i sjuttonårsåldern så gick jag på BUP, dvs barn och ungdomspsyk.
Jag var ingen långvarig eller allvarligt sjuk patient, utan snarare en väldigt olycklig och förvirrad tonåring som visste varken ut eller in.

Men sedan några år tillbaka, när en kompis till mig sa att man kunde läsa vad de skrivit om en i just den där journalen, så har jag gått och klurat på om jag inte skulle beställa min.
Jag har vridit och vänt på saken, borde jag läsa eller borde jag låta bli?
Att rota i gammalt groll, är det verkligen en bra idé fast samtidigt är jag ju vuxen nu och kan förhålla mig till det hela på ett annat sätt.
Så jag beställde den.

Igår när jag kom hem från jobbet låg den där, som ett tidsdokument från en svunnen tid.
Det var fem sidor långt.
Korta meningar om hur jag mått under samtalen.
Det var så himla konstigt att läsa om sig själv!
När det står ”snart 18-årig flicka, mycket nedstämd…..”

Det var inte så farligt att läsa som jag trodde. Det stod inget som jag inte redan visste och inget nytt framkom.
Jag var bara på BUP en kortare period innan jag fick börja gå i terapi på vuxenpsyk istället.
De papprena har jag inte beställt och är egentligen inte intresserad av heller.
Det här räckte för att kunna sätta på ett stort plåster på ett sår som varit öppet länge och jag tror faktiskt att det läkte ihop bara av att läsa den där journalen.

Samtidigt blir jag arg och ledsen när jag läser. Stackars stackars mig som mådde sådär. Stackars stackars alla tjejer som mår sådär.
Nästa hela journalen handlade om äldre pojkvänner som behandlat mig illa, hur jag inte vågat stå upp för mig själv och hur jag tappat all självrespekt när det kommer till de där männen.
Usch!
Tänk om jag vetat då vad jag vet nu.
Vad skönt det hade varit om jag själv kunnat säga till snart 18-åriga jag att det blir bättre. Det finns andra, snälla killar också. Att inte allt alltid handlar om dem.
Tänkt om jag kunde sett mig själv nu, vad glad jag hade blivit då.
För det blev ju inte så dumt trots allt.
Jag blev inte så dum trots allt!

2011

Det Sorgliga i Att Vara Egenföretagare!

Det fina med att vara sin egen är att man får bestämma allt själv.
I mitt fall var det också skönt att slippa ha en chef eller arbetskollegor att ta hänsyn till.
Jag gillar ju som bekant att vara ensam.

Men det finns också en baksida av det.
Jag har aldrig någon att bolla idéer med. Ingen som är insatt i mitt företag och vet hur hela processen ser ut.
Ingen mer än jag vet hur mycket eller lite uppdrag jag har och ingen blir ledsen ihop med mig när det går dåligt.
Men det värsta är att jag inte heller har någon att jubla ihop med när det går bra.

Det saknar jag.
Väldigt mycket.

öland

Annas Höst!

Snart är det redan oktober!
Just i Oktober har jag massa roligt att se fram emot. Hösten är min absoluta favoritårstid för att man får ha mössa om man vill och helst halsduk näsan jämt.

Den här hösten ska jag:

  • Åka till Stockholm och vara borta i fyra hela nätter och massa dagar utan varken man eller barn. Det är verkligen balsam för själen att åka iväg och bara vara själv en stund. Så glad att jag får göra det då och då.
  • Jag ska på mitt livs första oktoberfest nästa helg. Förvisso i september men det är ju småsaker. Ska bli väldigt kul!
  • Åka båt mitt inne i Stockholm!
  • Gå ut och dansa för första gången på flera år känns det som
  • Jubla över att mitt hår äntligen börjar få lite längd så det inte ser såååå himla bedrövligt ut lägre. Snart den perfekta baskerlängden!
  • Äta lunch med mitt bästa lunchgäng. Vi är fyra tjejer i varierande ålder som tidigare jobbat bredvid varann kan man säga. Älskar de luncherna! Alla kommer in och gormar på någon/något de är förbannade på och sen pratar vi om saken och man får säga precis vad man vill utan att behöva säga förlåt efteråt.
  • Tapetsera källaren och måla trappan gul. Sen ska jag aldrig gå upp därifrån utan bara sitta och titta på hur fint det är.
  • Måla med guldfärg i taket, hur och var ska ni få se sen.
  • Måla en stor tavla åt Värnamo kommun

Så, nu måste jag nog gå och rota fram en lämplig basker ur förrådet!

gudrunsjöden höst IMG_0219 (409x640) IMG_0286 (313x640) blommig

Dagens Lista!

