Jag är ganska van vid att leva utan pengar, jag har råd med det jag måste ha råd med och det är ungefär det.
Men jag lever också efter mottot att man ibland måste få fira, så det ska jag göra nu!

Jag firar att jag om en vecka flyttar in i mitt nya kontor på reklambyrån.
Jag firar att jag överlevt en helvetesvinter där allt som inte fick hända, hände.
Jag firar att det till slut blev vår och sommar, trots att jag aldrig mer trodde det var möjligt.
Jag firar att jag har så mycket uppdrag för tillfället, att jag faktiskt kan andas ut i flera månader (tur att jag inte gav upp!)
Jag firar att min gamla tantcyckel har sett sina bättre dagar och nu ska den bytas ut!

Jag ska alltså köpa en ny cyckel! Det är mitt fir till mig själv, för att jag är så himla bra och stark och överlever och kämpar på trots att det ibland är evg uppförsbacke! Så heja mig!
De här är det jag spanar på:

Tack för alla namnförslag till katterna! Heja er! Tyckte väldigt mycket om Snillet och Blixten, Krut och Tippex! Vi får väl se vad det landar på till slut. jag tyckte nog att kattflickan var en Iris först, men jag vet inte…

Mina veckor framöver är verkligen fullbokade och det känns för ovanlighetens skull väldigt roligt!
Jag brukar bli superstressad av att inte ha någon ledig tid men nu känns det bara roligt.
Håller på med ett stort jobb, att teckna all personal på en tandläkarmottagning (just tandläkare tycks gilla mina bilder), sen är det en massa student och bröllopsbeställningar som vanligt vid den här tiden, jag flänger runt på möten och invigningar, fikar och äter jobbluncher och nästa vecka är det jobbmässa i två dagar där jag ska vara med, mitt i alltihop ska jag flytta ur mitt kontor och in på reklambyrån!

Det känns så himla bra nu. Trodde för några månader sen att jag aldrig skulle kunna bli glad igen, men nu känns det faktiskt så väldigt mycket bättre och jag vet att pappa är med mig precis hela tiden och hejar på och knuffar mig i rätt riktning.
Älskade pappan.

Alltså jag är en ganska negativ person av mig, så jag måste försöka belysa det som är bra, så här kommer dagens bra:

– Sushilunch!
– Möta en kund på stan som säger att han varit i Japan och köpt pennor till mig i present! (bästa sortens kund med andra ord!)
– Matcha prickigt med prickigt, folk vänder sig om och glor. Det är bra.
– När Expressen ringer och frågar om jag vill svara på lite frågor om mina teckningar.
– Sol och att vårat körsbärsträd i trädgården blommar
– Kattungarna, herreminskapare vad söta de där två är! Behöver massor med namnförslag dock, det står helt still!
– Att jag har fått en ny mentor, självaste kulturnämndens ordförande i Värnamo! Inte illa pinkat. Vi dricker kaffe och pratar om viktiga saker.
– Att man snart, väldigt snart, inte behöver strumpbyxor längre.
– Att jag snart flyttar in i mitt nya kontor!
– Få den här bilden skickad från Evelina med texten att jag nog bor där i hennes fantasi! I min fantasi också, älskar allt med den här bilden!

Jag vet inte hur många teckningar jag börjat på för att sen skrynkla ihop och slänga i papperskorgen, hur många ideér som bara försvunnit lika snabbt som de kommit och hur himla trött jag känner mig.
Jag har ingen inspiration att teckna. Alls. Jag har liksom glömt bort hur man gör.

Istället vill jag gå på loppis, tapetsera en byrå, försöka mig på att klä om soffan som Fröken rivit sönder och kanske bara sitta med ryggen mot stentrappan och ta det lugnt.

Jag tänkte att om jag bara går ut och köper nya strumpbyxor så känns det säkert bättre, men kom bara utanför dörren innan jag vände tillbaka in på kontoret. Så nu sitter jag här. Trött och oinspirerad med noll par nya strumpbyxor.
Skit också.

Vi tittar på något som får mitt hjärta att göra åtminstonde ett litet skutt, nämligen de här tre, som sover bredvid min säng på nätterna:

I helgen var jag och Emil i Karlstad och hälsade på mamma. Vi åkte ”finvägen”, dvs över Gränna och Vadstena. Är det soligt så måste ni helt enkelt åka där någon gång för det är så HIMLA fint!

Vi stannade utanför Gränna och hade picknick.

Sen åkte vi vidare och stannade i Askersund och åt äcklig korv.

Men husen var fina!

Speciellt det här, med Mumintorn!

När vi kommit hem till mamma gick vi på promenad.

Emil älskar nämligen ödehus, så jag var tvungen att visa honom mitt bästa!

På fredagen bestämde vi oss för att åka på utflykt till Nygårskällan.

Det är en källa, mitt ute i skogen dit man har gått i massor med hundra år för att dricka iskallt, klart källvatten!

Det ser inte mycket ut för världen, bara ett stort hål där det sipprar upp kristallklart vatten, mitt i allt det bruna.

Vi drack som tusan i hopp om att vi hittat ungdomens källa. Ännu inte klart om det hjälpte eller ej.