Något som varit till min fördel hela mitt liv och inte minst sen jag blev egen företagare är att jag helt saknar respekt för auktoriteter.
Jag bryr mig inte minsta om du är stadsminister eller sopgubbe, jag har inga som helst problem med att prata med professorer och högt uppsatta chefer och jag pratar på precis samma sätt med dom som jag gör med mina vänner.
Jag pratade tex om att ”en stor kuk är en klen tröst i en fattig familj” på en jobbintervju hos Gudrun Sjödén och jag drack vin ihop med min professor på universitetet.
Detta gör att jag ofta blir omtyckt då jag inte fjäskar eller slickar någons fötter (detta kan dock också leda till rakt motsatt effekt om personen i fråga gärna VILL att man fjäskar, då hamnar jag långt ner på ”gilla-listan”)
Högt uppsatta män har jag märkt speciellt gillar att jag är som vanligt, att jag inte är det minsta blyg och ganska gå-på-ig.
Det har gett mig massor av roliga uppdrag och jobb genom åren och framförallt väldigt fina kontakter.
Det finns alltid sådana som gör precis som de blir tillsagda, aldrig vågar säga emot eller uttrycka en åsikt bara för att man pratar med ”chefen”. Det är idiotiskt, du förtjänar precis lika mycket respekt som dom, oavsett lön, kön eller position.
Jag läste något en gång som jag brukar tänka på när jag ska träffa någon som anses lite ”märkvärdig”, att han blir inte större jordhög han än jag.
Tänk på det nästa gång, då känner man sig självsäker och stark och tar ingen skit!
