Det här är anledningen till att det varit tyst på bloggen: Fröken har fått sina fräknar!

Först kom den här lilla prickiga flickan, som var miniliten!
En timme senare kom nummer två som tyvärr dog på direkten.
Fröken var lite ny på det här med kattungar och fattade inte alls vad hon skulle göra med den lilla tjejen men till slut somnade de båda två mellan mig och Emil i sängen.
På morgonen åkte vi till veterinären då vi misstänkte att det gömde sig ytterligare en unge i Frökens mage.
Medan Fröken åkte in och gjorde kejsarsnitt så fick jag passa lillfisen i behån för att hålla värmen:

Mysigt att ha en liten varm kattbebis innanför tröjan. Efter sisådär tjugo minuter, fick jag även en liten grårandig kattpojke i andra kupan!:

Nu har vi kommit hem, Fröken börjar fatta galoppen hur man gör med kattungar (trots att hon fortfarande är lite yr i bollen) och nu är alla glada och nöjda och vääääääldigt söta då förstås!

Alltså jag visste ju att ni var bra och sådär, men inte att ni var SÅ bra! Tusen tack för alla fina och sorgliga och hjälpande historier i tidigare inlägg och tack för alla fina mail!
Hoppas era kommentarer kan hjälpa varanda, det fick iallafall mig att slappna av ordentligt, så återigen: TACK!

Och till alla er som är vänner, familj eller bara random people som vill hjälpa till, säg inte ”försök att inte tänka på det så mycket, så går det ska du se”. Det är verkligen lättare sagt än gjort och tyvärr inte till någon som helst nytta. Säkerligen sant dock, men hjälper inte ändå. Så försök låta bli att säga så, då blir man bara ännu mer stressad.
Som att säga till någon som fått benet avslitet, att försök att inte tänka så mycket på det, så växer det säkert ut ett nytt.
Lättare sagt än gjort.

Nu ger vi oss tusan på att det här ska gå och gör det inte det, så får jag dricka öl på Gotland istället och det är ju inte fy skam det heller!

Tro det eller ej, men det blir förhoppningsvis en sommar även i år! När svensk sommar är som bäst ser jag ingen som helst anledning att åka utomlands.
Först går man och väntar och längtar hela året och sen när den väl kommer, då drar man till Mallorca! Nej tack.

Vi har redan bokat in vår semester för i år, vi ska nämligen cykla på Gotland med våra bästisar Vestis och John! Inte nog med det, vi ska cykla tandemcykel dessutom! (så att jag bara kan sitta där bak med fötterna i luften och ha det gött, fast säg inte det till Emil)
Vi ska bo i tält, dricka solljummen öl ur ryggsäcken, ha blommor i håret och fladdrande klänningar.
SOM jag längtar!
Jag har aldrig varit på Gotland och om det är hälften så fint som Öland så kommer det vara ljuvligt.
Hoppas bara att vi missar Stockholmsveckan, det känns som det skulle ge en väldigt skev bild av Gotland om man jämför med den som jag har i huvudet.
Fulla Stockholmare i kaptenshatt känns som raka motsatsen till min drömsemester om man säger så.
Jag vill ha ängar, loppis och tystnad.
Det hoppas vi på.

Jag flyttade in i mitt kontor för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det var mitt livs bästa beslut!

När man jobbar som frilans illustratör, eller frilans överhuvud taget, så sitter man mycket själv.
Jag hade mitt kontor hemma, träffade ingen, såg ingen, kunde sitta i mjukisbyxor i veckor utan att någon brydde sig.

Sen skaffade jag mitt kontor och har älskat varje minut av det! Det är stökigt, färgglatt och framförallt: MITT!
Det är en jädra skillnad att kunna gå till jobbet, även om man gör samma saker som när man jobbade hemifrån. Man måste klä på sig, duscha, träffa folk och dricka morgonkaffe ihop med andra.
Men nu kände jag att det var dags för förändring. Jag funderade lite på om jag skulle flytta hem igen, men med skräckblandad förtjusning bör tilläggas. Jag provade några dagar, men vips så satt jag där i mjukisbyxorna igen. Så nej, att flytta hem var inget alternativ.
Så jag kollade på andra lokaler, andra rum och andra kontor. Men antingen var det för avsides, för dyrt eller för ensamt.

Men igår blev det bestämt! Efter semestern flyttar jag och mitt lilla företag in på reklambyrån XXL som ligger mitt i stan och jag får sitta ihop med andra kreativa människor och slipper sitta ensam!
Jag kommer då sitta mer öppet än jag gör nu, men också med mer likasinnade personer.
Jag kommer fortfarande vara Anna Ritar, jag tillhör inte reklambyrån på något sätt utan hyr min plats där. Så jag är fortfarande min egen och får jobba med vem jag vill och hur jag vill. Det är med andra ord en riktig win-win situation!

Nu känns det helt plötsligt jättespännande att gå till jobbet igen, jag tror det här var förändringen jag behövde!
Det enda sorgliga är, att jag hann komma så långt att jag tog upp telefonen och skulle ringa till pappa och berätta, innan jag kom på att det inte gick.
Han sa alltid att jag borde sitta på en reklambyrå. Så tack pappa, om du nu hade något finger med i spelet!