Anna om Kärleken!

Nu när vi haft en riktigt intensiv period med flytt och att samtidigt vara höggravid så har jag verkligen förstårr storheten med Emil, på riktigt!
Han har verkligen visat sina bästa sidor när jag visat mina sämsta.
När jag ligger och gråter i sängen av utmattning så säger han att han förstår att det är tungt och jobbigt nu, att han kan jobba vidare så kan jag vila.
Han har verkligen fått dra det tunga lasset när jag knappt orkar resa mig upp och han har gjort det utan att gnälla eller klaga det minsta!
Han går till jobbet på morgonen och när han kommer hem så fortsätter han utan att blinka, drar om all el i hela huset, skruvar upp hyllor, hänger upp lampor och packar upp lådor.
Samtidigt åker han och postar mina brev med beställningar och köper blöjpaket så allting ska vara färdigt till den lilla kommer.

Idag när det är alla hjärtans dag och allt så tänkte jag att jag skulle skämma bort honom lite så jag började med att laga lunch till honom och sen packa upp en hel hög med lådor och städa undan lite, diskade två lass med disk och sen bakade jag kanelbullar, för vad är bättre än att komma hem från jobbet när det luktar nybakade bullar?

Jag har gift mig med den ljuvligaste och snällaste och mest underbara mannen som finns och det känns så HIMLA bra att just jag får vara hans fru!
Tack älskade fina Emil för att du tar hand om mig och hjälper till och förstår när du vet att jag inte orkar.
Jag älskar dig mest på denna jord!

IMG_9602 (640x427)

Annas Vår!

Vet ni, nu är det inte så hiskeligt långt kvar tills det är vår!
Som den vinterhatare jag är så är jag hemskt glad att vi nästintill sluppit vinter i år. Speciellt när man ständigt är livrädd för att halka omkull och måste gå ännu mindre myrsteg än jag redan gör.
Vill ju inte skjuta ut den här ungen på asfalten!

Den här våren kommer sannerligen att bli annorlunda från tidigare år!
För bara några år sen satt jag försjunken från december till mars med konstfacks arbetsprover, år ut och år in. När jag väl skickat in dom så var man så trött och nervös att jag aldrig såg skymten till någon vår.
Men de senaste åren har jag lagt ner det där med Konstfack. Det var ett tufft beslut att ge upp en dröm, men jag fick en annan uppfylld istället.
Det är den drömmen som på riktigt tar vid den här våren!

Snart kommer solen tillbaka, jag har sett den smyga fram då och då redan nu. Då syns slipdammet och smutsen på våra golv alldeles extra.
Den här våren är jag så himla glad att vi flyttat till stan, att jag har badplatsen och vattnet bara på promenadavstånd och att jag dessutom ska få dra barnvagnen dit i knastrigt grus.
När man får damma av solglasögonen och skinnjackan, när man plötsligt går i ett par jeans igen och man inte längre behöver den varmaste åkpåsen i vagnen.
Sen, när våren övergår i försommar och vi är föräldralediga ihop ska vi packa filtar och matsäck, ta med Liten på utflykt och äta svettiga ostsmörgåsar vid vårt hemliga ställe, där det är sådär vårljust och kallbrunt. Där du frågade om jag ville bli din resten av livet.
Det stället måste vi visa för Liten.

Tänk va, om bara en månad så är vi där. Du, jag, Liten och våren!

1_MG_7992 IMG_1842 (640x475) IMG_1851 (427x640) IMG_1750 IMG_1720 IMG_1704 (427x640) IMG_1575 (640x427) IMG_1537 (640x481) bild3 IMG_1390 (640x427) IMG_1327 (640x496)

Annas Bästis!

