Anna och Oljemåleriet!

Sen jag började jobba heltid med tecknandet så har jag inte haft någon tid över till att måla längre.
Ibland kommer det över mig en enormt saknad efter just måleri.
Låta det ta tid, ändra och byta ut saker, känna lukten av färgen, blanda den perfekta nyansen, kladda och få sitta länge och glömma bort allt runt omkring.
Förr målade jag jättemycket i olja och jag funderar på att försöka ge mig till att göra det igen.
Dels kanske lägga till det i ”sortimentet” att man kan få beställa porträtt även i olja (då blir dock prisbilden en helt annan) och kanske att jag ska ta hit mina färger och mitt staffli, så när andan faller på kan jag tillåta mig själv att sitta en timme eller två med måleriet.

Jag följer en himla massa konstnärer på instagram och blir alltid så himla inspirerad när jag ser hur de sitter och petar med en jättemålning.
Hmmm….tål att tänkas på helt klart.

DIGITAL CAMERA

7bb016_8f244e93fbcf362a4952dff6ffaffac9.jpg_512 7bb016_91c4e29d80f58d67c13f2538196b49f2.jpg_512 7bb016_6179182d7ff95a49653a03d259d56506.jpg_512 7bb016_a5fabe188294f510f2bdcfab13fb27d8.jpg_512

DIGITAL CAMERA

7bb016_ec91bcf67e82f08ea2e7d4a21615e5d3.jpg_512

DIGITAL CAMERA

camping IMG_09411 thumbA571 thumbA745

 

Annas Februari!

Nu är det februari, wiho! Ett steg närmare våren!
Det har NÄSTAN börjat kännas lite vårigt i luften här så mycket att jag promenerade med Knut till förskolan imorse istället för att åka bil. Knastrigt grus och en unge som sa: fem, sex, sju, åtta, nio, tio. Hela vägen till dagis (det är det roligaste som finns just nu, att räkna eller säga vilken färg det är på olika saker)

Årets februari är vansinnigt stressig för min del. Har fått in massor med företagsbeställningar och de har oftast mycket kortare deadline än till privatpersoner så jag måste jobba på ordentligt, dessutom åker jag till Karlstad på fredag för att hjälpa mamma att rensa i huset (och måste teckna på kvällarna samtidigt för att det ska kunna gå ihop) Nästa fredag tar jag en blixtvisit i Stockholm, bara över dagen för mer hinns inte med tyvärr. Ska träffa Cissi Forss och steg två i vårt projekt ska sättas igång, så himla spännande och nervöst!
Sen tillbaka till Karlstad, husvisning och sen vidare till Värnamo där Knut fyller två år!
Sen kalas för honom och som grädde på moset är vi bjudna på 90-talsfest samma helg.
Sen, sen är det mars och då ska jag fylla år och förhoppningsvis andas lite mer än nu.

Ceciliaforss2

Dagens Stad!

Jag fick en beställning som för en gångs skull inte var ett porträtt. Jag fick frågan om jag kunde teckna en viss bro, i svartvitt.
Dels tecknar jag typ aldrig landskap och ännu mer sällan tecknar jag i svartvitt, så det var väldigt roligt att få göra något annat för omväxlings skull.
Nu fick jag blodad tand och vill teckna Stockholms brokiga hus på samma sätt, kanske ett tivoli eller något från Värmland? Vad som helst, bara det är hus med många små fönster.

stad

Dagens Porträtt!

Jag har fått nya möbler i min ateljé (string, yaay!) så när jag rensade och slängde bland alla papper och pennor så hittade jag en hög med färgade papper.
Jag var såklart genast tvungen att teckna ett porträtt med färgad bakgrund. Använde min polychromos-pennor och ett turkosgrönt papper.
Rotade igenom min inspirationsmapp och hittade en bild på Veronica Maggio, sagt och gjort, såhär blev resultatet! (har ni förresten hört Maggios låt från Jill´s veranda ”look at miss Ohio”? Det bästa jag hört på evigheter, lyssna nu genast på den!)

maggio

Dagens Porträtt!

När inspirationen är på topp, man har nya otorra pennor, ett stort, tjockt A3 papper och bra musik.
Då blir det såhär bra!

josefina

Dagens Porträtt!

För sisådär tio år sedan var jag på officersbal i Stockholm. Efter själva balen gick vi till Berns och där i minglet minns jag att jag såg Daniel Breitholtz och jag tänkte att åhhh snälla se mig, säg hej, vad som helst!
Det var i Idol-tider och han var såklart omåttligt poppis så varför han skulle pratat med mig vet jag inte. Det gjorde han ju förvisso inte heller.
Några år senare tipsade han om mig på sin Twitter, bara sådär och jag blev så himla starstrucked.
Igår köpte han en av mina teckningar.
Det känns nästan som att jag vunnit Idol eller i alla fall som att han hade sagt hej den där kvällen på Berns.
Som en milstolpe.

Nästan samma känsla som att veta att Henrik Schyffert, som vi satt hemma i min bästis soffa och skrattade åt i Nile City när jag var ung, numera har en av mina teckningar på sin vägg.
Det känns liksom bra i magen.

Det tänker jag på ibland, när jag känner att jag är sämst på alla sätt och vis.
Att så jävla illa pinkad är jag nog inte ändå.

elis