Den senaste veckan har det känts som jag har tuggumi under skosulorna. Bara att stiga upp ur sängen har varit motigt.
Kanske har det med att göra att december är min absolut stressigaste månad, kanske för att det är så mörkt ute och kanske för att uppdragsgivarna tycks ha tagit jullov.
Sa jag släpar mig till kontoret, med snö i ansiktet, sätter mig motvilligt och läser igenom mailen som ekar tom på uppdrag från ELLE och Damernas Värld.
Försöker teckna men tycks ha glömt hur man gör.
Senaste månaden har bara handlat om bestälningar och ibland kan man bara längta efter att få teckna sitt eget. Men nu när jag är klar med allt så går det ändå inte när jag försöker teckna.
Så jag tar fram min inspirationsmapp, den är fylld med vackra ansikten, roliga hårfrger och fina hårknutar.
Rotar lite, nej nej nej.
Sen hittar jag en bild på Elsa. Det är alltid hon som blir mitt safetykort. Jag vet att jag alltid tycker om att teckna henne. Hon har finast ögonfärg och roligaste läpparna att teckna.
Men sen kollar jag på mina tuschpennor med avsmak. Nej. Inte idag.
Lägger dom åt sidan och gör nått jag inte gjort på evigheter.
Tecknar en blyertsteckning.
Här är resultatet. Tack, älskade Elsa, för den ständiga inspirationen, för amorbågen och för ögonfärgen!
