Just nu är det min mest hektiska period på året med alla julbeställningar. Dessutom får jag ju inte visa något jag gör för er, så himla tråkigt att behöva vänta, det är inte min grej!
Men mitt bland alla julbeställningar så fick jag in en födelsedagsbeställning och nu har födelsedagen passerat så jag kan visa er!
Förut tyckte jag det var så himla svårt att teckna barn, men sen jag själv fick barn känns det som jag förstår anatomin lite bättre och nu tycker jag nästan att det är roligast att teckna barn (och gamla)
De blir ju så söta, som små bokmärksänglar nästan.
Den här teckningen var ett rent nöje att göra, hoppas han som fick den blev glad!

Nästan dagligen får jag kommentarer om talang, begåvning och någon slags medfödd gåva.
Detta stämmer såklart inte och jag blir alltid lite provocerad av det, trots att jag vet att det bara är välmenat.
Men jag sliter verkligen, övar och övar, försöker ta ut svängarna och testa nya grejer. Jag testar nya pennor, olika papper, gör miljarder misslyckade försök men jag lär mig hela tiden.
Att då säga att det är något medfött gör mig lite ledsen, det förminskar allt jobb jag lägger ner.
Det känns också lite nedvärderande mot yrket, att bara vissa kan bli det. De som föddes med det.
Jag tror aldrig man hade sagt till Ingvar Kamprad att han fötts med en talang att hitta på platta paket, att det nog är en ärftlig gen som gör att man kan bygga massvis med varuhus och leva livet.
Han har väl jobbat för det som vem som helst!

Visst tror jag att det finns en liten del medfött, kanske intresset för att teckna är ärftligt? Men ett intresse stannar vid att vara just ett intresse om man inte nöter in det, lägger otaliga timmar och månader och år på det. Det är ju först då man blir riktigt bra.
Hade jag lagt all den tid jag lagt på att teckna på att spela gitarr tex, hade jag varit grym på det också. Då hade jag helt plötsligt varit född med ”spela-gitarr-genen”.
Jag tror det är ett sätt att skylla ifrån sig att prata om talang istället för att se vad som ligger bakom.

Hörde något att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något.
10 000 timmar för att ”födas med en talang”.

Förra veckan tecknade jag Fredrik. den berömda mäklaren.
Han har ett typiskt ”roligt-att-teckna-ansikte”. Vissa sådana kan jag se på stan och bara få ett sug efter att få teckna. När dragen är tydliga, då går min teckningsnerv igång.

Jag älskar Fredrik och älskar det programmet Million dollar listing.
Så framgångsrik ska jag också bli någon gång.
Men man måste ju börja någonstans.
Så jag börjar med Fredrik!

Update: Fredrik la precis ut porträttet på sin instagram: fredrikeklundny
Tack snälla du, you made my day!

I tre år har jag tecknat julkort åt Bygga och i år blev jag sugen på att göra lite annorlunda.
Jag ville ha lite gammaldags feeling och att det skulle kännas riktigt juligt, så jag målade i akvarell!
Akvarell är lite knixigt och är inte riktigt inom min comfortzone men det gör det ju också himla roligt.
Såhär blev resultatet:

De två tidigare har sett ut såhär:

Igår satt vi några stycken och pratade om våra drömmar och mål.
Om hur man omedvetet sätter käppar i sina egna hjul genom att tänka att det inte går eller verkar för krångligt eller omöjligt.
Jag hade ett möte med min mentor i somras och plötsligt klickade något i mitt huvud. Kan inte riktigt förklara vad som hände men det var som att trycka på en knapp.
Jag ändrade inställning helt, siktade mot nya mål och ändrade min tankesätt och sen dess har det gått så himla bra.
Jag tog bort alla mina mentala pinnar som jag envisades med att fälla mig själv med och nu känns det så himla mycket bättre.

Kom att tänka på det igår, när vi pratade. De andra var nystartade företag, precis i början och jag har ändå hållit på sen 2008 (!!) så jag kände mig riktigt världsvan.
Min dröm när jag var liten, runt 10-12 år typ, var att få jobba som konstnär. Bara få måla och teckna hela dagarna men jag visste ju ändå någonstans att sådana jobb knappt fanns på riktigt.
Men någonstans i mitt undermedvetna har jag ändå hela tiden jobbat mot det målet. Gått utbildningar och gjort val i livet som har lett mig på rätt väg. Det har varit krokigt och snårigt då och då men nu är jag här.
Jag klarade det.
Jag lever min egen dröm!

Men har man uppnått ett mål är det dags att sätta ett nytt och jag siktar högt.
Vad jag drömmer om nu håller jag för mig själv, känns som drömmar så lätt grusas om man vädrar dom för ofta.Men jag är tacksam. Så evinnerligt tacksam att det här är min vardag.

Jag får många kommentarer om att jag är begåvad, eller att jag fött med en talang. Det gör mig lite provocerad för jag föddes inte med någonting mer än möjligtvis ett intresse för att måla.
Jag har tecknat otaliga timmar, hellre suttit hemma med mina pennor än lekt med kompisar. Alltid önskat mig nya ritgrejer i julklapp och på födelsedagar. Haft stöttande föräldrar som jublat och hejat på.
Så nej, jag har inte fötts med någon extra ordinär begåvning.
Men jag har övat. Så in i helvete har jag övat. Då kommer ”begåvningen” på köpet.

Som ni kanske märkt så har det varit stängt in till bloggen i några dagar för renovering. Men mitt i alltihop så stötte vi på lite problem så nu är den gamla sidan uppe tills vi rett ut vad som är fel så vi kan fortsätta.
Så håll ut!
Till dess bloggar jag på som vanligt.

Vad har hänt sen sist?
Jo jag har köpt ny dator, värt en jättefanfar för nu har jag en STOR stationär skärm med perfekt färgåtergivning, vilket den gamla datorn absolut inte hade.
Har ni undrat varför bilderna varit lite gula senaste tiden så har det berott på den andra datorn, men nu ska det alltså vara slut med det förhoppningsvis.
Jag har även gjort klart ett roligt uppdrag för Happyplugs, tecknat en kock ur Svenska kocklandslaget och fått hem jättestora papper från Canson.
Jag har aldrig tecknat stort förut, inte större än A3 och dess är 50×65 cm, så mycket pennor går det åt men ack så roligt det är.
Såhär har processen sett ut, dock bara mobilbilder men ni får hålla till godo med det just nu.