Hittade en perfekt lista hos Hej Regina, så jag lånade den (tack!):

3 saker jag ser fram emot
✎ Min Stockholmsvistelse i oktober. Strosa Stockholm runt på hösten, men roligt sällskap, kan inte komma på nått bättre just nu!
✎ Måla i vår källare i helgen! Kommer bli så stor skillnad när det mossgröna försvinner
✎ När Knut kommer hem med en teckning från dagis

3 saker jag fasar för
✎ Att behöva vara gravid en gång till
✎ Få bort det sista limresterna i källartrappan
✎ Att jag ska ångra mig efter att jag läst min gamla journal

3 saker jag gillar
✎ Komma hem från jobbet när Knut kommer springande och slänger sig om min hals
✎ Äta matlåda, helst med korvstroganoff, framför teen mom på datorn
✎ Hemstickade kläder

3 saker jag inte gillar
✎ Vårt mörka köksgolv, jag önskar mig rödrutigt väldigt innerligt
✎ Oväntade besök som drar ut på tiden när jag egentligen hade planer på något storslaget i min ensamhet
✎ Folk som står för nära när de pratar med en. Backa, förihelvete!

3 saker jag vill
✎ Ha ett badkar i huset
✎ Att Knut ska komma ihåg sin barndom som toppenbra när han blir stor
✎ Åka iväg och bo på hotell med Emil, äta frukost jättelänge och se på tv och dricka vin och äta godis i sängen hela dagen

3 saker jag borde
✎ Städa huset. Alltid.
✎ Teckna beställningar, men väntar på svar innan jag törs fortsätta
✎ Tvätta håret, men det är ju lika skitigt om fem minuter igen så jag orkar inte

3 saker jag kan
✎ Se exakt vilken nyans olika saker har, hur man gör för att blanda den färgen och sådana saker
✎ Sy barnjackor
✎ Laga jättegoda grytor som puttrar i flera timmar

3 saker jag inte kan
✎ Låta bli att bli provocerad när en del vägrar sätta på sina barn annat än supertjejigt eller jättekilligt. Jag vet, alla får göra som de vill, men jag blir irriterad i smyg iallafall
✎ Gå till gymmet. Har ett årskort men har inte varit där på flera månader. Känns som att bestiga mount everest att gå dit
✎ Vara låtsastrevlig

3 saker jag har på hjärnan
✎ Att jag ska på läkarbesök imorgon och ska ha med Knut, som förhoppningsvis är nöjd och lugn
✎ Att det vore vansinnigt gott med en sån där gryta nu
✎ Min långa to-do-lista

3 saker jag pratar om ofta
✎ Pappa
✎ Knut
✎ Livet

3 saker jag önskar mig
✎ En mysig källare dit man kan gå och bara sitta en liten stund
✎ En heldag i sängen
✎ Tjockare hår

3 saker jag blir lugn av
✎ Min familj
✎ Facetime med mamma
✎ Dött batteri på mobilen

3 saker jag blir stressad av
✎ När det knackar på utan att jag väntar besök
✎ Äta ute med barn, speciellt med någon som inte själv har barn
✎ Att mamma bor så långt bort och inte kommer leva i evigheters evighet och jag bara slösar mammatid när jag inte träffar henne varje dag

3 saker jag ska göra i helgen
✎ Måla i källaren
✎ Gå på gårdsfest
✎ Gå på loppis

3 saker jag gjort det senaste
✎ Åt en persika som kladdade ner hela mig och mitt skrivbord
✎ Lyssnade på mammas spellista på spotify med mycket Joan Baez
✎ Gäspade

Pappan & Knuten!

pappaoknutliten
På hösten 2012 var jag gravid och min pappa hade fått ont i magen.
Han var på sjukhuset för kontroller och vi hälsade på med bullar och han blev så rörd att han grät fast det visade han inte förstås.
När vi skulle gå klappade han på min lilla putande mage och sa – Var rädd om den.

En vecka senare fick jag missfall och pappas prover visade på cancer i bukspottskörteln.
Han dog en månad senare.

Jag sörjde för en förlorad pappa och en borttappad bebis. I månader sörjde jag över det. Och ibland gör jag det fortfarande.
Veckan efter midsommar 2013 var jag gravid igen.
Med Knut, fast det visste jag ju inte då.

När Knut kom föddes en annan sorts sorg. Den över att pappa aldrig skulle få se honom, att jag aldrig skulle få ha bilder på dem ihop, att han aldrig skulle få hänga upp gungan i trädet eller ge honom pepparkakor i smyg,

Sen slog det mig, att jag kan faktiskt visst få dem på samma bild. Jag kan teckna den!
Jag har väntat på rätt bild, på rätt tid och på rätt känsla och nu kom den.
Det här blev resultatet.

När pappa blev sjuk spelade Strövtåg i hembygden som mest. Passande eftersom jag är uppväxt just där, i Alsterdalen som de sjunger om.
Så jag döpte bilden till en mening ur den låten: min eviga vaggsång
Knut och morfar.