Elin har varit här hela helgen, vilket har inneburit Erikshjälpen, sushi, vin, brädspel och givetvis: tatueringar!
Jag gjorde inte mindre än tre stycken på hennes arm.
Så nu är hon märkt för livet och jag, jag har gjort min första svala!

Här är lite fler tatueriingar jag gjort på sista tiden, det börjar gå framåt och jag börjar NÄSTAN känna mig varm i kläderna, även om det går lååååååååångsamt och jag plågar mina stackars kunder längre än de vana tatuerarna.

Imorgon ska jag äntligen få göra Beatles, yellow submarine-ubåt! Så himla roligt.

Tack till alla modiga människor, eller knäppa människor kanske man ska säga, som är dumma nog att lita på mig! Ni är fantastiska! Utan era kroppsdelar och ert mod hade det här aldrig gått!
Jag ska tillägna flera kapitel av mina memoarer till er!

Idag var en sån dag allting känns som klister. Hela dagen har segat sig fram och jag har varit på allt annat än bra humör.
Det har egentligen varit så en gansla lång stund nu.
Att lära sig något nytt är otroligt utmanande och inte alltid det roligaste man kan göra.
Jag kan teckna, fattar hur man ska dra linjer och få till skuggor och toningar, men att göra samma sak med en tatueringsmaskin är inte det enklaste.
Att ha en färdig bild och sen inte kunna överföra den till hud är otroligt frustrerande.
Att gå från något man är grym på, till något man inte behärskar alls, är tuffare än jag trott.
Ibland blir jag alldeles gråtfärdig, för att det är svårt och trögt och att jag inte förstår.
Jag kan sitta där och glo på min stol och undra vad fan jag gett mig in på. Jag blir livrädd varje gång jag måste sätta nålen i någon, känner att jag bara vill lämna över skissen och sen springa och gömma mig.
Jag kan inte det här, vad har jag gett mig in på och hur hamnade jag här?
Så har jag känt hela dagen. Kanske borde jag ge upp.
Men jag är inte den som ger upp, jag ska ta mig fan behärska den här maskinen om det så är det sista jag gör.
Men ibland är det bara så svårt att inse sina begränsningar.

(idag lyfte en av tatuerarna mig för att räta ut ryggen, det smällde till så högt att det hördes i hela studion. Sen dess har jag knappt kännt någonting av det onda)

Här är den, helt färdig och alldeles alldeles underbar!
Lite rosor, lite himmel, lite ram och mycket mamma!
Jag älskar den, ska aldrig ha långärmat mer i hela mitt liv!

Tack, världens bästa Jojje för universums finaste tatuering!

Igår fyllde vi i lite färg i pinup tatueringen, dock långt ifrån färdig än och ser mest svullen och läskig ut på den här bilden. Men ändå. Ni förstår principen.

Igår spöade jag hela tatueringsgänget i bowling! Det är konstigt att vara ute ihop med folk som är tatuerade från topp till tå, man blir bemött på ett helt annat sätt, folk tittar snett och tycker att vi är världens freaks. Killar vill slåss och visa sig häftiga och folk behandlar en som om man vore kriminell.
Igår fick vi inte ens köpa öl av bartendern.
Men jag antar att det bara är att vänja sig, JAG är ju inte så farligt tatuerad, men ändå.
Känns konstigt att man skulle bli någon annan bara för att man får lite färg på kroppen, men det är väl som det är.
VI hade iallafall himla roligt och jag är glad att jag får vara med i den lilla färgglada tatueringsfamiljen! Sen får folk tycka vad de vill.

Igår gick jag som vanligt och kollade på bebiskläder (det är min hemliga hobby) men jag har aldrig någonsin fallit för frestelsen att köpa nått eftersom jag inte har någon bulle i ugnen och inte är direkt på gång att ha det heller.
Men igår föll jag handlöst, vem kan motstå en body i storlek 56 med kanlebullar på?!
Inte jag iallafall!
Emil suckade mest när jag visade den, får väl ha den på Allis om inte annat.
Världens sötaste lilla klädesplagg! (bodyn kommer från Lindex)

Jag måste väl börja med att säga förlåt till både min mamma och pappa som absolut inte tycker jag borde ha fler tatueringar. Så förlåt.
Men jag älskar den sååååå himla mycket och den blev bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig!
Bilden föreställer min alldeles egna, fina, världsbästa mamma och nu sitter den där på min arm, för all framtid.
Känns skönt när man alltid är 35 mil ifrån varann att alltid veta att jag har henne med mig, precis bredvid hjärtat och alltid sitter hon där och håller koll på mig!
(det gick ju sådär med kollen eftersom hon inte lyckades avråda mig från det här)
Den är inte riktigt färdig än, alla rosorna ska få färg, bladen ska bli gröna och lite pill ska till.
Men jag älskar den redan. Oerhört, galet, fantastiskt duktiga Jojje har gjort den, på Hell Yeah Tattoo.
Så förlåt igen mamma, men jag gjorde den för att jag älskar dig mest av allt i hela världen!