Tänkte vi skulle rota lite i arkivet och hitta de teckningar jag gjort för lääääängesen men som ändå var mina favoriter då. Vissa av dom tycker jag fortfarande mycket om. Då var mina konturer livsviktiga och numera gör jag närstan aldrig bildern med konturer längre. Tänk vad mycket som ändå händer på några år när man övar konstant. Kul att se tycker jag! Vi kikar:
Kunde inte bestämma mig för om den mörka eller ljusa var bäst, så visar båda (fast lutar nog åt den ljusa….)
Jag har i alla fall tecknat mig själv som Pennywise från filmen It. Har ni sett den?
Jag har sett den och vissa scener var sjukt äckliga och andra bara rent fåniga, men jag tycker ändå att clownen såg ännu läskigare ut i den gamla versionen, den som är från 80-talet nångång. Eller så är det för att jag var mycket yngre när jag såg den?
Jag var i alla fall på bio för några veckor sen och såg den här och skulle sen cykla ensam hem runt 22 tiden på kvällen. Cyklade i 300 kilometer i timmen hem vill jag lova!
Det här att kombinera att teckna självporträtt med att bli olika karaktärer är ju otroligt rolig och väldigt inspirerande.
Jag älskar ju att teckna självporträtt.
Har tidigare tecknat mig själv som Megaman tex:
En gång för väldigt många år sedan, tecknade jag mig själv som en fiskskål (innovativt kan jag ändå tycka såhär i efterhand)
Blev så inspirerad av clownporträttet att jag nu känner att jag vill göra fler, men jag behöver förslag på vem jag ska bli nästa gång!
Hit me med era bästa förslag!
Pjuh, nu är jag hemma i Småland igen efter två helgalna dagar i Stockholm. Känns nästan som jag bara drömt det! Tur jag har vittnen haha!
Vi tar det från början.
Jag och Emil anlände till Stockholm i torsdags och gick direkt till Story hotel där vi skulle bo (och ha festen)
När vi satt och åt lunch fick jag ett sms från min kompis att Stockholm var terrorhotat och högsta beredskap insatt.
Ungefär här fick jag panik och började skicka sms hem till min faster som passade Knut att hon var tvungen att lova att älska ihjäl honom om nått hände.
Fy sådana sms vill man verkligen inte skicka!
När vi samlat oss lite gick vi till Rabén & Sjögren för att hämta mina originalteckningar till Fislandet.
Så fint ändå, att få tillbaka allihop i en mapp där det står ”hanteras varsamt”. Där i ligger den. Min första bok.
Stor känsla.
Jag ÄLSKAR att vara på förlaget, de är så himla gulliga och ger alltid Knut en massa böcker, så man får mycket att kånka på när man går därifrån.
Jag och Emil bestämde oss för att fira med en öl i gamla stan.
Vi fick snart sällskap av Johan också, så vi satt där och glömde alldeles bort tiden så sen fick vi springa tillbaka till hotellet!
Klockan fyra var vi på plats på Ling Longs innergård där vår releasefest skulle äga rum.
Allting va sjöblött efter en rejäl regnskur så vi fick torka av hela stället och sen börja piffa.
Vi riggade upp med en himla massa böcker, vilket va tur för vi sålde allihop! Förlaget hade fixat Fislandet-klistermärken och Emil packade godispåsar för glatta livet.
Vi hade oändliga mängder godis, chips, osbågar och rosévin. Allt för att verkligen få känslan för hur bra man har det i Fislandet. Rabén & Sjögren hade fixat så fina planscher till oss också.
Ett styck skitnervös tjej. Check.
Fast peppad och en smula mallig också förstås.
Övertaggade debutanter med magarna fulla av fjärilar.
Och en väldigt stolt man förstås. Emil va så himla bra, gick runt och städade, fixade med godispåsarna och styrde upp allting. Sånt gillar man ju!
Sen började det komma folk! Här står jag med kvällens första gäst Kristian Luuk! Försökte spela cool men vet inte riktigt om det lyckades.
Sen var signeringen i full gång!
Kvällens finaste var ändå de här två, som började läsa boken direkt.
Min bästa kompis dök upp, med en 1,5 liters champagneflaska! Hon vet hur man firar hon!
Sen myllrade det in folk och vi hade kö till signeringen resten av kvällen!
Kvällens roligaste, utan tvekan Agneta Sjödin! Hon var inte alls som jag trodde hon skulle vara. Hon köpte en bok, tillägnade den till sig själv och ville att vi skulle signera med ”fan vad snygg du är ikväll”. Haha, älskar´t!
