Nu har jag varit gravid i 235 dagar och har således runt 45 dagar kvar så jag tänkte sammanfatta min graviditet lite. Nu när det börjar dra ihop sig till leverans.
För det första så har jag varit en av dom som inte älskat att vara gravid. Jag har int etyckt det varit romantiskt och rosaskimrande på något sätt utan har mest sett det som en transportsträcka. Men vissa saker har jag älskat, det som varit bäst är:
* Vecka 20-30. Då var magen tillräckligt stor för att synas men ändå inte för tung att släpa runt på. Illamåendet hade gått över och man kände sig riktigt fin.
* Sparkarna! Det här är det jag kommer sakna med att vara gravid. När man ser hur magen ändrar form och Någon glider förbi där inne! Det är en väldigt häftig känsla! Bara tanken på, att under huden, någon centimeter in, finns lilla ungen!
* Hyn. Jag har fått fantastisk hy av att vara gravid och linjerna under ögonen har slätats ut och det där omtalade ”gravid-glowet” kan jag faktiskt hålla med om.
* Anledningen att inte göra ett smack. Man FÅR sitta i soffan, man FÅR vila mitt på dagen och man slipper köra ved. Lyx!
* Kunna ha tighta små fodralklänningar. Innan jag fick gravidmagen var jag alltid orolig att magen skulle synas, att jag skulle se tjock ut eller att kärlekshandtagen syntes så jag undvek allt som var tight runt just den delen. Men nu när man är så väldigt tjock, så är det roligt att framhäva det så nu har jag mer än gärna tighta saker över just magen!
* Håret. Mitt hår rasade av i början av graviditeten, så mycket att jag trodde att jag knappt skulle ha något kvar alls! Men sen slutade det och nu är det tjockare än det någonsin varit förr. Tyvärr så lär det väl trilla av efter att bebisen är ute, men jag passar på att njuta så länge jag kan.
* Att folk ler åt en! Jag vet inte vad det är med människor och gravida, men plötsligt skiner alla man möter upp och tittar på magen och sen nickar lite snällt åt mig. Tänk om det alltid var så!
Okej, nu till minussidan som jag befarar kommer bli betydligt längre än plussidan.
* Otympligheten. Jag känner mig som ett gigantiskt mumintroll som blivit uppäten av en Barbapappa! Allting jag gör just nu är jobbigt! Stå, gå, sova, röra mig! (tänker ofta på min favorit Plura, som går runt i det här tillståndet jämt!)
* Andfåddheten. Jag blir HELT slut av minsta ansträngning. Det står överallt att hjärtat jobbar hårdare och att det är därför man blir så andfådd. Att ta mig upp från sängen är ungefär som att försöka resa sig upp med för långa längsskidor som trasslat ihop sig. Ett jävla meck med andra ord!
* Att inte kunna vara som vanligt. Förut hade jag energi att måla om ett helt hus på två dagar, nu MÅSTE jag vila vara sig jag vill eller inte och det är oerhört frustrerande när huvudet vill men kroppen inte orkar.
* Illamåendet i början. Jag har lidit av spyfobi så länge jag kan minnas och var uppriktigt rädd för att bli gravid då jag visste att det kunde innehålla en hel del illamående. Det gjorde det också, men ändå lindrigt mot hur det KAN vara. Men visst spydde jag, både en och två gånger. Fick stanna bilen och gå ut, spydde i sängen och kunde inte ens tänka på sparris som tidigare var en favorit utan att behöva springa iväg och spy. Mina värsta veckor var mellan 12-19 men sen var det lugnt på den fronten som tur va.
* Att ständigt känna sig lite bakfull. Jag har aldrig mått riktigt bra som gravid utan man känner sig alltid lite seg, lite illamående, lite bakis utan att för den delen ha fått dricka en enda droppe vin!
* Att inte få dricka vin med min man. Att dela en flaska vin, tända i kakelugnen och lyssna på raspiga vinylskivor är ju så himla mysigt. Visst är det mysigt utan vin också, men just det där lugnet som infinner sig, när man tappar tiden och sitter uppe och pratar halva natten. Åh vad jag saknar det!
Dessutom har vi inte kunnat fira med champagne på hur länge som helst! Varken huset, graviditeten, stipendiet eller Emils nya jobb! Det får vi ta igen när bebben är på utsidan!
* Foglossningen. Jag har haft vansinnigt ont i ryggen till och från, så ont att jag knappt vetat var jag ska ta vägen och mest legat och pipit och gnällt över hur ynklig jag är. Har även haft bedrövlig foglossning i blygdbenet som gjort att det känns som hela jag håller på att delas mitt itu varje gång jag tagit ett steg. Skönt.
* Att alla bara vill prata graviditet med mig, berätta sina förlossningshistorier och skräckupplevelser! Det är aldrig någon som frågar om min åsikt längre, vad jag tycker eller hur jag känner. Bara om det rör hur jag mår, tycker eller känner med graviditeten såklart.
* Segheten. Jag kan inte längre ta mig från punkt a till punkt b på en viss tid utan måste lägga på en massa marginal för att jag går så himla sakta nu för tiden.
* Magen. Då menar jag inte bebismagen utan själva magen. Känns ungefär som jag ätit ett kilo cement till frukost de senaste åtta månaderna. Jag har provat allt, alla huskurer, alla mediciner och allt som finns att få tag på. Inget hjälper. DET har sannerligen varit frustrerande.
* Läckande bröst. Nu är vi inne på härliga saker va? Har sen vecka 25 ungefär vaknat i en pöl av bröstmjölk varje morgon. Väldigt mysigt. Not.
* På tal om bröst så hamnar även det på minuslistan. Mina bröst har blivit enorma av att vara gravid! Jag hade redan en hel del sen innan så ett tillskott var INGET jag strävade efter! Detta har påverkat min rygg ordentligt men också min garderob så allting är för litet runt den delen (om magen då förstås) Önskar mig en bröstförminskning omgående när det här är över, annars klipper jag av dom själv!
Sådär, det var väl listans plus och minus.
Allt på minuslistan kommer jag med strörsta sannorlikhet glömma inom kort så därför skrev jag det här så jag kan gå in och läsa och se att barn nummer två, får vänta MINST tre-fyra år för det här med att vara gravid, det är verkligen inte min grej!