Tänk vilken ynnest att få ha en bästis. En som man vet allting om och som vet precis lika mycket om en själv.
Jag har haft samma bästa kompis så länge jag kan minnas.
Vi bodde på samma gata, med ett hus emellan, vi lånade våra pappors skor, för de gick snabbast att sätta på sig och sprang över till varann varje dag så gruset yrde.
Vi bråkade ibland, men insåg snabbt att det var så tråkigt att vara ovänner så vi blev sams igen.
När vi klädde ut oss var du alltid prinsessa med underkjolen under armarna och jag var bilmekaniker med klarblå sidenskjorta. Alltid samma.
Vi hade våra invanda mönster, ritade vi blev det hundkojor och lekte vi med Barbie var det alltid samma lek.

Vi gick på samma dagis, samma fritids och samma klass. Vi hade likadana tröjor som vi köpt på Ö&B i Töcksfors, brunrandiga som visade magen.
Minns att båda tyckte om att sjunga och att rita så en dag fick vi välja vem som skulle göra vad, du valde sången och jag ritandet.
Nu jobbar jag som illustratör och du går på operahögskolan.
Vi har alltid siktat högt och vi har alltid förstått varann i hur himla snårig och krokig väg det är för att få sin dröm.
Du har varit min stöttepelare när allt rasat och min idol när det gått bra.
Jag har alltid sett upp till dig, för ditt mod och din envishet, för att du aldrig någonsin ger upp och för att du är den konstigaste av alla personer jag mött.

Vi är totalt olika och rörande överens om att vi antagligen aldrig hade blivit vänner i nuläget. Du är en sån som skrattar ditt operaskratt högt på tunnelbanan så alla tittar och som brister ut i sång mitt i en affär. Du skäms aldrig och pratar gärna med främmande människor.
Du är allting jag inte är.

Vi tycker om att äta jättemånga clementiner på rad, sitta på sunkiga ölhak och köpa udda porslin. Vi tycker om att dricka kaffe i små koppar och spela memory.
Vi bor närmare 40 mil ifrån varann, pratar inte så ofta i telefon för du vet att jag inte är någon telefonperson. Men när vi ses, är det som att vi sågs varenda dag. Vi behöver inte fråga och undra vad som hänt, vi vet ändå.
Det spelar ingen roll om vi så skulle bo på olika sidor av jordklotet, så skulle det ändå kännas som att du fortfarande bodde på min gata.

Du är min allra bästa vän, min bättre hälft och den i världen jag skulle göra precis vad som helst för.
Min vapendragare och kompanjon.
Min allra finaste bästis.

Grattis på födelsedagen!

måleri b-640x427 542348_10151488026905166_1604369487_n i-640x427 391243_10151488119485166_1119333368_n silversaga_varnamo2 IMG_7396

Dagens Anna!

Min största skräck när jag blev gravid var att inte kunna fortsätta jobba. Dels för att jag älskar mitt jobb men också för att det helt enkelt är svårt att bara pausa ett år när man är egen företagare.
Sen trodde jag också, i min enfald, att företag skulle bli avskräckta av min stora mage och kommande bebis men det verkar de inte ha blivit alls för jag har hur mycket som helst att göra just nu!
Så roligt!
Det gör att husfixet för min del har fått pausa lite, så där får Emil dra det tunga lasset med flytt och allt just nu medan jag sitter nere på mitt kontor och tecknar så pennorna glöder.

Idag började jag morgonen med frukostmöte med näringslivet i Värnamo. Antagligen mitt sista eftersom nästa möte var på vår beräknade förlossningsdag.
Direkt när jag kom dit möttes jag av en tjej som sa ”åh vad härligt” och jag fattade inte ens att det var mig hon pratade med knappt. Vad är härligt frågade jag och hon pekade på magen.
Konstigt det där, att det alltid antas att det är ”härligt” att vara gravid.
Nej, inte det minsta härligt svarade jag (måste låtit otrevligt, förlåt!)

Men nu är det exakt på dagen en månad kvar, närmare bestämt 28 dagar till liten är beräknad.
Det är ju en fis i rymden om man jämför med hur lång tid den varit inuti.
Jag längtar nästan lika mycket efter min midja som jag längtar efter bebisen, men jag antar att det är så det ska vara såhär på slutet.
Såhär ser jag iallafall ut idag:

IMG_3450

 

* Klänning från Indiska (de har de bästa gravidplaggen, för de är inte gravidplagg utan bara supersköna)
* Kofta från JC som jag använt varje dag sen jag köpte den på rean för 49 kronor, välinvesterade pengar
* Fleecetights

Dagens Porträtt!