Den här gulliga tjejen hade klätt sig precis som Märta och dessutom satt upp håret likadant. Så fint!
Sen var det dags för kvällens värsta, nämligen hålla tal. Här är dessutom vår fantastiska redaktör Sofia. Som vi gillar henne alltså! Mikrofonpratandet gick över förväntan och va faktiskt inte ens farligt, fast jag hade målat upp alla möjliga tänkbara skräckscenarion i huvudet innan.
Att känns att jag hade mitt crew med mig, precis bakom hela kvällen gjorde allting så himla mycket lättare. Att känna att de stöttar och hejar på hela tiden är ovärderligt! Tusen tack Emil, Johan, Mathias och Rebecca för att ni var där och höll mig om ryggen.
Vi signerade böcker konstant i tre timmar och kön tycktes aldrig ta slut! Så himla storslagen känsla ändå!
Cissi fick kvällens bästa present, en burk som tre barn fisit i, med tillhörande polaroidbilder på när dom gjorde det! Så klockren grej!
Efteråt hade vi egentligen planer att äta middag med Cissi och hennes kille, men jag var så hög på livet just då att jag helt enkelt inte kunde sitta still, så jag avbokade middagen och tog mitt gäng under armen och gick ut i Stockholmsnatten.
Tack alla inblandade för att ni kom, för alla fina presenter och allt beröm ni öste över oss. Tack!
Det här var utan tvekan en av de bästa kvällarna i mitt liv!
Hörrni, imorgon ska jag och Cissi ha releasefest för Fislandet!
Då passar vi även på att sälja och signera en hel hög med böcker, så vill ni träffa oss, ha er bok signerad eller bara säga hej så finns vi på Story Hotel i Stockholm imorgon klockan 18-20!
Ni som läst den här bloggen länge vet att det här är någon form av unikt tillfälle för min del då jag aldrig gör sånt här annars.
Att träffa folk, mingla och socialisera är ju liksom inte min paradgren som ni säkert vet.
Så passa på att komma dit vettja, så slipper jag känna mig dum!
Nu är boken Fislandet släppt med buller och bång kan man lugnt säga!
Det känns nästan som jag är mitt i en dröm, så overkligt att mitt namn plötsligt hörs och syns överallt. Tänk om femtonåriga Anna hade vetat det här!
Igår var Cissi med på Nyhetsmorgon på TV4, klippet kan ni se här och mina bilder fick en stund i rampljuset.
Så surrealistisk känsla att höra Tilde De Paula säga mitt namn!
Cissi är ju verkligen otrolig på att berätta om boken och det är såklart sån himla lyx att släppa en bok med henne, som syns överallt. Är evigt tacksam att hon ville ha med mig på det här tåget.
Igår stegade Fislandet in på första plats på Adlibris topplista också! Så himla roligt! Nypa-sig-i-armen-roligt till och med!
Jag är så JÄVLA (ursäkta språket) glad över allt det här!
Men samtidigt känner jag en liten sorg för jag vet att den som hade varit absolut allra stoltast inte är här.
Min pappa var stolt som en tupp när jag ställde ut mina bilder på en hembygdsgård när jag var ung, där det enda kravet för att få vara med var att man bodde i den lilla byn.
Tänk då hur stolt han hade varit nu!
Hoppas han ser allt det här ändå, fast lite från ovan.
TACK, tack, tack till alla ni som köpt boken! Hoppas ni gillar den!
Josefina var en av de första personerna jag la märkte till när jag flyttade till Värnamo för nio (!!) år sen. Tyckte hon var det snyggaste jag sett.
Sen kom hon fram till mig en gång när jag var ute och sa att hon älskade min blogg. Jag kontrade med att säga att jag älskar henne.
Sen en vacker dag dök hon upp utanför mitt kontorsfönster och hade börjat jobba här, i rummet bredvid mitt!
Så då kunde vi ju faktiskt bli vänner på riktigt.
Jag har tecknat Jossan många gånger, för jag tycker fortfarande att hon är den snyggaste person jag mött.
Härom dagen gjorde jag det igen:
Såhär har de tidigare bilderna sett ut, en hyffsat ny och en som är väääääääldigt gammal. Som var en del av när jag tecknade landskapsflickorna om ni minns det? Roligt ändå att jämför gamla bilder med nya tycker jag. Lite har det trots allt hänt sen dess.
