Idag var första gången på flera veckor som jag satte mig ner och gjorde en illustration som inte var arbetsprov, beställning eller jobb. Som bara blev till för att jag kände för det.
Tittade i min inspirationsmapp på datorn och hittade en bild jag sparat på vintageportalens hår. Så den fick agera förlaga till dagens porträtt!

I helgen ska jag åka finlandsfärja. Det är premiär för mig. Jag är livrädd för båtar, ser stora svata iskalla hav framför mig och en båt som försvinner iväg utan att märka att jag trillat över bord, jag ser spyor överallt och en gungande båt och jag ser alldeles för fulla sextonåringar och ingenstans att fly.
Men kanske blir det en sån där sak som blir rolig bara för att jag inte har några förväntningar?
Jag hoppas på det.
Det är Emils jobb som bjuder, därför jag följer med. Annars hade jag aldrig satt min fot på en färja.

Någon som åkt som kan lugna mig lite och säga att det inte är så hemskt som jag tror?

Igår hade vi kroki i skolan. Det är mitt absoluta favoritämne och jag önskar jag hade det en timme varje dag! Man kan omöjligt bli fullärd och det är lika spännande att se vad som händer med ens bilder varje gång.
Den här gången målade jag med en vässad blompinne doppad i flytande tusch.
Här är mina fyra favoriter.
Alla bilderna är gjorda på en minut vardera.

Idag släppte Beckmans sina arbetsprover. Jag förstår varför det anses vara en elitskola.
Det är inga uppgifter man slänger ihop på en kvart precis, de är skrämmande, jättetsora, livsfarliga och väldigt utmanande.
Men det är väl det som är poängen, att man ska få svettas, ha ont i magen och känna ångesten krypa längs ryggen?
Det är ju det som är arbetsprocessen, sen när man väl är klar kan man hälla upp ett stort glas rödvin, lägga upp fötterna i soffan och bara njuta av att man överlevde.

Ni frågar mig när ni får se mina arbetsprover till Konstfack och svaret är nog tyvärr: aldrig.
Av flera anledningar. Det är för det första otroligt utlämnande att visa sina arbetsprover, för mig är det något heligt. Nästan som att visa sig helt naken i ett rum med dålig belysning.
Sen vill jag inte grusa några förhoppningar. Jag vill att alla åtminstonde ska få TRO att de kan komma in på Konstfack, på samma sätt som jag alltid trott. Så om jag inte kommer in och sedan visar kanske jag skrämmer folk från att söka…..eller jag vet inte.
Om jag skulle komma in skulle det självklart kännas mer okej att visa proverna, men jag tror ändå jag låter bli. Jag vet själv när man sett vad andra gjort och fått den där klumpen i magen att man inte gjorde tillräckligt.
Om jag kan få en enda person att slippa den känslan så är jag nöjd.
Det känns som jag visar nästan allt i mitt liv i den här bloggen. Så en sak kan jag få ha för mig själv.
Om den enda saken ska vara arbetsproverna, så väljer jag det.
Hoppas ni förstår.

Jag var äntligen klar med arbetsproverna, stod där med det färdiga paketet framför mig och bara stirrade.
Då hörde jag Allis jama alldeles förskräckligt så jag gick ut och kände världens brandlukt!
Mitt hjärta slog i 180! Ska jag brinna upp nu, precis när proverna är klara och vad fan ska jag bära Allis i?!
Jag ringde min faster mer eller mindre panikslagen (hon är hyresvärd i mitt hus) fick henne att skicka dit någon som måste kolla vad det är som brinner!
Jag slängde på mig en munktröja och mössa och sprang ut i trapphuset och luktade och såg om det fanns rök någonstans. Sen ett snabbt beslut, tillbaka till lägenheten och ta arbetsproverna under armen.
Sen gick jag till posten (längst ner i vårt hus) postade arbetsproverna och sprang sen hem till Allis igen!
Vid den tidpunkten hade de hittat vad felet va. Det bor närmligen fyra kineser i en lägenhet på 25 kvardrat (min gamla) mitt emot oss och de hade glömt nått på plattan.

Så nu sitter vi här jag och Allis, en smulaskakade och vi luktar eld. Men nu är iallafall mina arbetsprover på väg!

Dagens porträtt blir en målad version för en gångs skull. Denna är målad i flytande, sepiafärgad tusch. Tack igen till Janna för all fantastisk inspiration!

Tack till er som kommenterar också, ni är verkligen så himla bra. Dagen kan börja skit men sen när man läser era fina kommentarer så blir man alldeles varm inombords! Att folk orkar ta sig tid och kommentera, det är fint tycker jag!

Igår bjöd Emil mig på lyxmat framför tvn. Serranoskinka, kycklingvingar, fetaost, mozzarella, nybakad bröd, oliver och tomat. Med apelsinkrokant till efterrätt. Dte va precis vad jag behövde.
Dock var det inte vad mitt magsår behövde som protesterade vilt och jag hade så ont i magen så jag trodde jag skulle gå av på mitten när jag skulle somna.
Drömde hemska mardrömmar hela natten och vaknade med en alldeles öm mage som inte går att räta ut ordentligt utan att skrika.

Min mage pallar ingen stress alls. Arbetsprover är den högsta formen av stress jag utsätter min stackars mage för. Jag gör det gång på gång på gång så jag förstår att den protesterar.
Konstfack borde ta in mig bara av den aledningen, för att skona min mage.

Jag tjatar om dessa prover, men det upptar så himla mycket tid och är så intensivt just nu i slutet. Det sista är snart på plats och de står där uppradade.
Jag önskar jag fick visa dom för någon som förstod sig på sånt här. Emil såg mest ut som jag va spritt språngande galen när jag visade vad jag gjort. Han svarade bara ”det blir nog bra du”.

Det saknar jag i den här stan, någon som verkligen vet vad jag sysslar med. Känns inte riktigt som någon förstår.

Kanske visar jag er mina prover en vacker dag, men än sålänge håller jag det för mig själv och försöker analysera och se det utifrån på bästa sätt, även om det mest är ett virr varr just nu.

Snart är det dags att hugga tänderna i Beckmans ansökningen också. Skam den som ger sig.