Nu var det evigheter sedan jag la upp dagens porträtt, så nu är det verkligen hög tid för det!
Här kommer ett porträtt jag gjort på helt fenomenala Anna Neah!
Tanken är att utveckla denna bild ännu mera sen, men än så länge ser den ut såhär:

Annaneah

Idag har jag pratat med Svenska tecknare om hur jag ska tänka krig ersättning för inte mindre än två nya uppdrag jag fått. Så himla bra att ha någon att fråga som vet vad det handlar om!
Det är ju en djungel det där med prissättning och inte alltid så enkelt.
När det kommer till privatpersoner har jag ett fast pris som jag håller mig till men när det är företag och användarrätt och allt vad det är, då blir det genast lite trixigt men nu hoppas jag att jag är på banan iallafall.

Kul förresten att ni gillade vår inredning! Det går sannerligen framåt i huset och i helgen går det sista flyttlasset och sen BOR vi faktiskt här! Det känns så himla bra, familjen Ileby med eget hus! Vuxenpoängen bara rasar in.
En annan sak som gett mig vuxenpoäng är att jag börjat pensionsspara. Hög tid kan man tycka när man närmar sig trettiostrecket med stormsteg. Men nu är jag iallafall igång, även om pensionen känns en smula avlägsen just nu.

Är Alla Illustratörer?

Jag har tänkt på en sak länge och häromdagen kom frågan upp på forumet Svenska Illustratörer på facebook; när får man kalla sig illustratör?

En mycket bra fråga.
Det känns som att internet och instagram svämmar över av illustratörer. Helt plötsligt är det allas yrken och bara för att man har ett gäng promarkers hemma så kan man plötsligt titulera sig illustratör.
Svenska tecknare, föreningen för Sveriges illustratörer, grafiska formgivare och tecknare har som grundregel att för att få vara medlem ska du ha minst tio publicerade verk under de senaste tre åren.
Illustratörcentrum, som är lite ”snällare” i sin bedömning har fem verk de senaste tre åren.
Detta för att hålla reda på vilka som är illustratörer, som arbetar som det, och vilka som bara gillar att sitta hemma och teckna.
Det är nämligen en himla skillnad!

Jag har jobbat som illustratör, på heltid, i snart två och ett halvt år och haft mitt företag i snart sex år. Jag tycker fortfarande det känns skakigt att titulera mig illustratör! Detta trots att det är det jag lever på och det faktiskt är mitt yrke.
Jag tycker det känns som en ära att få ha en så fin titel, att jag jobbat mig till den och att den har tyngd i sig.
Illustratör, mitt drömyrke sen hur många år som helst!
Men det tog som sagt lång tid innan jag vågade säga att det var det jag var. Tog lång tid att inse att nu lever jag på det, att folk är beredda att betala för det jag gör och lägga sina uppdrag i mina händer.
Jag satt inte längre bara hemma och tecknade för att jag tyckte det var roligt.

Just därför kan det reta mig när folk säger att de är illustratörer utan att ens reflektera över vad det innebär.
Är alla som går på auditions till Idol sångare? Nej. En del sjunger falskt som tusan och man vrider sig i soffan och undrar varför ingen har sagt det till dom tidigare.
Jag kallar mig inte kock fast jag lagar middag en gång om dagen och jag skulle aldrig påstå att jag är frisör bara för att jag kan klippa av någon håret.
Så varför, i hela fridens namn, är det så himla lätt att kalla sig illustratör, bara för att man gillar att teckna?

Illustratör är ingen titel man får med i paketet när man köper rätt sorts pennor!
Det är något fint som man jobbar sig till, utbildar sig till och sliter för!
Sådetså.

annaritar